På båtcykling från Venedig till Mantua – dag 1
Här börjar vår resa med pråm och cykel från Venedig till Mantua. Adjö, Venedig! Mantua, nu kommer vi!
Följ med på en resa laddad med många gastronomiska, kulturella och natursköna höjdpunkter. På dagarna cyklar vi i en guidad grupp mellan världskulturarvstäderna Venedig och Mantua genom Po-flodens slättlandskap. Sedan väntar god regional mat och La Dolce Vita ombord på Giroliberos bekväma pråm Ave Maria.
I dag på resans första dag tar vi oss från Venedig till Pellestrina.
Vårt övergripande inlägg om båtcykling i Italien hittar du här.
Adjö, fagra Venedig!
Äntligen åker pråmen Ave Maria från Venedig, där vi tillbringat ett par upplevelserika dagar. Markusplatsen passeras i maklig takt, Suckarnas bro, parken vid Venedigbiennalen. Adjö, världens kanske vackraste stad. Hoppas vi ses igen.
På pråmen Ave Maria kommer vi att tillbringa en hel vecka fullspäckad med gastronomiska, kulturella och natursköna upplevelser.
Murano
Pråmen Ave Maria stävar genom lagunen med öar och fågelrika våtmarker som omger Venedig. Strax lägger den till vid Murano, glastillverkningens ö. Här har glasfabriken Gino Mazzuccato en egen kaj och snart går vi in i en visningslokal där glasblåsaren Pavio skapar glasföremål. Allt han gör förefaller enkelt. I ett huj förvandlas glasmaterialet han doppat i färg och blåst lite i till en vas. En fin vas. Så börjar han bokstavligen på en ny kula. Blås, blås, blås – tills glaset smäller likt en ballong. Puff! Sist trollar han medelst några vana rörelser fram en häst. Hästen river ner applåder. Ridå. Därefter letar vi och några av våra nya cykelkompisar efter en bänk i skuggan tills det är dags att stiga ombord igen.
På väg att lägga till vid glasblåseriet på ön Murano.
Så här går hantverket till. Nästan som ett trolleri.
Lido
Sittande i Ave Marias loung med cykelhjälmarna på lär vi oss vett och etikett för cykling i grupp av reseledarna Elena Zolin och Alex Boullier.
Grensle över cyklarna vid kajen på Lido får vi den sista peppningen av Elena:
– Are you happy? Are you ready? Molto bene. Andiamo! Nu kör vi!
En lång rad med 32 cyklar rör sig i stadig takt längs Lidos största aveny mot öns världskända stränder. Lido betyder just strand på italienska så när italienarna i regionen ska till stranden är Lido den givna favoriten.
Det är inte svårt att förstå varför. Lidos anrika, vackra byggnader och kaféliv är det lätt att falla för. Kaféborden är så nära att vi nästan kan förnimma espressodoften.
Lidos sandstränder ter sig oändliga, likt Adriatiska havet som öppnar sig mot horisonten. Med havet i blickfånget och behaglig bris är det lätt att känna sig euforisk och ladda god energi denna soliga dag.
Ingen i gruppen verkar vara ute efter att sätta något världsrekord. Cykelkompisarna som vi har pratat med är främst folk från Nordamerika och Västeuropa i alla åldrar. De säger sig vilja uppleva det italienska landskapet, kulturen och maten från sadeln. För att de gillar cykling. Och för den familjära stämningen de upplevt under tidigare pråm- och cyklingsturer. De som vill ha det extra lätt har beställt elcykel. Och alla verkar hänga med.
För egen del älskar vi ju att vandra, men vi kan absolut förstå poängen med cykling. Man hinner så mycket längre! Och varma dagar är cykelns vinddrag nyckeln till överlevnad.
Här på Lido börjar vi cykla. Eyal får hjälp med inställningar av cykeln av reseledaren Elena Zolin.
Lidos världskända och långa sandstrand.
Malamocco
Vi har hunnit till Malamocco, en italiensk småstad som vi nog aldrig själva hittat till. Enligt legenden är staden byggd ovanpå en äldre stad, berättar våra reseledare. Vi drar cyklarna genom huvudgatan och insuper dofterna från en uteservering. Vår aptit är det inget fel på.
I Malamocco drar vi cyklarna längs färgglada gränder.
Alberoni
Nu sker ett avgörande skifte – från Adriatiska havet till lagunen – och vi hamnar i Alberoni, ännu en småstad som vi aldrig hört talas om. Girolibero har valt ut kaféer med fräscha toaletter, där vi får slå oss ner med våra medhavda smörgåsar från frukostbordet, om vi köper något att dricka.
Så nu kan vi sitta på kafeét i Alberoni och skåda mot lagunen och Venedigs byggnader. I fjärran skymtar de snöklädda Dolomiterna.
I Alberoni ställer vi cyklarna och intar lunch med strålande utsikt över lagunen.
Andhämtning i skuggan i Alberoni.
Pellestrina
Efter en kort färd med en bilfärja är vi i nästa pittoreska småstad, Pellestrina, där tiden tycks ha stannat upp för 50 år sedan. Fortfarande präglas staden av fiske och fiskare. Doft av färsk fisk etsar sig fast vid de blå fiskebåtarna i hamnen. Även husens glada fasader sägs bero på fiskarna – de ska kunna hitta hem i gryningsljuset eller på fyllan. Förklaringarna är många fler, och fantasieggande.
Den stora specialiteten här är musslor, vilka – i varje fall förr i tiden – fiskas med nät från pålade fiskarhus i den grunda lagunen.
På väg upp på färjan mot Pellestrina. Raska på nu!
Här vid lagunen i utkanten av Pellestrina lägger vi till över natten.
La Dolce Vita
Trötta och hungriga överraskas vi i pråmens lounge med bruschetta med oliver, ost och tomat, buranei (traditionella venetianska kakor) och italienskt kaffe från en dygnet runt tillgänglig espressomaskin.
Vi stärker oss med buranei (traditionella venetianska kakor) till dagens eftermiddagskaffe.
Ca’ Roman
Efter duschen promenerar vi uppe på den långa muren som skyddar ön från erosion och översvämning. Därifrån har vi makalösa utsikter över havet på ena sidan och lagunen på den andra. Här är landremsan runt 50 meter bred – havet är till vänster och lagunen till höger. Att gå på muren och vara omgiven av vatten från båda håll är onekligen en speciell upplevelse.
Så småningom hittar vi en stege och klättrar ner från muren. Vi promenerar på en smal stig mellan muren och kajen. Här bör människan känna sig ödmjuk inför havets krafter. Redan då ett passagerarfartyg passerar känns svallvågorna vid kajen – och magen.
Ett av alla pålade fiskarhus i den grunda lagunen utanför Pellestrina.
På väg ner från den enorma skyddsmuren.
Nu framme vid naturreservatet Ca’ Roman, vilket underhålls av den lokala ornitologiska föreningen. Här är ön plötsligen betydligt bredare och inhyser både lövskog och täta buskage. Så här i blomningens tid är luften mättad av starka dofter och fågelläten. Vi kikar efter sommargylling. Vi kikar efter biätare. Vi vill så gärna se dessa lika färggranna och i Sverige ovanliga fågelarter. De lär finnas här, men för tillfället visar de i varje fall inte upp sig för oss.
Spaningen fortsätter längs en stig kantad av grönklädda sanddyner. Fjärilar som blåvinge fladdrar runt och letar nektar. I detta havsnära och smått hemlighetsfulla landskap, med böljande sanddyner, tycks trutar stortrivas och häcka i stora kolonier. Framme vid en sandstrand som kysser Adriatiska havet slår vi oss ner på en improviserad bänk av drivved för en fikapaus. Sanden är mjuk och ljummen av solens smekningar.
Helt lottlösa går vi inte från reservatet. Förutom trutar blir det hussvala och tornfalk.
På tillbakavägen går vi hela vägen ovanpå den smala muren. Vyerna över havet och lagunen är hisnande – liksom fallhöjden. Det gäller att hålla koncentrationen uppe i ett par kilometer, för att undvika ödesdigra snedsteg. Efter ett tag blir Kerstin lite skakig och någon återvändo eller nedstigningsmöjlighet i förtid finns inte.
Hon klarar det!
Den enda sommargylling vi hittar under vår tur.
Längs Adriatiska havet.
Vandring på muren även på tillbakavägen. Det gäller att hålla koncentrationen!
Dopp i Adriatiska havet
Före middagen tar vi ett dopp. Såhär i skymningstid har vi en av Adriatiska havets finaste sandstränder för oss själva. Det är långgrunt, vederkvickande och sandigt. Innan vi stiger ombord borstar vi bort sanden ordentligt.
Till middagen vankas fiskinspirerad meny. Baccalà med sötpotatis och sötsur rödlök till förrätt och stekt havsabborre med citronskal till huvudrätt. Vi är ju i Pellestrina!
Här kommer Francesco med förrätten, baccalà med sötpotatis och sötsur rödlök. Serveras med ett brett leende.
Stekt havsabborre med citronskal till huvudrätt.
Läggdags efter en upplevelserik dag.
Fakta om etappen
Cykel: Cykeletappen gick från Lido till Pellestrina, cirka 25 kilometer.
Båtfärd: Med Ave Maria från Venedig till Murano för besök på glasblåseri. Vidare med pråmen från Murano till Lido där cyklingen startade. Under cykelfärden färja mellan Lido och ön Pellestrina.
Besök: Glasblåseri på Murano.
Detaljer om resans upplägg: Hittar du på Giroliberos hemsida.
Läs mer
– Vårt övergripande inlägg om cykelkryssning i Italien
– Dag 2 – från Pellestrina till Adria
– Dag 3 – från Adria till Zelo
– Dag 4 – från Zelo till Mantua
– Dag 5 – rundtur på landsbygden utanför Mantua
– Ströva i Venedig bortom turisterna
– Öluffa i Venedigs lagun
– Venedigs avgift för dagsbesökare
Text: Eyal
Bild: Kerstin
