Ströva i Venedig bortom turisterna
Häng med på vår improviserade tur, för dig som vill uppleva Venedig med färre turister.
Vi har planerat att se Venedig i vanlig ordning. Väl där får vi reda på något som omkullkastar våra planer. Påven ska komma på besök samtidigt som vi! Vår improviserade nya plan passar den som vill uppleva ett Venedig med färre turister.
Venedig by night
Ur mina anteckningar från Venedig:
“Vi har öluffat i Venediglagunen hela dagen och är dödströtta. Hade morgondagen varit en vanlig söndag hade vi gladeligen gått och lagt oss. Men i morgon är det allt annat än en vanlig söndag. I morgon ska påven till Venedig. För första gången. Påven ska hålla mässa på Markusplatsen. Hela området runt Markusplatsen ska givetvis vara avspärrat. Och än värre. Inga båtar får trafikera Venedigs mest sevärda kanal, Grand Canal. Att vara i Venedig utan att se Venedigs största turistattraktion är otänkbart. Så vad gör vi? Vi duschar, tar på oss fräscha kläder och beger oss ut i natten för att uppleva Markusplatsen by night.”
Suckarnas bro
Klockan är runt nio och det råder en lugn stämning vid Suckarnas bro, en av de mest kända av Venedigs 65 broar. Månglarna packar ihop sina stånd, gondolisterna står sysslolösa på rad. Myten säger att det var här som dömda fångar passerade från domstolen till fängelset på 1600-talet i det som kunde vara sista chansen att uppleva dagsljus.
Även vid Markusplatsen är det glest mellan besökarna, så Kerstin och jag kan beundra de överdådiga byggnaderna runt om i lampornas och strålkastarnas sken. Klockorna i tornet klämtar. Mot alla odds upplever vi denna speciella plats.
Det känns surrealistiskt på ett bra sätt.
Det råder en speciell stämning vid Suckarnas bro kvällstid.
Markusplatsen i väntan på påvens besök dagen efter. Förväntan i luften.
Venedig på vårt sätt
I dag är tanken att vi ska utforska Venedig, staden som höjs till skyarna som världens vackraste stad. Själv har jag svårt att oreflekterat stämma in i hyllningskören. För även om Venedig är oomstritt vackert så är den bräddfylld av turister. Trängseln verkligen stör. Kanske har jag därför trots två tidigare besök aldrig fallit för staden – förrän denna gång!
Vad gjorde vi den här gången som var så avgörande annorlunda? Vi gjorde på vårt eget sätt och improviserade fram en egen tur, så långt från turistmassorna som möjligt i en trång liten stad som Venedig. Häng med!
Så vill vi inte uppleva Venedig – trängseln på Rialtobron är outhärdlig.
Mycket lugnare bara några kvarter bort från Rialtobron.
Uppe med tuppen!
En väl beprövad regel för att undvika trängsel är att börja tidigt. Så det gör vi även denna gång.
Ombord på Giroliberos pråm Ave Maria, där vi bor under en vecka och cyklar på dagarna (utom i dag) serveras inte frukosten förrän klockan åtta. Så vi går upp på soldäck och upplever soluppgången i Venedig. Här uppe är det bara vi. Förutom koltrasten, måsfåglarna och fisktärnorna. Solens rött skimrande ljus smyger sig upp bland alla moln. Det är inte någon storslagen soluppgång. Men den duger. Höjdpunkten är en flock så kallade heliga ibis, vars flyktläte genljuder över havet. Dessa väldiga fåglar fladdrar förbi i det mjuka gryningsljuset. Deras rejäla kroknäbb syns med blotta ögat medan solen glimmar apelsinfärgat mellan molnen.
Magisk soluppgång i Venedig.
Helig ibis på besök i Venedig.
Välkommen Papa!
Under frukosten gör alla också sina lunchmackor. Samtidigt umgås vi med grannarna vid långbordet, Catha och Elisabeth från Kalifornien. Jag säger till dem att jag i dag ska kyssa påvens hand. Det är tänkt som ett skämt. Men ibland inträffar det oväntade.
Det vi vet är att påven – “Papa” för italienarna – ska hålla söndagsmässa på Markusplatsen. Så vart ska vi? Inte till Markusplatsen i alla fall. Vi befinner oss på ön Giudecca, vilken består av ett pärlband av öar som binds samman av broar. På kajen står människor i verkligen alla åldrar och tycks vänta. “Välkommen papa!” står på ett plakat. På lagunen står folk i traditionella dräkter i avlånga träbåtar – och väntar. Svartklädda nunnor står vid kajen – och väntar. En man och en kvinna står i morgonrock i en lägenhet på första våning och tittar genom fönstret. En grå militärbåt ligger stilla i vattnet. Alla väntar. På “Papa’.
Vi får reda på att före mässan ska påven besöka konstnärer på ett kvinnofängelse. På den här ön där vi finns just nu! Vi väntar vi med. I luften spänd förväntan. Men ingenting händer. Så vi tar en båt därifrån. Väl ombord frågar jag någon från besättningen när påven kommer.
”Han är redan här!”, säger han och pekar på en lång rad med båtar. Och mycket riktigt, där sitter Den Heliga Stolen följd av blinkande polisbåtar, Carabinieri-båtar, militärbåtar och traditionella roddbåtar.
Vi har sett Papa under hans första, kanske enda, besök i Venedig!
Vi stiger av båten vid en kaj intill landmärket Hotel Danieli. Trängseln är enorm – fram till avspärrningarna. Längre än så kommer man inte utan tillstånd. En tysk turist mumlar till sin dotter att området är “vansinnigt hermetiskt” avspärrat när vi går genom en grind.
Det stämmer. Poliser överallt. Många.
Välkommmen påve Francesco!
Påvens entourage på väg mot Markusplatsen.
Heliga stolen i egen hög person.
Genom smala gränder
I stället för de breda, knökfulla gatorna satsar vi på parallella trånga gränder. Calle de la Chiesa måste nog vara en av Venedigs smalaste gränder. Den leder till en stenbro där de omgivande stenhusen i terracotta och ockra speglar sig i den smala kanalen.
Solljuset förmår knappt tränga ned mellan dessa myriader av smala gränder. Fast framme vid nästa campo, som torgen heter här i Venedig, ryggar vi tillbaka av solens bländande.
Står vid torget Campo Santa Marina. Vi är inte ensamma. Men snart blir trängseln mycket värre – vid populära Rialtobron. Av förståeliga skäl: den vackra Rialtobron, det outsinliga flödet av gondoler och gondoljärer med karaktäristisk randig tröja, mörka byxor och hatt, eleganta butiker och dito restauranger.
Då är det dags för sidogata-tricket igen. Genast blir det avgjort lugnare. Snart landar vi på Fondamenta de la Misericodia, en bred gata med påfallande skön, lite bohemisk, stämning. Vad sägs om att slå sig ner på en hybrid mellan en bokhandel och en restaurang? Vid ett kafé är alla bord upptagna så folk sitter direkt på kajen med sina cappuccino och cornetto. Här och var står en italienare på en balkong och studerar folklivet.
Genom trånga gränder – bort från all trängsel.
En av Venedigs karaktäristiska ”bak-kanaler”.
Passerar pampiga torget Campo Santa Marina.
Gondoler verkar finnas precis överallt i Venedig.
Ghettot
Framme vid ett torg som rymmer det judiska ghettots murar och tätt sammanbyggda hus. Därutöver: en kosherrestaurang, yeshiva (religiös högskola), ett par vaktande poliser och några soldater. Vi slår oss ner på en stenbänk, inmundigar våra medhavda mackor och insuper den speciella atmosfären.
Vi letar efter ghettots hemliga trädgård. Vi snurrar runt vid en gränd med souvenirbutiker, en synagoga och mysiga små restauranger med italienska tapas – “cicchetti”. Trädgården är lika oansenlig som hemlighetsfull och måste ha varit omistlig när det begav sig.
Så fort vi lämnar ghettots gränder bryts förtrollningen. Vi sveps med turistvågen förbi turistiska butiker till Grand Canal och rymmer fältet ombord en båtbuss – vaporetto. Tanken är att smälta intrycken, få några nya och ta igen oss tillbakalutade på vaporetton.
På väg till ghettot passerar vi ett av Venedigs härligt avspända kvarter.
En vilopaus i ghettots kvarter.
Minnesplattor i marken efter offer för förintelsen.
Venedig genom vaporetto
Det visar sig bli en lyckoträff, speciellt när vi får en av de få eftertraktade platserna i fören. Solen värmer lagom. Fartvinden svalkar lagom. Alltmedan vi lämnar Grand Canal, horisonten breder ut sig och ett pärlband av öar och båtar tornar upp sig. Vår vaporetto accelererar så det skvätter om det.
Vaporetton, Venedigs båtbussar, är ett himla praktiskt sätt att utforska staden och dess omgivningar.
På det här avståndet kan man uppleva Markusplatsen i lugn och ro.
Konstverk utomhus i en park på väg till Venedigbiennalen.
Grand Canal trots allt
Åter på fast mark promenerar vi mot Venedigbiennalen, tillsammans med många konstintresserade. En del konstverk är utomhus och gratis. Som en trevlig park med utställning av djurskulpturer. Vid nästa gränd fladdrar sängkläder i vinden över hela gränden. Också det en konstutställning?
Nu får vi reda på att Grand Canal är öppen för trafik igen, påven har åkt tillbaka till Rom. Så efter att ha åkt runt Venedig färdas vi nu genom staden längs den berömda Grand Canal.
Medan vi sitter skönt i aktern uppenbarar sig för oss historiska byggnader, väntande gondoler ligger på rad vid pampiga Gritti Palace Hotel, snett mittemot Guggenheimmuseet. Sevärdheterna tycks aldrig ta slut. Ett barockpalats. Och, återigen, Rialtobron, som denna gång kan avnjutas i godan ro. En fasad fylld av överväldigande fresk på en hel fasad. Casino de Venezia anno 1638. Även centralstationen är inhyst i något som liknar ett maffigt palats. Oändliga små gränder att kika in i, både till höger och vänster. Folk på uteserveringar med vita dukar. Den ena sevärdheten överträffar den andra. När båtturen är slut är vi mätta på upplevelser och vrålhungriga. Men snart ska vi få sitta på en uteservering vid kanalen och uppleva La Dolce Vita.
Nu är Grand Canal öppen igen så vi kan uppleva även Venedigs mest kända och pampigaste del från båten.
Nu återser vi Rialtobron – denna gång utan trängsel.
Läs mer
Öluffa i Venediglagunen – läs om vår upptäcktsfärd med båt.
Båtcykla från Venedig till Mantua – läs om vår upptäcktsfärd på cykel.
Vi hade ett 48-timmarskort som gäller på alla vaporetto när vi åkte båt under vår tur i Venedig. Information om biljetter till varporetto-båtarna och hur man köper dem hittar du här. Vi köpte den biljett som heter ”ACTV 2 day Transport” och kostar 35 euro för 48 timmar (pris 2024). Biljetten gäller 48 timmar från det att du aktiverar den första gången. Finns även som 24-timmarskort för 25 euro. En enkelbiljett med vaporetto kostar som jämförelse 9,50 euro.
Biljetten gäller inte på båtarna mellan Venedig och flygplatsen. Däremot gäller den på bussarna på öarna Lido och Pellestrina.
Vi köpte biljetten på plats i Venedig på ett försäljningsställe precis utanför stationen. När vi var där var det ingen kö alls, men det kan förstås variera.
Notera att Venedig under 2024 inför ett försök med tillträdesavgift (access fee) för dagsbesökare i staden för vissa specifika datum. Läs mer om detta i vårt blogginlägg och på den här hemsidan.
Markusplatsen på lite närmare håll.
Kajen och parken nära Venedigbiennalen.
Stämningsfullt längs kajen på ön Giudecca, med Venedig tvärs över vattnet.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
