Öluffa prisvärt i Venedigs lagun
Det är kul att öluffa i Venediglagunen med de karakteristiska båtbussarna vaporetto. Med ett 48-timmarskort upplevde vi fem öar med alldeles egen prägel.
En mängd spännande öar väntar på att bli utforskade i lagunen runt Venedig. Ett 15-tal har reguljär båttrafik och att åka båt är förvånansvärt prisvärt. Med 48-timmarskortet upplevde vi fem spännande öar med alldeles egen prägel. Dessutom är det ofta kul att åka de för Venedig så karakteristiska båtbussarna vaporetto. Välkommen att hänga med på vår öluff!
Venedigs dagskort för båtar
Ett 24-timmarskort för den reguljära båttrafiken kostar 25 euro och 48-timmar 35 euro. En enskild färd på vaporetto kostar 9,50 euro, så man tjänar in dagskortet ganska fort om man öluffar. Givetvis ingår även båttrafiken i själva staden Venedig. Se faktarutan längst ner i inlägget för mer information.
Hur mycket tid behöver du?
Det beror förstås på hur mycket tid du har och dina intressen. Eftersom vi hade begränsat med tid utforskade vi fem öar (och utvalda delar av Venedig) på två dagar. Takten var onekligen hög så det var väldigt skönt att varva ner på vaporetton mellan varven. Nästa gång har vi förhoppningsvis mer tid. För öluffningen har givit blodad tand.
Nu är det dags att kasta loss!
Att åka vaporetto
Det är en upplevelse att åka vaporetto – utan någon garanti på högsta komfort. Räkna med trängsel och ståplats så blir du lättare nöjd.
Här är mina anteckningar från vår första färd med vaporetto:
Raskt fylls vaporetton. Det blir smockfullt. Med nöd och näppe får vi en ståplats. Men vi har bästa utsikten! Ut över världens vackraste stad och dess kanaler! Vaporetton stävar makligt fram längs kanalen. Stundom känns byggnaderna så nära att vi skulle kunna sträcka ut handen och nudda dem. Gamla hus, kanske anrika, några i gott skick, många märkta av tidens tand. Trots att detta är turisternas Disneyworld, som en amerikansk turist vi delade shuttle bus till hotellet med uttryckte det, pågår ett vardagsliv vid sidan av denna unika inramning: två taxar busar med varandra medan ägarna småpratar; en färgglatt klädd kvinna med solglasögon i rullstol ser glad ut. Någon ropar “Ciao bella!” till henne, varpå hon ler ännu bredare.
Vi har lämnat kanalerna och åker i lagunen! Vaporetton accelererar så man måste hålla i sig. Havsluften fläktar. Måsar svävar ovanför. Vi stiger av för att byta vaporetto.
Kajen är soldränkt och full av liv. Några livsnjutare smuttar på en kaffe vid ett bord. Många står i en lång kö för vaporetton till Burano vid kajplats A. Vi med. Under väntan lägger vi märke till en kyrkogård runt hundra meter bort på ön bredvid.
Öluffen börjar på en av Venedigs kanaler nära tågstationen.
I Venedigs vardagsliv måste soporna hämtas – med båt förstås.
Ute i lagunen med sina vida vyer – och högre hastighet. Så håll i hatten!
Sardiner
Många stiger på vaporetton. Trängseln ombord påminner om en sardinburkskliché. Ändå sant. Den sköna havsbrisen blandas med motorns diesellukt. Ögonen fäster på båtar runt om, vilket det är gott om. Gott om stora och små människor, som behöver hållas på gott humör. Bärande på en pojke pekar pappan än på kaptenen, än på fiskaren i lagunen. Gladast blir nog pojken då han får en kindpuss av farmor.
Förbi en ö vars våtmark är bemängd med fåglar. Flamingor! Mitt på en träpinne i lagunen sitter en toppskarv. Ett par strandskator skränar rätt ut. Skulle också vilja vråla ut – av hänförelse. En lång rad med pelare i vattnet visar sig vara numrerad “gatubelysning” på pålarna som visar var farleden går. Den närmaste vår båt är nummer 102. Är inte det typiskt Venedig?
Det är trångt på båten, men alla får möjlighet att fotografera kyrkogårdsön.
Allt i ett – en ”gatlykta” och farledsmarkering.
Färggranna Burano
Vi nalkas ön Mazzorbo. Ett hus i klarblått, ett bredvid i rosa. Vinodling. Ön är så nära att småfåglarna hörs. Luften är mättad av deras läten. Många stiger av i Mazzorbo. Färden fortsätter förbi en fisktärna som störtar ner i lagunen med huvudet före. Förbi en grön ö med många måsfåglar och gravänder. Förbi en träbro. Vi är framme vid Burano och går i land.
En gång var Burano en fiskeby. Nu är ön känd för färgglada hus. Det lockar turister. Som gärna lyssnar till förklaringar om hur dessa hus kom till. Här är en av många. Fiskarna målade sina båtar i bjärta färger. Färgen som blev över användes till husen. Hur som helst blev Burano världskänt för sina hus och har en hel del dagsturister.
Färggranna hus och fladdrande tvätt på ön Burano.
Äkta eller fejk?
Efter avstigning avviker vi till vänster och möts av en kanal och tvätt hängande på tork mellan färgglada hus. Är detta genuint eller tillrättalagt för turisterna? Frågan ställer jag till en renhållningsarbetare som hämtar sopor i en vagn och bor 15 minuter härifrån med båt.
– Bara några hus här på den här gatan är målade för turister. Annars är allting äkta och lokalbefolkningen äter själva på restaurangerna här, säger han.
Hur det än förhåller sig med fiskebåtarna målas husen i Burano än i dessa dagar. Vi har sett folk som målar sina hus under vårt besök. Och tvätten hänger mellan husen nästan demonstrativt. Man får sin klichébild av Italien bekräftad. Och det gör ingenting. Man blir på gott humör, lite som under ett strövtåg på Skansen. Och det är förståeligt när 60 procent av lokalbefolkningen på ett eller annat sätt livnär sig av turismen.
En gränd man blir glad av.
Trevligt att flanera längs kanalerna i Burano.
Pågående målning av en av Buranos färgglada fasader.
Kommers
I centrala Burano är gatorna bredare och fulla av liv, med turister, butiker och uteserveringar. Det är precis lagom med folk för att fortfarande vara trivsamt. Och trots att kommersen i centrum uppenbarligen är turistisk så är det i linje med förväntningarna, turisternas förväntningar.
Bland masker och andra turistprylar saluförs Buranos stora specialitet, spets. Vi spetsar öronen vid en gränd och hör en turistguide förklara markeringar på en husfasad. Markeringarna visar nämligen vattennivån vid tidigare översvämningar. Guiden är från Burano. Det hemskaste hon säger sig ha varit med om är översvämningen år 2019. Det skedde på natten. Av oro och bävan kunde hon inte sova den natten.
Husen på andra sidan kanalen är inte lika nymålade, utan mer shabby chic lantliga och omgivna av fikonträd. Ingen turist verkar vara intresserad av andra sidan. Vid ett stånd i centrum äter vi glass. Med kaffesmak och husets specialitet – apelsin.
Inte bara Pisa har ett lutande torn. Även Buranos kyrktorn lutar betänkligt.
Levande stadscentrum i Buranos mest turistiska kvarter.
Ett förnämligt sätt att svalka sig i Italien.
Det “vanliga” Mazzorbo
Vinden fläktar skönt när vi går över en träbro från Burano till Mazzorbo. Så heter ön med de lantliga shabby chic husen och fikonträden. Och med fåglar. Steglits, stare på gräsmatta. Koltrasten håller en lunchkonsert. Pulsen saktar ner direkt. Skönt!
Bänken vi slår oss ner på vetter mot en kanal och några johannesbrödträd, vars ovala, bananliknande, svarta och smala frukter hänger i klasar. En silkeshäger flyger förbi, en kritvit skönhet. En bra plats för återhämtning.
Promenerar i en allé under – främst – plataner och blickar ut över lagunen och Vendig stad i fjärran. I öronen fågelläten och enstaka motorbåtar. Här finns inga måsten. Bara insupa atmosfären och omfamna nuet. Mellan bostadshus spatserar en svart tupp. Vanligt folk samtalar vänligt med varandra.
Vi bestiger ännu en bro för vyer över en grannö, en grön ö med vinodlingar och lantliga hus.
Buranos lugnare grannö Mazzorbo syns bakom de traditionella båtarna.
Mazzorbo är betydligt lugnare och något mindre färggrant än Burano.
En vinodling på en liten grannö till Mazzorbo.
Gröna Torcello
En vaporetto dyker upp. Åker ni till Torcello? Si. Snabba ryck. Vi stiger på. Vi åker med. Av vid nästa stopp.
En rörhöna simmar följd av en unge i en liten damm. Vi är på Torcello och känner oss genast välkomna. På land håller en silkeshäger till och ett par färggranna fasanhanar. Längs kanalen ligger några restauranger i det gröna. En restaurang verkar dra till sig många italienska gäster och har ständig köbildning till självserveringen.
En restaurang med uteservering på gröna ön Torcello.
Även Torcello har en kanal – och en hel del italienska turister på sina håll.
Skulpturpark vid museet på Torcello.
Många intryck
Luften är mättad av blommande växters kryddiga doft. Vi knallar på. Så mycket att se. En kyrka. Ett arkeologiskt museum. En skulpturpark. En smal bro till en avlång fågelö. Den tar vi! Uppe i ett träd en färggrann fasan. Buskarna sjuder av fågelläten. Silkeshäger flyger sin kos. Gravänder. Nio flamingor sticker deras långa näbbar i lagunen. Vi går längs den ytterst smala landremsan och är ute i lagunen, omgivna av vatten! Vatten droppar även uppifrån. Kapuschong på. Strandskator på flygtur. Liksom brun kärrhök. I fjärran ståtar Buranos färgglada hus. Vi andas ut, regnet har upphört. Tar vaporetton till Burano, byter sedan till Lido.
Flamingor överraskar i lagunen vid Torcello.
På en alldeles egen liten upptäcktsfärd utanför turiststråken på Torcello.
Grönt är skönt vid Torcellos ”våtmark”.
Lido
Från kajen på Lido går det att speja mot Markusplatsen. Så nära Venedig är Lido. Och ändå inte. För Lido har något som Venedig inte har: havet och framförallt stränderna. Och det är vad allt handlar om här. Stränderna. För Lido betyder strand på italienska. Det är just därför som italienarna vallfärdar till ön under badsäsongen.
Inte vi. Vi besöker Lido före säsongstart. Det känns behagligt.
Nu promenerar vi genom Lido. Från lagunsidan till sandstränderna. Avenyn är bred och rymmer många inbjudande uteserveringar, människor och butiker. Och så många fina byggnader att vila ögonen på. Min favorit är Ausonia Palace Hotel.
Markuslatsen skymtar från Lido – så nära är öarna!
Det är härligt att flanera längs Lidos paradgata.
Ett av de magnifika husen på Lido.
Även växterna trivs här, trädgårdarna prunkar. Ändå är havet det viktigaste. Och här är det! Adriatiska havet! Och de långa sandstränderna. Badhytterna på stranden har stråtak. Ingen badar och en röd flagg är hissad. Ett par människor doppar fötterna, ett par skjuter en barnvagn framför sig, några rastar sina hundar. Vi går nära havet och andas havsluften djupt in och lyssnar på vågornas sus. Under fötterna krasar snäckskal.
Lugnet, långa rader av nedfällda parasoller och igenbommade strandrestauranger talar tydligt: Lido de Venezias törnrosasömn är ännu inte över. Efter den kommersiella stranden tar något som liknar en naturstrand vid. Folk picknickar och umgås otvunget på italienska.
Ännu en gång åker vi en vaporetto. Ännu en gång skådar vi Markusplatsen. Tar några steg på Elena, en av de runt hundra öarna som utgör Venedig. Vi har ännu en ö att känna pulsen på.
Framme vid en av Lidos världskända stränder.
Förberett för badsäsongen.
Lidos stränder vid Adriatiska havet är hur långa som helst.
Guidecca – nära Venedig, men lugnare
Guidecca har vi inte läst om innan. Vi har hamnat där av en annan anledning. Vi skulle övernatta där – på en pråm, som vi sedermera skulle vidare med på en kanalkryssning kombinerad med dagliga cykelturer i det omväxlande italienska landskapet.
Väl på Guidecca slår vi oss ner på en restaurang precis vid kanalen och upplever matkulturen här med alla sinnen. Sedan promenerar vi runt och insuper skymningens smått märkvärdiga stämning.
Här verkar främst lokalbefolkning bo och de lever sitt vardagsliv utan att måla sina hus i bjärta färger. De låter inte tvätten fladdra mellan husen. Turisterna här är få, speciellt kvällstid.
Även det talar för Guideccas fördel.
Vi kommer dock att minnas ön främst för något annat än dess oförställda italienska vardagsliv. För vi kommer att för evigt förknippa ön med dess kvinnofängelse. Som påven besökte för att träffa kvinnliga konstnärer (och kåkfarare) under vår vistelse på ön.
Kvällstur längs kajen på ön Giudecca.
Vi slår oss ner för en middag på en av Giudeccas inbjudande uteserveringar…
… Vi låter oss väl smaka med en suveränt tillagad pasta vongole.
Har vi sett påven?
Svar följer i vårt inlägg om Venedig!
En sak är säkert. Det är roligt och prisvärt att öluffa i Venediglagunen. Vi kommer gärna tillbaka!
Det verkar som om vi har tur med tajmingen. ”Papa” är på gång!
Fakta & läs mer
Mer information om biljetter till varporetto-båtarna och hur man köper dem hittar du här. Vi köpte den biljett som heter ”ACTV 2 day Transport” och kostar 35 euro för 48 timmar (pris 2024). Biljetten gäller 48 timmar från det att du aktiverar den första gången du stiger ombord på en båt. Finns även som 24-timmarskort för 25 euro. En enkelbiljett med vaporetto kostar som jämförelse 9,50 euro.
Biljetten gäller inte på båtarna mellan Venedig och flygplatsen. Däremot gäller den på bussarna på Lido och Pellestrina.
Vi köpte vår biljett på plats i Venedig på ett försäljningsställe precis utanför stationen i Venedig. När vi var där var det ingen kö alls, men det kan förstås variera.
Notera att Venedig under 2024 inför ett försök med tillträdesavgift (access fee) för dagsbesökare i staden för vissa specifika datum. Läs mer om detta i vårt blogginlägg och på den här hemsidan.
Solnedgång i Venedig. De ska man bara uppleva.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Wow ser fantastiskt ut! Man blir ju sugen på att boka en biljett till Venedig direkt!
Ja – det är lite otippat vackert att öluffa i Venediglagunen. Vi åker gärna tillbaka!