Vandra längs tyska Dettelbachs stadsmur

av PåUpptäcktsfärd · 2021-08-31

Bästa sättet att närma sig medeltida staden Dettelbachs själ är nog att vandra längs stadsmuren.

Lilla medeltida staden Dettelbach i tyska Franken är full av hemligheter. Denna knappa timmes vandring längs stadsmuren är förmodligen det bästa sättet att närma sig stadens själ.

Barbara Dills hemliga tips

Dettelbach är nog inte stället man faller pladask för på en gång. Fasaderna är inte upputsade som en del tyska turistorter, tvärtom är det lite sjabbigt och förfallet på sina håll. Renoveringen av förfallet sker i långsam takt, bit för bit. Staden kanske aldrig blir perfekt. Och ändå är den oerhört sevärd, och lite tidskrävande. Du måste investera åtminstone en timme för att kunna nalkas dess hemligheter, i varje fall enligt Barbara Dill, som har guidat oss genom Dettelbach. Hon har sina rötter i staden sedan flera generationer och hon är chef för turistbyrån; hon borde veta.

Så vad ska man göra under denna timme?
– De flesta turisterna strosar bara runt i staden. Mitt “hemliga tips” är att du följer stadsmuren genom hela staden. Det är rogivande, utan bilar, och du upptäcker stadens verkliga själ på det viset, säger hon.

Fullt av rogivande platser längs stadsmuren.

Längs stadsmuren

Tidigare hade Dettelbachs stadsmur inte mindre än 50 torn och fem portar. Vår lilla vandring inleds vid Faltertor, en av de två kvarvarande stadsportarna. Vi går på gatstenar på muren och spejar över vinodlingar. Vinet och staden har alltid haft urstarka band. Här finns inga turistvänliga skyltar eller markeringar, här gäller det att spetsa alla sinnen för att se vart muren tar vägen. Då hörs ett porlande från bäcken som alltid utgjort nerven för staden, som också har präglat stadens namn (bach är bäck på tyska). Här vid bäcken fortsätter vandringen på andra sidan bäcken.

Ibland förlorar vi kontakten med muren för att snart upptäcka den igen. Och igen. Denna hitta muren-lek blir till en upptäcktsfärd. Här i den ofullkomliga staden har den historiska muren fått göra pragmatiska eftergifter för en lada, någon som bygger om en bostad eller inrättar ännu en vingård. Flera torn har fått sig en törn och gjorts om till små lägenheter. På så sätt har Dettelbach balanserat mellan utveckling och konservering av det gamla. På något märkligt, och kanske inte så planerat, sätt tycks en viss symbios uppstå mellan muren, tornen – och samtiden. Resultatet är inte perfekt. Både här och där är det lite kantstött. Och det är precis som det ska.

Dettelbach förblir en hemlighet förutom för de få invigda som tar sig tid att lära känna staden.