Vandring på hög höjd runt Weissee Gletcherwelt

av PåUpptäcktsfärd · 2018-07-23

Vid bergsstationen för sittliften Medelz

Spektakulärt panorama över glaciär och höga toppar från bergsstationen för liften Medelz. Inte konstigt att Eyal tappar hakan.

Att stiga av stolsliften vid bergsstationen Medelz i Hohe Tauern är som att landa på en annan planet. Välkommen till alptopparnas, glaciärens, glaciärsjöarnas och klippornas kungadöme!

Ett litet tillägg kan göras på direkten: de riktigt små alpblommornas kungadöme. Till synes en fullständigt karg omgivning. Inte en buske. Men vänd blicken från det storslagna landskapet till marken och låt sökarljuset gå mellan de gröngula, lavtäckta klipporna. Nästan överallt hittar du dessa tappra, väderbitna, rara blommor som trotsar höga alpers extrema väderförhållanden. Ett litet mirakel.

Naturens lilla mirakel. Tappra, väderbitna, rara blommor som trotsar höga alpers extrema väderförhållanden.

Vi slår oss ner på en bänk och betraktar ordlöst denna nya planet som omger oss med sina mäktiga snötäckta toppar. En obeskrivlig häftig känsla infinner sig. Samtidigt en välgörande insikt om ens egen litenhet.

Bara några steg bort står vi och betraktar Medelzkogel som ståtar till vänster på 2 760 meters höjd. Jag är 1,65 meter lång. Det ger perspektiv.

Ibland får maten tysta munnen. Men i det här fallet är det utsikten över Weißsee som får oss att bli stumma.

Vill också till toppen

Några vandrare går upp till korset högt upp på Medelzkogels topp. På långt håll syns vandrare på väg mot en annan topp, Kalser Tauernkogel. Jag vill också. Jag vill bestiga varenda topp och omfamna alla vyer. Här blir det tydligare än någonsin varför vi driver vår blogg: av passionen att dela med oss av detta vidunderliga som kan upplevas under vårt korta besök på jorden.

Eyal spejar och trånar efter Kalser Tauernkogel. Den toppen får anstå till en annan gång.

Vandrare på väg upp på Medelzkogel.

Här vid foten av Medelzkogel har en liten sjö av turkosfärgat smältvatten uppstått. Vackert så det nästan gör ont. Så dessa små alpblommor insprängda lite här och var mellan klipporna. Svårt att lämna denna omgivning.

En liten sjö av turkosfärgat smältvatten.

Turkosfärgad glaciärsjö.

Vi går ner mot Kalser Törl genom en sagolandskap av klippor, vattendrag och brottstycken av smältande glaciär. Får jag be om största möjliga… koncentration! Att gå genom snön utan att glida ner längs snön uppemot 100 meter fordrar balans och full koncentration. Jag mister balansen en gång. Det kostar i lite snö i skorna.

Största möjliga koncentration. Här vill man inte glida ner.

Vi står på Kalser Törl, passet på 2 515 meters höjd, och vill så gärna ta en längre upptäcktsfärd. Så vill hjärtat. Hjärnan känner till väderprognosen om kraftig nederbörd inom en timme. Vi tar en extra runda vid alpsjön Weißsee, där bergsstationen Rudolfshütte syns på avstånd.