En grå, blöt och alldeles underbar vandring till Kitzbühel

Alprosor i regn

De underbara alprosorna lyser upp denna gråa och regniga dag.

Plan A var att vandra 900 höjdmeter och 20 kilometer från Aschau till Kitbühel, en panoramavandring över en mängd alptoppar i Kirchbergs närhet. Vi hade en god nattsömn, åt en närande frukost och hann till bussen som klockan 08.01 skulle ta oss till vandringens startpunkt. Bara ett litet problem. Det är så dimmigt att vi vi knappt ser stigen.  

Jan Eliasson kallar sig en realist. Han har talat om för mig att alltid ha en plan B eller till och med plan C. Han är en synnerligen klok människa.

Vi stiger av bussen i Aschau och kör på plan A. Vi kör så det ryker för vandringen inleds med en sugande uppförsbacke. Snart är vi genomsvettiga. Vi har 900 höjdmeter kvar.

Vandring i dimma

Nu är det bara 800 höjdmeter kvar. Och regnet tilltar. Smile!

 

Plan A är inte vattentät

Vi tar på oss våra vidbrättade hattar fastän regnet har inte börjat falla än. Luftfuktigheten är hundraprocentig och fukten tränger sig in överallt. Det immar om glasögonen. Jag travar på tyst, förnimmer den stigande pulsen och stannar till emellanåt för en andhämtning. Underlaget vi sätter våra avtryck på är poröst efter flera dagars envist regnande. Ibland viker foten och jag måste raskt förflytta mig för att inte tappa fotfäste, ibland sviktar fötterna och skorna tar in vatten.

Hoppa på blöt stig

Hoppa mellan vattenpussarna.

Till slut spelar det inte längre någon roll. Strumporna är dyngsura. Återstår att le, eftersom inte bara vi som är blöta. Även stigen är det.

Mina skor är inte vattentäta, de hade varit värdelösa enligt Jan Eliasson, strumporna är sedan länge tyngda av väta. Det bär uppåt och, tro det eller ej, vi funderar inte en sekund på att ändra kurs. Vi ser inte en endaste av de imponerande bergstopparna som vi vet ska finnas alldeles runt oss. Vi är likgiltiga för dessa missade skönheter. Ty vi har hittat andra skönheter, på mycket närmare håll: alpblommor. Eller med tanke på det magiska diset: förtrollade alpblommor.

 

Exklusiv blomupplevelse

Upplevelsen vi nu är med om är exklusiv. Inte en människa är med på stigen. Inga berömda alptoppar kommer emellan och distraherar. Det är bara vi här. Och dessa magnifika alpblommor i allsköns schatteringar och former. Världen utanför är som bortskuren. Vi lever för stunden i ett förförande mikrokosmos. Blommorna lyser upp i diset. Ett gult fält av blommande smörblommor. En värld av rosaröda alprosor. Liksom några knallblåa rapunkel, lila blommor som liknar rödklint, rallarros, tistlar med flera. Blommorna tar aldrig slut.

Inte heller regnet. Vi har inte märkt när den fuktiga luften har övergått till regn, men nu är kläderna blöta och vi visar oss rättrådiga och sätter på oss regnbyxor. Nu är de blöta kläderna instängda och de kalla ilningarna är snart förbytta mot stigande kroppsvärme. Är det ett slags plan B?

Alpblommor

Naturen kompenserar oss för det blöta vädret med blomsterprakt.

Smörblommor

Smörblommor.

Rapunkel

Rapunkel.

Insekter är det ont om, bortsett från små vita minifjärilar. Desto fler kor. Korna är gärna närgångna och stirrar på oss mitt på den smala, geggiga, brunfläckiga stigen (gissa varför). Vi låtsas inte om dem och går vidare medan pulsen skenar, speciellt när en ko springer mot oss.

Kossor på stigen en dimmig dag

Kor på vift i dimman. Hoppas de hittar hem.

 

Något för sportfånar

Eftersom en av oss är sportintresserad avviker vi från naturlagen som påbjuder att man vid regn tar kortast möjliga väg. I stället för att gå tillbaka till Kirchberg i Ehrenbachhöhe fortsätter vi till Hahnenkamm för att – hör på maken! – se starten för Kitzbühels berömda störtlopp Hahnenkammrennen. Är man toffel så är man det. Den sportintresserade tittar omsorgsfullt på starthuset. Och sen måste vi förstås gå den vandringsväg som följer störtloppets väg nedför berget. Personen i fråga vill nämligen se de berömda branterna som Mausefalle med blotta ögat. Ja, det ska medges att branten är väldigt brant. Tack och lov slipper vi den brantaste branten, eftersom vandringsvägen går i serpentiner runt och nedför backen.

Mausefalle

Nästan i mål i Kitzbühel. Som alla sportfånar vet är Mausefalle en brant del i Kitzbühels störtlopp.

Till slut når vi Kitzbühel. Efter fem minuter stiger vi ombord på lokaltåget tillbaka till Kirchberg.

Jag tror att även Jan Eliasson skulle hålla med om att vi utvann rätt mycket glädje och upplevelser utav en regnig dag.

Vad är det knasigaste du har gjort en regnig dag?

Orkideer

Orkidéer. Är det fläcknycklar månne?


Vandringsfakta

Längd: Cirka 20 kilometer
Höjdskillnader: +1 100 meter / – 1 460 meter
Tid: 6 timmar

Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att den där uppgivna vandringstiden inte stämmer. Vi var i rörelse runt 6 timmar. Observera också att det blivit något konstigt med gps-signalen ett par gånger på slutet av vandringen i närheten av Hahnenkamm.

Tips: Vi tog bussen från Kirchberg till Aschau där vi startade vår vandring. Sedan tåget tillbaka från Kitzbühel till Kirchberg. Det finns även bussar, som också går oftare än tåget. Såväl bussarna som tåget på dessa sträckor åker du gratis med om du har gästkortet som man får när man övernattar och betalar kurtaxan.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.