Vandring på högre höjder i Hohe Tauern
Upp mot högre höjder i Hohe Tauerns mäktiga natur. I bakgrunden syns kraftverksdammen Tauernmoosspeicher.
Ibland är målet allt och resan en transportsträcka. Ibland är varje steg en höjdare. Så är denna rundvandring i Hohe Tauern från Enzingerboden till Weißsee.
Lyckokastet var att börja hyggligt tidigt och vandra upp till ett ställe utan kabinbana. Det gav mycket egen tid i en av Österrikes mest storslagna nationalparker – och en av Mellaneuropas största.
Morgonen börjar med en bön. Snälla, inget regn. Tydligen riktar österrikarna en annan bön, berättar vår hyresvärdinna: Snälla, ingen hetta. Det visar sig bli en snäll dag; bådadera blir bönhörda.
Nötkråkan. Svårfångad på bild, men ibland har man tur. Visste du att den samlar upp till 100 000 kottar till sitt vinterförråd?
Vi följer vandringsväg 14. Stadig, inte alltför brant, uppstigning på en stenig och fuktig stig. Rännil efter rännil av smältvatten mycket högre uppifrån. Två nötkråkor ger sig tillkänna i lärkskogen. Och titta, en variant av en smörblomma med orange prickar! Vad heter du raring?
Äntligen höga alper-känsla: Snöklädda toppar!
Vad heter denna raring? Någon som vet?
Exklusiv egen tid
Vi hoppar över en liten bäck och upptäcker att fler än vi trivs på uppemot 2 000 meters höjd: alprosor, cembratallar (rätt kortväxta), gula fibblor, alpklockor. Ett gällt läte skär genom luften – murmeldjurens varningsläte! Alldeles tysta spejar vi runt – utan resultat.
Exklusiv egentid i naturen omgiven av alprosor och cembratallar.
En utsikt över kraftverksdammen Tauernmoosspeciher öppnar sig; vattnet är grågrönt, men så fort solen är framme färgas det smaragdgrönt. Vi behöver en skinksmörgås för att smälta denna syn. Sedan går vi över själva dammen ända till ett vattenfall, som forsar ner i en bäck. I fjärran syns snö både här och var. Vi har svårt att lämna denna utsikt och tillbringar nästan en timme här. Under denna tid har vi sett fem personer. Får man kalla en sådan upplevelse för exklusiv?
Bra, för annars vet jag inte vad exklusiv är, om inte egen tid med så sensationellt vacker natur.
Dammen vid Tauernmoosspeicher. Molnen döljer 3000-meterstopparna i bakgrunden.
Vattenfall vid Tauernmoosspeciher.
Murmeldjur!
Vi knallar vidare och denna gång ser vi ett murmeldjur på 20, kanske 30 meters håll. Det sticker ut sitt söta lilla huvud ur ett hål mellan stenar och tittar nyfiket mot oss. Två vandrare med en hund närmar sig och snart är vårt murmeldjur som uppslukad av hålet.
Efter många varningsrop under vandringen tittade ett murmeldjur till slut fram ur sin håla. Tack för det!
Förbi blåklockor och häftiga stenblock får vi snart något annat att tänka på: ta oss upp genom snön. Det gäller helt enkelt att hålla balansen. Vi tar oss förbi de stora stenblocken enkelt med säkerhetslinor.
Det gäller att hålla balansen.
Ännu en höjdpunkt
På väg upp mot Rudolfshütte får vi en hisnande utsikt över omgivande berg. Vi kan inte släppa tag om denna utsikt så vi slår oss ner med våra resterande skinkmackor bland blommande ängsblommor, alpsjöar och en hel del tjock is och snö. Molntäcket över en bergstopp på runt 3 000 meter mittemot lättar och vi kan skönja saligheten. En citronfjäril flyger över ängen. Vi blundar och förnimmer snösmältningens porlande ljud.
Lunch på höga höjder med utsikt över Hohe Tauerns berg…
… och en liten alpsjö med smältande snö och is….
och praktfulla alpblommor som denna gentiana punctata. Lätt som en plätt att komma ihåg, eller hur?
Efter vilan orkar vi ta oss till högsta toppen av denna vandring: Tauernmoos Bergstation på 2 352 meter.
Några meter under avtecknar sig ännu en höjdpunkt: glaciärsjön Weißsee i sin smaragdgröna prakt. Hit går liften nerifrån dalen så det är många om denna överväldigande utsikt åt alla håll. Glaciären bländar i solen.
Ett utsikt att längta tillbaka till. Glaciären och sjön Weißsee vid Rudolfshütte.
Tillbaka
Vi följer vandringsväg 715. Nedstigning sker genom en stenig stig och snö. Däremellan en mängd blommor. Smältvattnet hörs eller syns mest hela tiden.
Ner förbi stenblock och får syn på så många alprosor som aldrig förr, backarna lyser rött av detta överdåd.
Alpklockor på tillbakavägen.
Framme vid mellanstationen för gondolliften vid Grüner See. Härifrån ska det vara “lättrallat” på en grusväg ända ner. Av en ingivelse avviker vi och tar en smal, brant och stenig stig genom ravinen. Perfekt för trötta fötter, eller hur? Det hade varit bättre att fortsätta på grusvägen.
Men ner kom vi och känslan av ha varit med om en storslagen vandring sitter kvar. Länge.
Ett blommande farväl från denna vandring.
Vandringsfakta
Längd: 18 km
Höjdskillnader: +/- 1 021 meter
Tid: Cirka 6,5 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att tidangivelsen där inte stämmer.
Tips: Hela vandringen är välskyltad så det var lätt att hitta rätt även utan karta. En översiktskarta över de största vandringsvägarna i området hittar du här.
Flera vandringar i Österrike
1. En grå, blöt och alldeles underbar vandring till Kitzbühel
2. Vandring till Panorama Alm i Kitzbüheler Alpen
3. Två halvdgasvandringar runt Kirchberg
Text: Eyal
Bild: Kerstin
