Vandra genom undersköna Obersulzbachtal mot vildmarken
På väg mot vildmarken med hägrande Großvenediger i sikte.
Logiken påbjuder att ta rygg på de största bergen när man väl är i alperna. Vi gör tvärtom. Det blir en hel dag i en förtrollande dalgång.
Vi satsar hela slanten på en rekommenderad dal: Obersulzbachtal. Vi märker redan vid betalparkeringen att det blir en varm dag. Tysken som hjälpte oss med myntväxlingen återvänder till bilen efter ett par minuter för att hämta sin solhatt.
Vi tar Venedigerweg, döpt efter Österrikes näst högsta berg Großvenediger, och kan lunka på i måttlig lutning genom svalkande granskog inbäddad i mossa och ormbunkar. Det lär finnas hackspett här, enligt en informationsskylt. I bakgrunden hörs flodens dova dån. En rätt behaglig transportsträcka.
Berg är vår melodi, som du säkert redan förstått.
Ängsliknande landskap
Efter en halvtimme går ridån upp och skogen förbyts i ett mer ängliknande landskap med syrsor, fjärilar och alpblommor – och stigen mot en väg. En gård med trähus: Kampriesalm. Här finns kor och höns. Tuppen gal. En bondkvinna räfsar det slagna gräset strängar. Efter ett tag öppnar sig en utsikt över berg och över vattenfallet Seebachfall med imponerande fallhöjd på 300 meter.
Färgprakt. Även fjärilen gillar timjan.
Vi får inte nog av vattenfall och tar en liten omväg på en nedåtgående stig till Gamseckfall. Mycket besinningslös dånkraft för ett par minuters omväg! Definitivt värt. Diset som vattenfallet spottar ut reflekteras effektfullt av solen.
Dalgångsvandringen passerar förbi Berndalm – en pittoresk bondgård som hämtad från ett vykort, med äng, flod alldeles bredvid och vita bergstoppar tronande i bakgrunden. En idyll att slå sig ner i över en kall öl i trädgården eller för att stifta närmare bekantskap med gårdens klappvänliga djur.
Pittoreska Berndlalm inbjuder till en paus i det gröna.
Mår prima
Men vi har ett uppdrag: att utforska dalen. Så vi fortsätter och den grönskande dalen till vänster visar upp sig i all dess prakt med blommande alpblommor i lila, blått, vitt och gult. Till höger forsar en grågrön flod. All synintryck inramas av berg och av snöklädda toppar framför oss. Vi går framåt, mot en av nationalparkens Hohe Tauerns juveler, Großvenediger. Än så länge inbillar oss att vi så småningom ska kunna skymta denna hägring. Vi andas alpluft på 1 500 meters höjd. Kan man må annat än prima?
Gentior förgyller vår dalvandring.
Landskapet förändras framför våra fötter, det blir kargare och det går bitvis uppåt. Vid floden ligger dramatiska stenblock på en höjd.
Vi stannar inte till vid Postalm med dess inbjudande uteservering utan lockas vidare mot de mäktiga vita topparna. Vi fortsätter förbi skylten med Gletscherweg och vidare i den avsmalnande dalen och hör väl flodens dån och vattenfallet bredvid. Magen pockar på och kräver sitt. Vi har högre mål väntande och stålsätter oss.
Ett murmeldjur utstöter ett varningsläte och det tar vi på allvar. Vi slår oss ner vid en bäck på en blommande äng omgivna av vita alptoppar och intar våra ljuvliga smörgåsar med alpost och rökt skinka. Ett par kokta ägg. Våra fötter får ett vederkvickande dopp i bäckens smältvatten så nackhåret reser sig.
Äntligen matpaus! Med nybadade fötter och försök till yogaövningar.
In i kärnområdet
Vi går vidare med förnyade krafter och passerar transportliften till Kürsingerhütte på 1 929 meters höjd, förbi en skylt om Hohe Tauern Nationalpark Kernzone – nu närmar vi oss saligheten! Hjärtat dunkar lite hårdare.
Nu till slut kommer vi in i nationalparken Hohe Tauerns kärnområde. Här är det kargare och vi kommer närmare de snöklädda topparna.
Här på högre höjder blir landskapet allt kargare och stenigare – alpblommorna är mindre som rara små ärter. Floden syns och hörs hela tiden.
Äntligen inträffar det vi har trånat efter hela dagen: vi går förbi en kurva och får en närmast fullödig blick över Großvenedigers puckelliknande, vita topp. Denna syn vill jag ha kvar på näthinnan, ett prov på naturens storhet och människans litenhet.
Möte med andra vandrare i nationalparken.
En närmare titt på juvelen Großvenediger. Närmare kom vi inte, denna gång. Vi ses snart igen!
Bonus
På tillbakavägen väcks jag ur min rytmiska gång av en gäll vissling. Gissa vad – ett murmeldjur! På 20 meters håll! Djuret lyssnar orörligt på omgivningen i ett par nådiga minuter tills en obetänksam vandrare passerar allt för nära. Borta.
Från Berndalm är det en lång nerförsbacke till parkeringen, mestadels genom granskog. Under denna dryga timme hinner man tänka åtskilliga gånger på att ta en taxi.
Här kommer vår lille vän fram.
Trötta hjältar. Inte bara vi som blir trötta av alpluften.
Vandringsfakta
Längd: Cirka 25,4 kilometer
Höjdskillnader: +/- 1 178 meter
Tid: Cirka 7 timmar
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att den där uppgivna vandringstiden inte stämmer. Vi var i rörelse runt 7 timmar.
Tips 1: Ha med euro-mynt. Vi parkerade bilen på betalparkeringen vid Hopffeldboden, så långt upp du får åka med egen bil. Det kostade 3 euro som betalas med mynt i en automat (som inte ger växel). Det finns en gratisparkering längre ner men det innebär minst en timmes extra ”transportsträcka” att vandra i varje riktning.
Tips 2: Vill man nå riktigt långt in i dalen och upp mot den glaciärsjö som finns där på en dagsvandring kan man överväga att ta taxi en bit upp i dalen. Flera företag erbjuder taxitjänst i dalen.
Flera vandringar i Österrike
1. En grå, blöt och alldeles underbar vandring till Kitzbühel
2. Vandring till Panorama Alm i Kitzbüheler Alpen
3. Två halvdagsvandringar runt Kirchberg
4. Vandring på högre höjder i Hohe Tauern
Text: Eyal
Bild: Kerstin
