Upptäck Vadehavets vidunderliga natur – del 2
En havsbottenpromenad vid vägen till Mandö är en av dagens höjdpunkter.
Naturen runt Unesco världsnaturarv Vadehavet vid den dansk-tyska gränsen är lika fascinerande som vacker. Här finns så mycket att uppleva och titta på. Från gulliga städer och byar till ändlösa vidder med hav och marskland med vallar, vattendrag och platta betesmarker.
Den säregna naturen lockar också miljontals flyttfåglar, som kommer för att kalasa på läckerheter som Vadehavets havsbotten erbjuder. Flygturer av enorma flockar med fåglar utmynnar i hisnande skådespel. Såväl “vit sol”, med vadarfåglar, som det omtalade “svart sol”, med starar.
Häng med och hämta gärna inspiration och konkreta tips från vår resa till Vadehavet i en reseberättelse i fyra delar!
I del 2 av berättelsen tar vi oss till Danmarks äldsta stad Ribe, tar en havsbottenpromenad och kör bil på stranden på Römö.
Tälta funkar!
Trots bondens nattliga pass sov vi gott. Det enda vi har att klaga på är att det är trångt att kränga sig in eller ut ur tältet. Men på det stora hela funkar det. I köket finns det inga sittplatser och det så kallade vardagsrummet ligger hundra meter bort. Så vi håller tillgodo med stå-frukost i det förhållandevis varma köket. Köksfönstret vetter mot ett rött gryningsljus och det är bara vi i köket. Nästan mysigt.
Ribe
Först beger vi oss till den närliggande utsiktsplatsen uppe på en vall mot Vadehavet. Ännu är dagen höljd i en dimma, som än tätnar, än skingras. En havsörn svävar lågt över ett smörgåsbord av vadare och måsfåglar i havet.
Ribe, som vi åker till genom en tät dimma, är Danmarks och Skandinaviens äldsta bevarade stad. När vi är framme och promenerar på en kullerstensgata mot stadscentrum, har det klarnat upp.
Ett litet strövtåg i Danmarks äldsta och sevärda stad, Ribe.
Många sevärdheter
Staden har påtagligt många fagra tegelhus, däribland några som är smyckade med trappstegsgavel. Och på Klostergade 26 hittar vi stans minsta hus (27kvm) – medeltidens compact living. Förbi gamla klostret och klosterkyrkan, både räknas till stadens viktigaste sevärdheter. Nu är vi mitt i centrum och beskådar torget med hotellet Den Gamle Arrest, vilket indikerar att denna gamla byggnad erbjöd något sämre komfort i ett tidigare liv. Så sevärdheter som stadens väldiga domkyrka och 46,7 meter höga torn (enligt wikipedia) med Ansgars staty, vilken uppmärksammar hans besök år 865.
Bland många gränder myser vi på Grøne gade. Så äntligen hittar vi en gränd med charmiga gamla hus utan bilar, Fiskergade.
Sammanfattningsvis är Ribe en sevärd gammal stad med fina gamla hus och många uteserveringar. En liten varning för att den kan kännas lite väl turistigt under högsäsong.
Precis som namnet antyder var hotellet Den Gamle Arrest en arrest en gång i tiden.
Ribes väldig domkyrka – så stor att den är svår att fånga på en enda bild.
En av Ribes mysiga gränder med gamla hus.
En annan gränd – men helt annan karaktär.
Havsbottenpromenad
Vi ställer bilen på en liten parkeringsplats mitt i ett öde marsklandskap, någon mil från Ribe. Vi törs inte köra på den delvis leriga grusvägen ut mot ön Mandö. Förvisso är det ebb just nu och allsköns bilar – inte bara jeepar – kör åt båda håll. Här kör busslaster med turister på “traktorbussar” även under högvatten. Men även om bilen klarar färden åt ena hållet, kan vi fastna på Mandö tills nästa ebb.
Dock kan vi inte låta bli att knalla “bara en liten bit” på den här vägen – och hålla noga uppsikt över vattenståndet. Det känns lite speciellt att veta att marken vi går på successivt kommer att fyllas upp med vatten. Snart! Underlaget är fuktigt och ändå tillräckligt fast för en promenad med vanliga skor – än så länge.
Här börjar grusvägen över havsbotten till ön Mandö. Vi tar det lite försiktigt och nöjer oss med att gå en bit under lågvatten.
“Vit sol”
Hundra meter bort ut i havsbotten passar ett par människor under lågvattenstånd på att plocka musslor eller ostron.
Se där en “vit sol”! Ett moln med vadare flyger nämligen upp och blänker i solen, snäppor brukar flyga upp när högvatten är på ingång.
Både blöt och lerig har bilvägen genom havsbotten som vi promenerar på blivit. Luften vi inandas doftar angenämt av hav. Vi kan, kanske bör, genast vända tillbaka till fastlandet, men vi trollbinds av synen av den vidsträckta havsbotten. Här ett ostronskal, där kolonier av svarta snäckor; de flesta ligger still i båten, men några rör på sig. Det är sådana uppdukade delikatesser som gjort Vadehavet så oemotståndligt för vadare och måsfåglar.
För att känna ännu närmare på havsbotten lämnar jag den ihoppressade bilvägen och sätter fötterna bredvid. Skillnaden är enorm. Den leriga havsbotten är poröst och det är lätt att sjunka ner.
Fascinerande att studera havsbotten vid ebb.
Kul att titta närmare på vad som finns på havsbotten.
Titta vad vi hittade – ett ostronskal!
Aj, Kerstin!
Till slut tar vi vårt förnuft till fånga och går mot fastlandet med raska steg. Då och då vänder vi om oss för ännu en skymt av havsbotten. Det är då som olyckan är framme. Kerstin snubblar på en av havsbottens många stenar och ramlar huvudstupa, med kamera och ryggsäck. Smärtan svider. Hon behöver en hjälpande hand för att komma upp. Sedan går hon vidare som om ingenting har hänt.
Fika med utsikt
Tillbaka vid parkeringen dukar vi upp hemkokt hallonsylt och Vesterhavsost och blickar över Vadehavet och hamnstaden Esbjerg på håll. Esbjerg är Vadehavets nordligaste punkt medan Texel i Holland är den sydligaste. (Du kan läsa om vår havsbottenvandring på Texel här.)
Sjudande fågelliv
På väg till Römö stannar vi till vid Vadehavscentret, vars byggnad är en korsning mellan sparsmakad skandinavisk stil, med raka linjer, och den gamla stilen, med vasstak. ”Traktorbussen”, en röd traktor med avlångt blått släpp, är lastad med förväntansfulla danska pensionärer på väg till Mandö.
Bron till Römö är omgiven av Vadehavet och gröngult vajande vass. Vi stannar till vid första bästa utsiktsplats. Fågellivet här är så rikt att någonting pågår mest hela tiden. Ett par ägretthäger visar upp sig. En flock starar gaddar ihop sig. Snäppor låter i skyn och bildar en glänsande vit flock – vit sol. Gäss, havsörn, strandskator, alla verkar vilja visa upp sig för oss när högvattnet är på ingång. Vilken fest!
Även på den andra och sista utsiktsplatsen före Römö sjuder det av liv.
En last med pensionärer på traktorbussen till Mandö.
Nu är vi på väg till nästa ö – på en riktig väg.
Sønderstrand
Kör till öns södra del. Förbi stora hus med vasstak, förbi ett destilleri för gin, rom och whisky, förbi sanddyner med överblommad ljung. Väl på Sønderstrand ruvar en överraskning, en militär som blockerar ingången till stranden – och kanoners dån med några minuters mellanrum. Hoppas att de inte skjuter sönder Sønderstrand.
Sannerligen är det kanonväder, så vi tar plats uppe på en sanddyn under en talls skyddande vingar, alldeles intill fullt blommande vresrosor. Utsikten över Vadehavet och norra Sylt är verkligen pang. En färja stavar fram mot Sylt i solglittret medan vi förser oss ur vår matsäck.
Färjan mellan Römö och tyska ön Sylt.
Alltid lika trevligt med en fikastund, även om militären här vid Sønderstrand har en skjutövning.
Bilisternas drömö Römö
Öns västra sida uppenbarar sig efter en vidlyftig hedmark med överblommad ljung. På Lakolks breda sandstränder utan ände och – här det unika för Römö – såväl bilar som husbilar och husvagnar. Här är det fritt fram för motorfordon (2024).
Vi tar seden dit vi kommer och parkerar bland bilar och husbilar där sanden är fast. Längre än så törs vi inte. Folk kör kitebuggy och flyger drake. Kolla bläckfiskdraken! Dess limegröna tentakler glimmar i solen. Vi tar en promenad längs den oerhört långa och breda stranden och studerar ön Sylt och folklivet. Några modiga själar tar ett dopp med ett skrik i vattnet som verkar vara svinkallt medan många fler solbadar, joggar eller promenerar. Det är mycket folk och ändå slukas alla av strandens oändlighet. Vi vänder dock före oändligheten, redan vid skylten om militära skjutövningar.
Nordsjön frestar så vi vadar i en mindre lagun, som visar sig vara grunt och inte särskilt kall. Bara skönt!
Nu stundar en barfotapromenad till bilen, med havets saltstänkta luft i näsborrarna och dess meditativa sus i öronen.
Sammanfattningsvis en må bra tanka sol-upplevelse på en fantastisk sandstrand.
Lakolks oändliga och breda sandstrand på Römö är smått unik, eftersom bilar är tillåtna.
Bilar och drakar på stranden.
En ovanligt formad manet. Någon som vet vilken sort det är?
Eyal vadar i Nordsjön. Inte så svinkallt som befarat.
Trolsk skymning
Åker till campingen och lagar enklaste möjliga kvällsmat, snabbmakaroner med kokta linser och färdig tomatsås. Klart inom tio röda minuter, mättande och hyfsat nyttigt.
Sedan måste vi naturligtvis kolla stararnas framfart. Åker till samma ställe som dagen innan vid den tyska gränsen. En enorm flock flyger runt, dock utan formationer. Antagligen inga jagande rovfåglar i närheten.
Den exceptionellt färgsprakande skymningen tar däremot andan ur oss. Vår ackumulerade trötthet till trots ställer vi oss vid utsiktsplatsen uppe på vallen intill campingen. Magi uppstår när skymningsljuset speglar sig i Vadehavets utebbade blöta botten medan hundratals, kanske tusentals, fåglars silhuetter som rör sig vid de glänsande illröda, gula, lila och blå ljusen. Slutligen uppslukas alltsammans av ett närmast svart töcken.
En kort stund senare lägger vi huvudet på luftmadrassen i tältet. Börjar vi vänja oss vid campinglivet?
Kvällsljus vid Haasberger See.
Solnedgången vid Haasberger See har flera ansikten.
Skymning vid Vadehavet. Kan det bli bättre än så här?
Läs mer
Övriga delar av vår reseberättelse från Vadehavet hittar du här: del 1, del 3, del 4.
Våra tips till upptäcktsfärder vid Vadehavet hittar du här.
Alla våra vandringar vid Vadehavet och på annat håll i Danmark hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
