Upptäck Vadehavets vidunderliga natur – del 4

I dag besöker vi den fashionabla tyska ön Sylt. Oändliga sandstränder, trutar och tårtor!


Naturen runt Unesco världsnaturarv Vadehavet vid den dansk-tyska gränsen är lika fascinerande som vacker. Här finns så mycket att uppleva och titta på. Från gulliga städer och byar till ändlösa vidder med hav och marskland med vallar, vattendrag och platta betesmarker.

Den säregna naturen lockar också miljontals flyttfåglar, som kommer för att kalasa på läckerheter som Vadehavets havsbotten erbjuder. Flygturer av enorma flockar med fåglar utmynnar i hisnande skådespel. Såväl “vit sol”, med vadarfåglar, som det omtalade “svart sol”, med starar.

Häng med och hämta gärna inspiration och konkreta tips från vår resa till Vadehavet i en reseberättelse i fyra delar!


I del 4 av berättelsen besöker vi den fashionabla tyska ön Sylt.

 

Drömlik tågfärd genom havet

Efter tredje dagen på campingen checkar vi ut och åker till Klanxbüll, parkerar på en av ortens största betalparkeringar (5 euro) och tar tåget över vallen till Sylt. Känslan ombord är närmast euforisk. Öppna vidder. Tyskland åt vänster och Danmark åt höger. Först åkrar och vindkraft till vänster och till höger världsnaturarv Wattenmeer. Ett vindkraftverk, vars enorma blad sakta rör sig. Förbi den yttre skyddsvallen och nu kör vi på en vall mot Sylt – genom havet!

För stunden råder lågvatten så vi är omgivna av havsbotten. Bara några minuter senare är vi på Sylt. Förbi flimrar några gamla fina hus med vasstak. En stund senare ankommer vi till staden Westerland.

Den fascinerande tågfärden på vallen längs Vadehavet. Just nu råder ebb.

Utanför stationen i Westerland möts vi av dessa skulpturer.

 

Westerland på vårt sätt

Häftiga ärtgröna skulpturer utanför stationen. Men automaten för kurtaxa funkar inte och en skylt hänvisar till turistinformationen i stället. Vi strövar dit på Westerlands breda gator, en stad som verkar vara nybyggd, till och för turister. Även doften är turistiskt – sötsliskig från de många kaféerna. På ett sätt är staden dock genuint tysk, apoteken ligger som spön i backen.

Vi hittar en kö och det måste ju betyda goda bakverk så vi köper Bienenstich på bageriet på Friedrichstrasse. Sedan sätter vi oss på den breda och ändlösa stranden och avnjuter bakverket i sällskap med smörgås, kaffe och en framfusig gråtrut.

Vågskvalpet är det enda ljudet som hörs. Solen håller på att bryta sig igenom molnen. Få promenerar på själva stranden. En gänglig man med svart hår och en blondin tar sig ett morgondopp utan ett tråd på kroppen. Blondinen skriker till och gapskrattar sedan när hon sänker sig i vattnet.

Staden är som sagt inte charmig, men stranden är vidlyftig. Nu har turistbyrån slagit upp portarna och vi har kunnat göra rätt för oss och betala kurtaxan (4 euro per person).

En klassisk tysk badort måste förstås ha strandkorgar. Tomma klockan åtta på morgonen i september.

Dagens första fika. Som synes finns ytterligare en intressent med anspråk på fikabrödet.

Ingen blyg viol direkt, denna unga trut.

Vårt nästa ärende är inköp av fritidskläder så vi beger oss till Strandstrasse för här ligger sportbutikerna tätt och rea pågår. Dessvärre hittar vi ingenting så vi byter spår och provianterar körsbärskompott (Kirschen rote Grütze) och yoghurt i livsmedelsbutiken Edeka och tårtor på Café Wien. Nu är lunchen enligt tallriksmodellen säkrad.

Vår högst improviserade stadsrundtur fortsätter utan några som helst måsten. Rådhuset är inte speciellt vackert. Även de andra byggnaderna i centrum är ocharmiga, välstädade och fyrkantiga kolosser.

Nu gör vi det allt fler verkar göra i denna utpräglade turiststad, flanera längs strandpromenaden. Vi hinner inte särskilt långt innan klockan slår elva. Då vet alla att förmiddagskonserten stundar. Det är fullt drag och stilarna blandas friskt. Tysk dansmusik. Popmusik. Ändå finns en gemensam nämnare: må bra-musik. Och det gör man verkligen som publik. Och applåderar.

Kaféborden är nu befolkade till sista bordet nästan. Folk tittar på – och blir betittade.

Vi har fått nog av strandpromenaden och går på sanden. Havet har förändrats sedan vi satt på stranden för ett par timmar sedan. Vattenståndet är högt. Havet är på ena sidan och sanddyner på den andra. Det är fint och den enorma stranden sväljer alla besökare. Det känns rymligt och naturskönt. Det känns som att vi kan varva ner här. Vi varvar ner.

Så här ser en av affärsgatorna i Westerland ut. Smaken är ju olika.

Bländande tårtubud på Café Wien. Snacka om beslutsvånda.

Ett av de trevligare husen i centrum.

 

Gottigottgottgott!

Vi sätter oss och vår dyrbara last med godsaker uppe på en sanddyna med skugga från trätrappor. Havet och den väldiga stranden i blickfånget. Människor vankar av och till på håll. De är inte få, men de är inte heller så många och definitivt inte närgångna. De gör stranden lagom levande.

Vi dukar upp matsäcken och äter av det medhavda nyinköpta i tur och ordning. Brezel med smör och ost – jodå, det köpte vi också. Den söta körsbärskompotten med syrlig yoghurt till är delikat.

Macadamnöttårtan med kola och moussetårtan med rom, marsipan och chokladkräm är precis som förväntat – utsökta och ytterst mättande.

Efter måltiden gör vi något sällsynt för att vara oss. Vi ligger på denna sköna plats med vidöppen havsutsikt och gör absolut ingenting. Bara ligger, lyssnar på vågorna och har det skönt. Så skönt att vi nästan slumrar till.

En kvart senare är det dags igen. Hela vägen på den långa trappan – helt enkelt för att utforska vad som finns på andra sidan av sanddynerna. En camping! Vi passar förstås på och spejar över nejden. Så fint här.

Vad sägs om moussetårta med rom, marsipan och chokladkräm?

På spaning efter utsikten från sanddynen.

Blick från sanddynen över Nordsjön, stranden och på håll Westerland.

 

På konsert!

Tillbaka i centrum är varenda strandkorg i närheten av populära Gosch am Strand upptagen, varenda kafébord. Ett lågmält sorl hänger över alltsammans. Alla spanar efter alla i ett oändligt kretslopp.

Vi går på strandpromenaden bort från centrum åt andra hållet, alltså höger, ända till surfstranden. Här är det glesare med folk. Så tillbaka lagom för eftermiddagskonserten. Publiken sitter i biosittning på vita bänkar under bar himmel med utsikt över havet. Det är inte helt fullt, men nästan. Vi sitter på några av de få platserna i skuggan. Bandet på scenen består av sex musikanter. De spelar och sjunger överraskande bra. Repertoaren består av gamla godingar, först på engelska och sedan på tyska. Det är då det blir riktigt bra för att de lyckas beröra. Även utan att känna till låten blir jag lite knäsvag och så lycklig att jag kan lyfta i den enorma rymden här på strandpromenaden vid havet.

Eftermiddagskonsert på strandpromenaden. Tack för skön musik!

 

Charmiga gamla Westerland

Konserten, och vilan i skuggan, ger kraft och energi att se mer av Westerland, gärna bortom det turistiska. Bort från den proppfulla strandpromenaden, bort från de fula kolosserna och gator med ändlösa uteserveringar och kommers. Hela vägen tillbaka till tågstationen dit vi kom i morse. Ty någonstans där tar gamla Westerland vid.

Gamla Westerland går inte att ta miste på, ett trevligt och äldre nordfrisiskt villakvarter, vars rejäla, fyrkantiga hus har vasstak och inneboende charm. Liksom de välskötta trädgårdarna. Vi kan inte låta bli att titta på vildvinsbeklädda och gulliga St. Niels-kyrka. På den buxbomsdoftande kyrkogården bredvid råder andäktig stillhet, fjärran från den glättiga stämningen längs strandpromenaden.

Gamla delen av Westerland ståtar med riktigt fina hus.

Ännu en ögonfägnad i gamla delen av Westerland.

 

Glöm aldrig hjälmen!

Vi går ett stycke till längs fina stillsamma Munkmarscherstraße. En cyklist ramlar omkull och ligger kvar på gatan. Kerstin och jag är där på fem sekunder.

Den äldre mannen är talbar. Det enda som värker är knät, han har hjälmen på. Efter en kort återhämtning tar han min hand och är på fötterna igen. Hustrun, som cyklat före, står nu bredvid, liksom en bilist som stannat till för att vara behjälplig. Ännu en stund senare cyklar mannen och frun vidare. Glöm aldrig hjälmen!

Vi avviker in på en mindre gata där husen är små, mysiga och – med vasstak. Tur att vi tog denna lilla sväng till den gamla delen av Westerland. För nu har vi en mer nyanserad uppfattning om en av Tysklands kanske mest fashionabla badorter. Nu kan vi med gott samvete återvända till fastlandet.

Runtom oss är det  inte längre lerig havsbotten. Nu under flod åker tåget genom havet!

Under tågfärden får vi syn på Sylt Shuttle, öppen tågvagn som transporterar bilar till och från ön medan bilisterna sitter kvar i bilen.

Sylt Shuttle transporterar bilar med sina passagerare på ett tåg till Sylt.

 

Landgasthof Fegetasch

Efter tre dagar i tält har vi ingenting emot högre komfort. Receptionisten är mycket trevlig och leder oss personligen till vårt rum i Annexet. Rummet är fräscht och rymligt, duschen är precis det vi längtat efter.

Frukosten dagen efter är dock något av en besvikelse, för att ingenting är premiumkvalitet, utan snarare låg kvalitet. Men lax fanns och vi blev mätta. Trots allt ger hotellet bra valuta för pengarna (90 euro, 2024).

 

“Svart sol” – igen

I stället för att äta schnitzel på hotellets mysiga restaurang sitter vi på fuktigt gräs (med sittunderlag förstås) vid Rudbøler sø. Det är vår sista chans att uppleva svart sol under denna resa. För allt i  världen ska vi inte försitta chansen.

Vi är inte ensamma här. Antalet personer bredvid är ungefär tredubbelt jämfört med igår – fyra stora grupper, ett antal små grupper, många bilister och några enstaka cyklister. Gräset längs vallen är fullt med sittande – för att inte skrämma starflockarna – åskådare.

Det är inte bara mer fullt i dag, det är avgjort blåsigare. Vi är tacksamma för varje extra plagg vi tog med i fall att. Vi är påpälsade och fryser inte.

Stararna sviker oss inte heller i kväll. De kommer en masse. Om och om igen. I stora flockar. Ibland formar de sig om till en fasansfullt stor orm, för att värna sig mot jagande kärrhökar. Även om stararna i slutändan störtar ner för nattvilan i vassen något hundratal meter bort från oss, så blir det, med havet och den nedstigande solen som inramning, en svårslagen naturupplevelse.

Ännu en kväll med en överdådig naturupplevelse.

En sådan solnedgång är verkligen guld värd.


Läs mer

Övriga delar av vår reseberättelse från Vadehavet hittar du här: del 1, del 2, och del 3.

Våra tips till upptäcktsfärder vid Vadehavet hittar du här.

Alla våra vandringar vid Vadehavet och på annat håll i Danmark hittar du här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.