Vandra Tour des Muverans: Tredje dagen

Tour des Muverans är en makalös naturupplevelse för dig som är ute efter spektakulärt alplandskap. Vi har gjort denna utmanande och markerade flerdagsvandring runt bergen Grand och Petit Muveran i de schweiziska alperna på fyra dagar.

 

Dag 3: Gåsgam, slickepinne och Matterhorn

I dag är vandringens tredje dag. Här kan du läsa utdraget ur vandringens dagbok, som huvudsakligen antecknas under vandringens gång.

 

La Vare

Dagens vandring inleds med 700 meters uppstigning omslutna av grönklädda berg. Förbi en alpgård med lyckligt bökande grisar och fritt betande getter. Längs blomsterkantade stigar.

Framme vid en korsning gör vi en vänstersväng ”för att dricka saft hos Gerald och Elisabeth”, vilket Pierre talat om med något drömskt i blicken. Sådant skapar förväntningar!

Vi lämnar trädgränsen och fortsätter upp flankerade av väldiga berg. Pierre qu’Abotse på högersidan och spetsiga berg till vänster. Där på en bred topp står tre stenbockar och visar upp sina stolta silhuetter.

Och så ett maffigt berg med sfinx-liknande utformning och spännande namn – Lion d’ Argentine.

Där vi nu står fanns en glaciär för omkring 10 000 år sedan. Därför är marken så plan. Nu betar kor så bjällerklangen ekar över den bergsomgivna dalen. Just här ligger alphyddan* La Vare där Gerald Bernard och Elisabeth Patercq erbjuder oss, till Pierres stora glädje, deras hemkokta saft.

Vad får det lov att vara, granskottssaft eller törs vi prova på saft gjord av asperule, en krydda från skogarna längre ner?
Jag testar asperule och tycker att den är läskande och inte alls så söt – bra törstsläckare!

Väl sittandes vid bordet ute i den strålande solen ställs vi inför nästa kritiska frågeställning: husets paj med vinkokt päron (i koppargryta) eller chokladpaj med solroskärnor?

Vi tar två olika pajer och smakar av varandra. Båda pajer är gudomligt goda.

Elisabeth visar oss in i det forna kobåset som numera inhyser en mysig sovsal med halmbäddar. Perfekt om man gillar mjuka sängar. Varför ska man övernatt här?
– Utsikten är mäktig och på kvällen blir det helt magiskt med rosa himmel och de grandiosa bergen runtom, säger Elisabeth.

 

Fri som en fåraherde

Ute på gården bland fritt springande höns stöter vi på fåraherden Sebastien Henrard. Han har jobbat här de senaste fyra åren. Varför det?
– Här på 1 756 meter över havet känner jag mig fri. Här är jag i friheten. Det är ett genuint ställe, alla så vänliga, så hjärtliga, säger Sebastien.

Lite motvilligt tar vi avsked från dessa vänliga människor och studerar alpkornas varierande färgskala – nyanser av svart, vitt och brunt – och skarpa kontrasten mellan frodiga dalen här och de karga bergstopparna runt om.

 

Col des Essets

Ännu en uppförsbacke och en del svett och vi är uppe på toppen av Col des Essets på 2 029 meters höjd. Här slår vi oss ner vid toppens smala klippa intill alprhododendrobuske och alpblommor. Våra svettdränkta t-shirts avslöjar att vi sammanlagt tillryggalagt 800 höjdmeter fram till nu. Under t-shirten, i hjärtat, känns en gränslös tacksamhet över bergstopparna och de gröna bergskullarna runt om, över våra lunchsmörgåsar med ost, skinka och cornichon och över fjärilarna och spelande syrsorna, över murmeldjurens sporadiska varningsljud och givetvis över Karin och Pierres trevliga sällskap.

Vandringen fortsätter ner i en dalgång med betande kor längst nere vid flodfåran. Över en av de gröna bergstopparna ryttlar en tornfalk. Vi korsar vattnet och tittar upp mot den blå himlen: svävar några rovfåglar över glaciären vid Pierre Grept-massivet?

Förutom murmeldjurs varningsläten, noterar vi stora kors både här och var. Varför? För att skydda kor från sjukdomar och dåligt väder, så klart.

 

Magi vid Pas de Cheville

Passerar refugen vid Anzeinde med vatten porlande i ravinen bredvid. Den följande nedförsbacken är brant, med en del lösa stenar. Alperna alldeles bredvid är väldiga och karga. Stenskvättor tycks älska omgivningen. Till vänster rasbranter och ovanför de karga bergen uppenbarar sig en snötäckt bergskedja som liknar en vit krona.

De överväldigande vyerna bara fortsätter vid bergspasset Pas de Cheville på 2 038 meters höjd. Bland alla vita vidunderliga toppar utmärker sig giganterna Weisshorn och Matterhorn längst ut till höger.

De enorma bergskolosserna tycks dra till sig Europas näst största rovfåglar. För ingenstans ifrån svävar åtta gåsgamar över de högsta topparna. Ett magiskt ögonblick.

Pierre pekar med ena staven på ett vattenfall intill stigen:
– Eyal, du gillar att duscha kallt. Voila!

Men jag trollbinds i stället av regnbågen, som uppstått i mötet mellan vattenkavalkaderna och solstrålarna.

Nedstigning har lagom lutning ner till bäcken, som vi korsar.

 

Slickepinne

Till min skräckblandade förtjusning har Pierre och Karin låtit kor slicka deras händer. Kor behöver nämligen salt och om det är något vi flitiga vandrare ständigt producerar så är det just salt.

Det gäller mig med. Bara att jag inte är så bekväm med att vara så närgången med kor.

Döm om min förvåning att nu när vi passerar kor som slickar på saltstenar är det jag som sträcker ut handen. Ta mig, liksom.

Och kon slickar som om hennes liv hänger på just min sälta, vilket det kanske på sätt och vis också gör, och jag kan därmed avslöja att Pierres och Karins påståenden om att kotungan känns som sandpapper är helt förenliga med verkligheten, i varje fall min verklighet.

 

Lac Derborence

Med stormsteg (och samtidigt rätt möra efter alla höjdmetrar) närmar vi oss ett ställe med rinnande vatten. Först går vi över en bro och korsar bäcken som ringlar genom den grönskande dalen, genom en lärkskog och där ligger den smargadfärgade Derborence-sjön med alphyddan Refuge du Lac Derborence.

Alpyddan är nästan full så vi står inför valet att sova utspridda med skolbarn eller att sova över i en närliggande privat chalet. Ett ganska lätt val, eller hur?

Men först tvättar jag mina slickepinnehänder ordentligt.

---

Vandringsfakta

I inlägget beskrivs dag 3 av vår fyra dagar långa vandring på Tour des Muverans i kantonen Valais i Schweiz. Totalt är vandringen 54 kilometer lång och drygt 4 000 höjdmeter upp och ned. Det finns gott om alphyddor längs vägen, vilket gör att det finns flera valmöjligheter vad gäller dagsetappernas längd. I vår guide till att vandra Tours des Muverans hittar du mer fakta, information och tips om Tour des Muverans. (publiceras snart).

Under dag 3 gick vi  från Pont de Nant till Refuge du Lac Derborence. Dagens etapp tog oss runt åtta timmar inklusive pauser.

 

*Alphydda

Med ”alphydda” syftas på bemanade inrättningar som, likt fjällstationer på de svenska fjällen, erbjuder logi och ibland även kost, uppe i Alperna. På svenska kallas inrättningarna även ”alphytta” eller ”bergshytta”.
Förvisso kan suffixet ”hydda” väcka associationer till primitiva byggnader på sydligare breddgrader, men suffixet ”hytta” är inte så mycket bättre med dess anknytning till mindre järnbruk eller glastillverkning i Sverige. Det finns till och med en ort som heter Bergshyttan.
Därför har vi valt att konsekvent använda oss av ordet alphydda i våra inlägg.

Till toppen

 

Läs mer:

– Dag 1, dag 2 och dag 4 av vandringen på Tour des Muverans.

– Vår guide till vandring på Tour des Muverans hittar du här. (publiceras snart)

– Inlägget ”Möte med vandringsguiden Pierre Delaloye”.

– Information kring etapper, karta och annat hittar du på Tour des Muverans hemsida.

– Inlägg från alla våra vandringar i Schweiz hittar du här.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---