En spanande dag: vi vann!
Med ett tröstpris i handen gör det väl ingenting om spaningslyckan uteblir.
En gång om året spanar vi efter sällsynta fåglar i södra Skåne. Inte sällan är spaningen tröstlöst. Därför har vi ett tröstpris i beredskap.
Malmö
Vi börjar med att inhandla tröstpriset i det franskinspirerade bageriet och konditoriet Dame Ginette i Malmö. Jag i ett konditori är som ett litet barn vid paketöppningen på julafton, en berusande känsla som får mig att glömma tid och rum.
Faktiskt har vi lite bråttom, för att det är mycket som måste hinnas med. Kör, kör, kör!
Vi införskaffar vårt tröstpris på konditoriet Dame Ginette i Malmö.
Skåre havsbad
Bilrutan vetter mot havet, en förstklassig utsikt. Men vi ska inte bada här, vi ska inte ens lämna bilen och sätta oss vid ett av picknickborden bredvid. För havet är inte på dess mildaste, jovialiska humör. Tvärtom havet är skummande, oroligt, ogästvänligt. Alltså sitter vi i bilen och öppnar den stora kaklådan från konditoriet likt barn på julafton. Med orealistiska förväntningar och förnimbar upphetsning.
Trots barnslig förtjusning för bakverk har jag impulskontroll nog för att låta bli att äta alla godsaker på en gång. Nehej, halva nu, halva sedan. Först in är det konditoriet beskrivit som flan. Ett synnerligen mättande bakverk som inte faller oss riktigt på läppen – utan att på något vis vara fel, helt enkelt inte vår smak. Chokladeclairen är godare, men långt ifrån den bästa eclairen vi har ätit.
Nu ska festen börja!
Exotisk fågel i Maglarps sandtag
Med sockerbehovet tillgodosett vibrerar kroppen nästan av – kortfristig, men intensiv – energi. Denna energikick är nog vad vår kropp behöver just nu. Vid plattformen blåser det snålt. Fågelskådarna på bänkarna bredvid hostar och huttrar, men ingen ger upp. Alla stirrar vi koncentrerat framför oss, där backsvalor flyger kors och tvärs, in och ut i sandtagets många hål.
För alla är liksom Kerstin och jag fast beslutna att få åtminstone en glimt av en av Sveriges mest färggranna fåglar: biätaren!
Varför då? För biätaren blir jag glad av att se!
Vi väntar och väntar och efter en kvart dyker två biätare upp och flyger rakt in i ett av sandtagets hål. En kvart senare flyger de ut och så är de borta. En kvart senare uppenbarar sig en biätare igen, vi hinner skymta den praktfulla fjäderdräkten, blinka ett par gånger och så går fågeln upp i rök. En kvart senare får vi ännu fem sekunder med kändisen. Och så en kvarts väntan. Och så vidare.
En stund innan vi fryser fast i träbänken förenas våra blickar i samförstånd. Vi reser oss och smyger försiktigt ut till solskenet, värmen och ännu mer blåst.
En spänd väntan på biätaren i snålblåsten vid Maglarps sandtag.
Ett säkrat, om än suddigt, bevis på biätarens existens.
Biätaren säger hej till publiken av fågelskådare från sitt bo.
Till doldisen i Vombs fure
Även sommargyllningen äger förmågan att glädja andra enkom tack vare dess blotta närvaro. För dess gyllene gestalt är en hart när oemotståndlig humörhöjare. Bara ett litet problem. Den visar (nästan) aldrig upp sig. Man kan däremot höra den sjunga, vackert som en ängel, eller åtminstone en koltrast. Förra året hörde vi den sjunga, och förrförra året också. Det är väl tredje gången gillt, eller?
Sommargylling, var är du? Vi tittar här och vi tittar där. Vi går kors och tvärs längs tallskogens små vägar och beser och hör allsköns fina fåglar. Men ingen gyllene gestalt, ingen änglasång.
Framme vid bilen inser vi att vi vann ändå. Vi har kvar tröstpriset, kakskattens andra halva. Så vi proppar i oss vaniljeclairen och låter oss väl bekomma. Återstår ett smärre monster: en chokladmousse på mjölkchoklad med mörkchokladmousse och alltsammans är inbakat i ett wienerbrödliknande bakverk. Det är mäktigt förstås och kan mätta en armé, men framförallt är det gudomligt gott och ett välförtjänt tröstpris.
Sålunda är vi tröstade.
Tröstpris till bredden fylld med chokladmousse. Mmmm…
Krankesjön
Ändå är vår spännande spanande dag inte slut än. Ännu återstår några flygfän att beundra. Så vi stannar till vid inte mindre än två fågeltorn till blåshålor på Vombs ängar. Belöningen är en fågel med osedvanligt lång näbb och lätt igenkänt läte – storspov.
Några ögonblick till och vi når Krankensjöns parkering. Att klättra upp på det höga fågeltornet här är det förstås inte tal om. Vindarna är inte att leka med. Så vi beger oss till det närliggande gömslet. Och blir inte besvikna. Sjön sjuder av fågelliv. Skrattmåsarna skriar så det står härliga till och trots uppståndelsen lägger vi märke till en hel flock med nykläckta små söta skrattmåsar.
Lyckorusiga tar vi oss tillbaka till bilen och fikar på hembakt bananbröd. Fågelskådning blir man väldigt fikasugen av.
Gömslet vid Krankesjön öppnar ett fönster mot ett antal spännande fåglar.
Livat på den konstgjorda ön i Krankesjön, med bland annat skrattmåsungar och skäggdopping.
Läs mer
Läs gärna våra andra inlägg från fågelspaningar:
”På jakt efter storkar runt Krankesjön och Vombs ängar.”
”Fågelparadiset Alcudia – för de ofrälsta”
”Kolla på stararnas dans på Mallorca!”
”Upplev svart sol i Danmark – våra tips”
Text: Eyal
Bild: Eyal
