Upplev lunnefåglar på Runde – våra tips

 

Följ med på en tur till lunnefåglarnas favoritplats vid branta klippor som stupar i havet på norska ön Runde. På den oerhört vackra vägen dit får du med lite flax också uppleva flera kolonier av havsfåglar.  För att maxa denna oförglömliga naturupplevelse missa inte våra tips längre ner.

 

Till lunnefåglarnas favoritklippa

Allt oförglömligt som nu äger rum sker i kvällningens säregna och behagliga ljus. Vi passerar campingen på Runde och går uppför en brant backe tillsammans med naturguiden Johannes Nikolai Antonsen på Runde Miljøsenter.

Omgivna av myrlandskap med vit vajande ängsull stöter vi genast på patrull. Det är havsfågeln storlabb som ”patrullerar” här och utan förvarning störtar ner i myren. Storlabben häckar här och kallas ”fjällens polis”, berättar Johannes bredvid – på goda grunder.
– Om någon besökare lämnar stigen och går in i myren, storlabbens häckningsplats, kan den gå till attack.

Storlabbarna kan man tillämpa ett annat epitet på – parasiter. Ty de jagar upp havssulorna så närgånget aggressivt att de spyr upp nyfångade fiskar, vilka storlabbarna roffar åt sig och sväljer.

Avgjort mer blida är de gammelnorska fåren. De bevärdigar oss med en förströdd blick och betar vidare.

 

Kaldekloven

Framme vid utsiktsplatsen Kaldekloven bland branta klippor. 190 meter ner skummar havet. På en klippa, vit av fågelspillning, sitter toppskarvar tätt intill varandra. Tre havsörnar nalkas fort, varpå kolonin med toppskarvar flyger i väg.

En titt lite längre ner på klippan mittemot och vi förstår varför detta är Johannes favoritplats: det vimlar av havssulor i tusental. Här är deras första häckningsplats i Norge, där numera uppemot 7 000 havssulor häckar. Hundratals havssulor cirklar runt, låter och jagar fisk i närheten. Det sjuder av liv och hungriga havsfåglar.

 

Lundeura

Några klippor bort och lika havs- och stupnära ligger Lundeura, lunnefåglarnas favoritklippa. Ur betyder stenlagd plats på norska.
– Just sådana stenlagda platser älskar lunnefåglarna att bo och häcka i. Det kan de göra här.

Medan vi pratar pågår ett obeskrivligt spektakel framför oss. Tusentals lunnefåglar – 30 000 par häckar på Runde – guppar i havet, svävar över det och flyger i skytteltrafik från havet till klipporna runt om oss. Inte sällan har de näbben full med tobis, den sill-liknande fisken som de är så förtjusta i och som deras väldolda ungar vid klipporna trängtar efter.

Dessa frenetiska flygturer kostar mycket energi, upplyser Johannes: 2000 kalorier per dag.

Lunnefåglarna har hittills hållit sig på håll från oss och bara skymtat förbi och försvunnit i sina hålor. Tre lunnefåglar bryter trenden och landar på klipporna bredvid, bara någon meter från fågelskyddsområdets avspärrningar. De verkar vara helt orädda. Plockar med sina fjädrar med några invanda rörelser, står still och tar igen sig.

Fåglarnas oskygga beteende är fascinerande och avviker helt från hur fåglar brukar bete sig i närheten av människor. Johannes har en egen och högst ovetenskaplig förklaring.
– Lunnefåglar kan bli relativt gamla, uppemot 46 år. Därför vet de av egen erfarenhet att ingenting händer så länge de håller sig innanför avspärrningarna. Det är min teori.

Mycket riktigt håller fåglarna sig innanför avspärrningarna medan publiken på uppemot 50 exalterade besökare håller sig utanför. Förvisso är det ordning och reda på torpet, men innebär samtidigt att vi inte i lugn och ro kan studera lunnefåglarna in i minsta nördiga detalj. Det hade vi gärna gjort.

 

Allt har sin förklaring

Fast en liten ”detalj” sticker ut trots alla besökare: näbben – groteskt stor likt clownens lösnäsa. Och uppenbarligen finns ett skäl bakom denna näbb, annat än att underhålla tittarna:
– För att gräva hål i marken till sina bon, förklarar Johannes.

Säg något som evolutionen inte tar hand om.

Dimmoln sveper över klipporna och kastar ett magiskt skimmer över fåglarnas skådespel. Trots en halvtimmes väntan har bara en handfull fåglar visat sig på nära håll. Vi ger upp – samtidigt som vi är överväldigade av denna minnesvärda naturupplevelse.

 

Magisk kväll

Kvällen på Runde rundas av med ännu ett besök på Johannes favoritplats Kaldekloven. Här är bara vi, havet 190 meter ner och högeligen aktiva havssulor. De cirkulerar i luften i hundratal, de skriar, de skränar, de vilar vid sina boplatser vid den av deras spillning vita klippa mittemot oss. Den här gången lägger vi även märke till sillgrisslor på klippan.

Vi tar oss hela vägen uppför berget. För varje steg öppnar sig en allt bredare utsikt över Sunnmörsalperna högsta toppar. Havet är kittlande nära stupkanten. Havet med alla dess dofter, sälta och svindlande utsikt mot oändligheten. Kvällsljusets magi. Lyckan är närmast berusande.

Vi går nerför berget och längs de frodiga klipporna som stupar rakt ner i havet. Och i denna storslagna inramning hävdar sig något litet som purpurljung, en sällsynt liten rosa blomma nära en vitlila orkidé.

Nu är det definitivt läggdags. Den sista tanken innan vi släcker lampan strax efter midnatt är: hoppas vi kommer tillbaka. Då skulle vi vilja ha fåglarna för oss själva!

 

Magisk morgon

Vid sextiden på morgonen dagen efter är vi redan ovanför den branta backen på väg genom myrlandskapet. Vi bör skämmas för vår glupande aptit på naturupplevelser! Men när dessa starka krafter pockar på kan vi förstås ingenting göra – utom hänga med. Ovanför myren är storlabbarna också i gång; de är närgångna och flyger över våra huvud. Ängsullen glimmar i morgonsolen, som sakta och säkert skingrar morgondimman.

Över havet svävar havssulor i hundratal med deras väldiga, snövita vingar på jakt efter fisk,  tätt följda av storlabb.

Ordentligt påpälsade står vi snart på lunnefåglarnas favoritklippa Lundeura. Fåglarnas bon ligger som närmast bara en meter bort. Inga människor. Inte heller några lunnefåglar på nära håll. Men några hundra meter bort flyger tusentals fåglar över havet. Då och då passerar de med fisk i näbben i ilfart och försvinner i en håla i marken innan vi hinner säga wow.

 

Vi och en lunnefågel!

En halvtimmes väntan i vinden får sin belöning. En fågel landar en meter från oss. Dessvärre har den ingen fisk i näbben, men desto bättre gör den sig ingen brådska. Här är bara vi. Och en lunnefågel! Än betraktar den oss nyfiket, än viftar med de svarta vingarna eller putsar dem. Denna gång kan vi studera fågeln in i den minsta nördiga detalj. Magen är vit och de är slående lika pingviner, känns exotiskt med den orange-röda näbben.

Fågeln tittar på oss en sista gång och svisch. Vi har just stått öga mot öga med en lunnefågel i denna storslagna brytpunkt, där grönklädda enorma klippor möter havet. Vad kan överträffa detta?

Ännu en lunnefågel landar med näbben full av tobis. Den störtar inte i väg till något hål för att äta upp fiskarna eller mata ungarna, den står stilla med fiskarna i näbben och studerar oss. Ett ögonblick senare är den borta. Vi är lyckorusiga.

 

Crescendo

Klockan är efter tio på kvällen, vi har stått på benen, utforskat ön, tittat på fåglar och vandrat sedan klockan fem på morgonen. Underligt nog är vi inte trötta (än). Troligen går vi på adrenalin.

I morse var vi på lunnefåglarnas högborg Lundeura och kunde observera en handfull fåglar på nära håll. Vi har hört talats om att lunnefåglar kan vistas där i stora flockar, men inte upplevt det trots två försök.

Vi försöker en tredje gång.

Scenen vid Lundeura känns surrealistisk. Tusental lunnefåglar svärmar i luften och minst lika många guppar i vattnet. Deras vingslag hörs distinkt över våra huvuden. Och så landar de på nära håll. Hundratals pingvinliknande fåglar med enorm orange-röd näbb – nära oss. Några står väldigt nära, på armlängds avstånd.

De är helt oskygga.

När de landar på stenarna skakar de på huvudet ett par gånger. Emellanåt går de av och an. För det mesta står de bara och tittar runt, kanske tar de igen sig efter dagens frenetiska flygande. Några nuddar näbb mot näbb och tycks kyssa varandra. Tiden har stannat upp, sommarvinden är ljum, det är ljust. Här står vi vid grönklädda berg som stupar rakt ner i det oändliga havet, omgivna av pingvinliknande fåglar med clownansikte och sorgsen uppsyn (som clowner innerst inne kanske är).

Det känns gött, storslaget och oförglömligt. En naturupplevelse som vi säkert kommer att drömma om och längta efter.

---

7 tips för att maxa naturupplevelsen på Runde:

1. 1. Besök Runde från april till början av augusti. De flesta kommer i juli, men i maj och juni finns lika många fåglar fast betydligt färre besökare.
   2. Var på rätt plats.
   3. Var på rätt tid på dygnet. Kvällen anses vara den bästa tiden, ungefär ett par timmar före solnedgången.
   4. Ha varma kläder för blåst och regn är mer regel än undantag.
   5. Ha gott om tid.
   6. Ha med kikare. Inte alla fåglar sätter sig på armlängds avstånd.
   7. Ta en guidad tur. Då får man mycket mer utav besöket. Kan bokas här.

Hitta till Lundeura där lunnefåglarna kan ses: Parkera bilen på parkeringen strax innan campingen på Runde. Gå sedan vägen förbi campingen och några hundra meter bort, mellan husen finns en liten väg upp till vänster. Man ser att vägen fortsätter upp på berget – det finns bara en väg upp på berget här. Finns även en liten skylt.

Läs mer om lunnefåglarna.

---

Fakta Runde

Var: Ön Runde i Norge, inte långt från Ålesund i Møre og Romsdal fylke.

Ta sig hit: Bil cirka 100 mil från Stockholm eller Malmö. Alternativ tåg och buss.

Övernatta: Camping (har även enkla stugor), lägenheter eller privat uthyrning. Närmaste hotell i Fosnavåg ca 15 km bort.

Bästa tid för lunnefåglar: Ungefär april till juli, resten av året är lunnefåglarna ute till havs.

Tips 1: Runde erbjuder många naturupplevelser utöver lunnefåglar. Det finns mängder av andra havsfåglar att beskåda. Naturen med sina berg, klippor och det omgivande havet är fantastisk. Varför inte ta väl värt en rejäl vandring? Eller sitta på en klippa och spana ut över havet?

Tips 2: Besök Runde Miljøsenter. Eller följ med på någon av deras aktiviteter.

Tips 3: Häng med på en utflykt båten Aquila och upplev Runde och fågellivet från havet. Här kan du läsa om vår utflykt och information kring priser och bokning hittar du här.

 

Läs mer:

Här hittar du vårt andra inlägg om lunnefåglarna på Runde. Där hittar du mer fakta om lunnefåglarna.

Här hittar du inlägget om vår vandring på Runde.

Här hittar inlägget om vår båtutflykt från Runde.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---