Vandra bland blommande ljung i Långhultamyren
Svindlande vacker ljungblomning i Långhultamyren naturreservat i Halland.
Att vandra på en praktfullt blommande ljunghed är en svindlande naturupplevelse. Men i Sverige finns det bara få vidsträckta ljunghedar. Doldisen Långhultamyren naturreservat i Halland är definitivt ett av dessa underbara ställen.
Långhultamyren
Här har förutsättningarna för en ljunghed varit optimala i över 300 år. På 1700- och 1800-talen betades stora delar av Långhultamyren, enligt länsstyrelsen i Halland. Med jämna mellanrum brändes området för att förbättra betet. Även när merparten av marken började användas till annat, exempelvis skog, lämnades en del av Långhultamyren i fred. Och så är det fortfarande vid vårt besök.
Rundvandringen inleds vid reservatets andra parkering. Målet är egentligen reservatets omtalade orrgömsle. Men snart visar det sig att vägen dit överträffar målet.
Ljungheden står i full blom.
Praktfull blomning
Från den slingrande stigen på kullen syns myren på håll. Fast det som gör oss saliga finns betydligt närmare: massvis med ljungbuskar som står i full och enastående blomning på alla sidor och på olika höjder och gemensamt tänder en rosalila fackla. Själv står man mitt i elden och är ointaglig, tillfreds, överväldigad.
Här och var skjuter enar upp ur ljungheden. I takt med den fortsatta vandringen ser vi hur myren brer ut sig i nejden. Även enskilda ljungbuskar har nästlat sig in i myrmarken och bryter av det blekgröna täcket med dess rosalila eld.
Vi följer den slingrande stigen mot myren.
Myrlandskapet brer ut sig.
Fullt av liv
Ner för kullen är stigen flankerad av ljung och ormbunkar och full av liv, med bin, humlor och flugors ihärdiga surr. Det surrar som om vi går i en bikupa.
Så har vi en lång spång och vi är framme vid orrgömslet.
Orrspel pågår tidiga morgnar i april så nu i mitten av augusti är det för länge sen förbi. Ändå imponerar gömslets perfekta och väl dolda läge samt möjligheten att ta igen sig på britsen.
Just nu får vi nöja oss med dansande citronfjärilar över myrens öppna vidder. I övrigt inga synliga fåglar.
Eyal omgiven av ljung och vackert vissnande ormbunkar.
Det surrar i ljungen likt en bikupa.
Sorgmantel
Tillbaka en bit fram till blå markering, därifrån viker vi av till vänster. Fjärilen sorgmantel visar oss oändligt tålmodig under en fotosejour på en stolpe. Myrmarken ömsar skinn till en framför allt gammal hederlig granskog, med trevliga små överraskningar som några gigantiska karl johan, väldiga, vattniga blåbär och – bortom spängerna – klockljung.
Det är inte ett dugg sorgligt att titta på en sorgmantel.
En karl johan i jätteformat.
Klafsigt äventyr
Vid nästa skyltning svänger vi till vänster. Det börjar komfortabelt med en lång och torr spång genom myrmarken. Även här skänker enstaka ljung färgklickar. Så tar spången slut och vi måste kliva ner på myren.
Det märks vid första markkontakt hur kopiöst mycket det har regnat på sistone.
Klafs, klafs.
Kängan sugs ner av myrens ansamling av vattenpölar och lera så det krävs en rejäl ansträngning för att lyfta upp den.
Bara för att återigen sänka den i dyn.
Här gäller livets hårda skola så vi lär oss snabbt att läsa in underlaget och tar oss i möjligaste mån från tuva till tuva.
Det finns dock inget ont som inte för med sig något gott. Med ögonen i marken upptäcker vi (läs: Kerstin) några pyttiga exemplar av den köttätande växten sileshår.
Eyal står med fötterna i gyttjan – men man kan vara glad ändå.
Tungt att vandra när kängorna sjunker djupt ner i dyn.
Den här växten gillar att äta kött – silesår.
Myrmarken jobbig och underbar
Myrmarken bokstavligen suger. Ljungpipare, som tydligen brukar hålla till och höras här, piper inte. De skygga orrarna håller sig så klart utom synhåll. Men vi går framåt omgivna av myrmark. Det är så fysiskt och ensamt att naturen här upplevs som vild och otämjd.
Jobbigt och underbart på samma gång.
Myrmarken tar abrupt slut och mentalt oförberedda står vi på samma grusväg som vi körde in på: ljungheden på ena sidan, myrmark på den andra, en fot i varje landskap.
Snart är vi återbördade till parkeringen och sätter oss ner vid ett picknickbord för en stärkande fika med naturreservatet intill.
Egendomligt nog är våra blöta kängor helt torra inuti. Det skålar vi för!
Myrmark – jobbigt och underbart!
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen närmast orrgömslet i Långhultamyrens naturreservat.
Längd: Knappt 3 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: En knapp timme.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips1: Ha rejäla skodon om du tänker gå stigen över myren. Där var det rejält blött. Delvis kanske för vi gick strax efter omfattande regn, men det är nog oftast blött. Vi gick i högskaftade vandringskängor och höll oss torra.
Tips2: Det finns mer markerad vandringsled i i området för den som vill gå lite längre.
Läs mer:
Mer om vandring bland ljung:
– Lya ljunghed på Hallandsåsen.
– Drakamöllan på Österlen
– Lüneburger Heide i Tyskland.
– Alla våra vandringar i Sverige hittar du här.
– Länsstyrelsens information om Långahultamyren hittar du här.
Surrealistiskt vackert att vandra på en fullt blommande ljunghed.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
