Gamla favoriter: På återbesök i gamarnas stenrike i Tramuntana

Tillbaka på toppen av Puig de l’Ofre i Tramuntana. Inte så mycket till utsikt på grund av alla moln, men Eyal verkar vara glad ändå.

Denna rejäla vandring i Tramuntana till tre toppar har extra av allt. Hänförande utsikter över Mallorcas högsta berg, stenkonstruktioner som har placerat Tramuntana på Unesco:s lista över världskulturarv, utsikt över Tramuntanas två dammar, chans att skåda Europas största rovfåglar med vingspann på uppemot tre meter. Men 700 höjdmeter och många stenar längs vägen fordrar både bra balans och god fysisk kondition.


Det här blogginlägget ingår i serien Gamla favoriter med urval av våra favoritvandringar på Mallorca. Varje inlägg innehåller färska intryck och reflektioner från återbesök under vintern 2022-2023. Detaljerad vandringsinformation och kartlänk hittar du här i vårt tidigare inlägg från vandringen.


Första intrycket

Vädergudarna drev oss från ett småregnigt Alcudia till Cuber-dammen, en utgångspunkt för många fantastiska vandringar, från långa och krävande till korta och lätta. Även en kort tur runt dammen ger känsla för Tramuntana-bergen, med chans att se gamar.

Här vid Cuberdammen regnar det tack och lov inte, men ståtliga Puig Major är höljt av envisa moln. Luften är mättad av doft av tall och rosmarin. Luften är verkligen inte varm, långkalsonger, mössa och vantar kommer väl till pass.

Mörka moln ruvar över Cuber-dammen.

Doften av rosmarin muntrar upp i dimman.

 

Puig de l’Ofre

Men vid den branta uppförsbacken mot toppen av Puig de l’Ofre blir jag snart överhettad och måste slita av mig de varma plaggen. Kerstin verkar delta i en löptävling uppför och jag kommer inte ikapp henne innan hon har fått mjölksyra i benen.

Hennes kämpaglöd är det inget fel på så snart är vi uppe – inne i ett moln. Sikten på toppen är alltså inte perfekt. Vi väntar en stund på luckor i molntäcket och några gamar, och försöker att få upp temperaturen med varma kläder och kaffe. Alltmedan molnen fäller ner tunga regndroppar över oss. Vi skyndar oss vidare innan vi helt omvandlas till isklumpar. Humöret är förvånansvärt gott.

Moln förstärker ljud. Klippor och berg förstärker ljud, landskapet här består av klippor och berg. I detta stenrike ylar vinden. En övergiven get ropar hjärtskärande efter mamma så ljudet studsar mot bergsväggen.

Färgklick intill toppen av Puig de l’Ofre.

 

Ett mirakel?

En glugg öppnar sig i molntäcket och utsikten får oss att stå stumma. Palmabukten i söder och Alcudiabukten i nordost leder tankarna till en takterrass i himlen. Sjunde himlen. Uppe i skyn svävar en gam. Visst, långt borta, men ändå stor med vingspann på närmare 3 meter, som grågam mäter.

Vädergudarna, eller är det kanske väderleken, leker med oss. I ett ögonblicksverk sveper återigen kalla molnbankar över oss och skymmer sikten.

När en dörr stängs igen öppnas ett fönster. På väg till Puig de na Franquesa visar oss stenriket ett mästerverk som måste ha varit en av anledningarna till att Unesco listar Tramuntana som världskulturarv: en imposant stenmur uppe från en stupbrant klippvägg ner mot dalgången. Allt byggt utan vare sig vatten eller murbruk.

Ett praktfullt exempel på varför Tramuntana är listat som ett världskulturarv av Unesco: en lång torrstensmur.

Ensam stenek i Tramuntanas stenrike.

 

Puig de na Franquesa

Invid bergstoppen känner vi en värmande smekning om nacken: solen. Med ens kastar vi oss ned på den närmaste klippan och dukar upp med en lunchsallad och en kikare. Kikaren får vi ingen användning av och när solen snart rycks bort har vi bråttom att röra på oss.

En av bergets invånare.

 

Sa Rateta

Det sägs att hoppet är det sista som överger en, vårt hopp står till bergstoppen Sa Rateta, där vi ofta sett passerande gamar. I det längsta väntar vi. Tänderna skallrar inte än, men det känns att huden knottrar sig. Vi ger upp och påbörjar nedstigningen. Det är då som det händer.

För hundratolfte gången rör sig molnslöjan vidare till bättre behövande medan vi får nåden av vidunderliga vyer över Mallorca från  ”himlens sky bar”. Här kommer en väldig, sällsynt grågam flygande – finns bara runt tusen exemplar i hela Europa. Och här dyker några gåsgamar upp, vilkas vingspann bara är några tiotals centimeter kortare än grågamen (finns runt 20 000 individer i Europa). Gamarna är så nära att fjäderteckningarna syns även utan kikare. Våra känslor går inte att beskriva.

Äntligen en gåsgam!

Ännu en gåsgam, på väg mot oss.

 

Se upp för gräs!

Otaliga stenar och lömskt mallorcinskt gräs, vars främsta egenskap är att man fastnar i det lika lätt som i björnbärsnår, är vi nere i ravinen. Gamarna fortsätter att träda fram högt upp som om de bestämde sig att följa oss över bäckravinen, den steniga uppförsbacken i ravinen och förbi Cuber-dammen ända fram till parkeringen.

Även om vi har gått exakt den här sträckningen förr så känns den här vandringen helt unik. Tramuntana, vi kommer tillbaka. Snart!

Fortfarande molnigt vid Cuber-dammen.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 Responses

  1. bmlarsreseblogg skriver:

    Vi kan bara bocka och tacka för att vi g få ått njuta av era fina bilder och på så sätt fått följa med på vandringen. Tyvärr så sätter ömmande knän och ålder stopp för alltför kuperade vandringar numera. Gamarna är verkligen magnifika, vilken lycka att få dem på så nära håll!

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Ett fiffigt sätt att se på gamarna i Tramuntana utan att ge sig ut på några kuperade vandringar är att ta en stilla promenad vid Cuber-dammen. Blicka upp mot de omgivande bergstopparna, gärna med en kikare i handen, så är det stor chans att få se gamar sväva fram. Dessutom kan det nog komma ett och annat inlägg här på bloggen från Tramuntana, förhoppningsvis med fler bilder på gamar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.