Vandra från Bunyola till Valldemossa
Ödegården Raixeta mitt i skogen. Ett av stoppen under den fantastiskt omväxlande vandringen till Valldemossa.
Denna vandring till ikoniska byn Valldemossa bjuder på stor omväxling. Lantligt landskap i kubik runt det imponerande lantgodset Raixa, som kan besökas på vägen. Tät skog i en ravin med vattendrag. Berg med steniga stigar och uråldriga olivträd och en massa får. Framme i Valldemossa kan du ta igen dig i en av Mallorcas vackraste byar.
Lantligt
Vi stiger av bussen från Palma vid restaurangen La Meson en bit utanför Bunyola och korsar landsvägen. Tar till höger vid skylten för långvandringsleden GR 221 mot Raixa och kommer in på en lantlig väg där gårdarna ligger på båda sidor om vägen omgärdade av staket ovanpå en låg mur.
Där och då tas vi emot av det mallorkinska lantliga landskapet. Varje liten gård har sina prunkande trädgårdar och sina träd. Apelsiner, mandel, granatäpplen och johannesbrödträd för att nämna några. Doften av johannesbröd är omisskännlig, de svarta och böjda frukterna ligger på marken. Mandelträden står på en en bädd av frodigt gräs och gula getoxalis. Även stenhusen är fröjd för ögat. Här en hästgård, där betande får under mandelträden.
Betande får under blommande mandelträd i början av vandringen nära godset Raixa.
Eyal tar sig förbi den tillfälligt översvämmade vägen efter ett häftigt regn dagen innan. Vanligen en mycket lättpromenerad sträcka.
Raixa
Framme vid finca Raixa måste vi hejda oss för att ta in byggnadens omtalade neoklassiska arkitektur. Har du tid, och har flyt med öppettiderna, rekommenderar vi varmt ett besök.
Från Raixas parkering följer vi en liten hemsnickrad skylt med skriften “Valldemossa” genom odlingsmark med blommande mandel, johannesbrödträd, gamla olivträd vid en terrasserad mur som är typisk för världskulturarvet Tramuntana. Här har fåglarna gott om gömställen, men oss lurar de inte. Vi hör dig talgoxe, och även dig rödhake! Ni sjunger så fint.
Även stenekarna är fina (men på annat sätt). Vi ser oss om och tar in de omgivande bergen och Raixas stiliga stenbyggnader. Efter en grind är stigen kantad av påfallande många praktfulla lavendelbuskar och tallar. Ännu fler tallar, stenek och càrritx, det typiskt mallorkinska långa gräset, vid den lättgångna och lätt uppåtgående stigen. De gamla terrasserna där gräs och buskar tagit över vittnar om att det var länge sedan som jordbruk bedrevs här.
Godset Raixa med dess omtalade neoklassiska arkitektur. Väl värt ett eget besök!
Framåt marsch i Raixas lantliga omgivningar.
Eyal har lämnat Raixa och tar tydligen farväl av Kerstin. Men det blir lyckligtvis ett kort avsked – Kerstin följer efter genom grinden.
Raixeta
Framme vid Raixeta känns denna förfallna gård som en tagg i hjärtat. Det måste en gång i tiden ha varit en stilig byggnad. Nu står den skamfilad och fallfärdig. Vi passerar genom ruinen och går till vänster nerför trapporna till en torrstensmur och vandrar omgivna av tätt växande buskar, stenek, johannesbrödträd, tallar och gräs. Luften är mättad av fågelsång.
Ödgården Raixeta – i uppenbart behov av upprustning.
Ravin
Följer en röd markering i ravinen och man känner sig liten. Naturen är mäktig. Så känns det under stenekarna med höga klippor på båda sidor. På sina håll syns rinnande vatten i ravinen. Plupp! Tre grodor hoppar i vattnet. Borta!
Porlande vatten i ravinens botten. I alla fall under vintern.
En prins eller en groda? Mötet inträffar vid en liten vattensamling i ravinen.
Berg och uråldriga olivträd
Åter igen växlar naturen, som nu tar på sig en stenig skrud. Stenarna präglar mycket här – vägen, en mur, en mossklädd gammal kolmila och mossklädda stenar förstås. Och det är bara början.
Förbi uråldriga och sålunda respektingivande olivträd. Fårs bräkande genljuder i dalen. Vi gör det vi blir tillsagda av en stenpil på vägen. Den pekar höger neråt och snart möter vi en get som hoppar upp av förvåning och kutar i väg. Vi ska inte äta upp dig, lilla vän. Kom tillbaka!
Vi korsar en stenbro med en bäck där vi går rakt fram utmed bäcken. Byter sida och går uppför utmed bäcken med porlande vatten i öronen. I blickfånget gamla oliv- och johannesbrödträd. Den murade bäcken fortsätter till fötterna av storgodsets Pastoritx imposanta stenhus som vilar på en sluttning med terrasserade olivodlingar i utmärkt skick.
En vägvisare gjord av traktens stenar.
En stenbro i skogen över en vattenkanal. Mycket stenkonstruktioner här i Unescos världskulturarv Tramuntana.
Hur många år på nacken har du store vän? Eyal imponeras av ett urgammalt johannesbrödträd.
Äntligen en skylt
Efter en efterlängtad skylt på ett olivträd med skriften Valldemossa känner vi oss lugna. Vi är på rätt väg. Vi viker av till vänster över en liten bro, förbi en olivlund med välskötta terrasser. Stenrösen. Det är så många får. De bräker. De tittar på oss storögt. Bjällrorna ringer. Vi tar till vänster utan röse – förbi cisternen med vatten och ett försvarligt antal nyfikna får. Vägen vindlar uppför en backe och vi går rakt fram med stöd av stenrösen. Svarta oliver på marken. Två gåsgamar svävar långt över de tallklädda bergstopparna.
Äntligen en skylt! Här står det klart och tydligt Valldemossa, eller hur?
Välskötta stenterrasser med gamla olivträd.
Bjällerklang. Ni förstår varifrån det kommer.
Lunchkonsert
När magen kurrar sätter vi oss på en sten med pastasallad och tittar på pastorala storgodset Pastoritx nedanför sluttningen med oändliga olivträd och nästan lika många får. Småfåglar står för musikunderhållningen under lunchen. De är lika glada som skygga musikanter.
Bara en liten undran, som förhoppningsvis inte stör matsmältningen: hur i herrans namn fick någon för några hundra år sedan för sig att starta en omfattande jordbruksverksamhet mitt i eländiga berg med stenig terräng. Det känns ofattbart.
Utsikten från vårt lunchställe på en sten: storgodset Pastoritx.
Sista rycket mot Valldemossa
Efter några serpentiner upp bland olivträd övergår vägen i stig. Vi tas emot av en stenekskog och tar till vänster på stigen – och uppåt. Stenar och stenekar, kurva efter kurva i serpentiner mot ett pass. Vid en stenkoja i skogen hoppar en flock getter i väg. Rösen markerar vänster och några stenar senare vid en mindre stenbyggnad tar vi skarpt höger vid ett stenröse. Framme vid passet är det inte läge att vila, vi har ett viktigt ärende att uträtta i Valldemossa. Vi går ner på andra sidan berget genom en stenekskog, någon har rullat ut en ekollonmatta åt oss.
Ner till en grusväg. Och nu syns (privata) bergstoppen Teixs medan Valldemossa ståtar i dalen. Följer huvudvägen en bra bit, förbi en grind och ut genom ännu en grind. Nu är vi i Valldemossa och passerar snart turistinformationen. Dags att uträtta vårt angelägna ärende: köpa honungskakor.
– Det är mycket socker i den, säger expediten.
Men jag låter ingenting skrämma mig och beställer fyra kakor. Sedan sätter vi oss på en parkbänk och häller upp en stor kopp kaffe till kakorna. Bära eller brista.
Upp genom stenekskogen.
Snart framme i Valldemossa. Som synes eldar man ris även mitt i stan.
Vandringsfakta
Startpunkt: Busshållplatsen vid restaurangen La Meson en bit utanför Bunyola.
Slutpunkt: Valldemossa
Längd: Cirka 14 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis +500 /-280 meter
Tid: Runt 4,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs1: En bit av vandringen (strax efter ödegården Raixeta) går genom en smal ravin, kortare sträckor även på botten av en torrent där det kan rinna vatten. Efter regn är den sträckan troligen inte vandringsbar.
Obs2: Sträckan är inte särskilt väl markerad även om det finns en del stenrösen och annat. En karta behövs.
Tips: Till både start- och slutpunkt går det bra att ta sig med buss från Palma. Information om tider och priser hittar du på Tib:s hemsida.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
