Vandra eller inte vandra till Serra des Teixos

 

Denna mastodontvandring med svindlande utsikter till tre toppar över 1 000 meter i Serra des Teixos i hjärtat av Tramuntana-bergen är en upplevelse vi sent lär glömma. Men vandringen är så svår att vi är tveksamma till om vi kan rekommendera den.

 

Stenekskog med förstklassiska vyer

Vandringen inleds en tidig vintermorgon vid Cuberdammen. Biltermometern pekar på två plusgrader.
– Fryser du inte? frågar jag en joggare i shorts som väntar på en joggingkamrat.
– Jo, lite. Men så snart jag börjar springa går det över.

Kylan nyper i ansiktet då vi hastar längs långvandringsvägen GR 221 i riktning mot Font des Prat. Vid en skylt med GR 221 som pekar mot en en bro över vattenkanalen fortsätter vi istället längs med kanalen. Utsikten över Puig Majors ståtliga kupol värmer, kanske det enda som värmer. Mellan träden i stenekskogen skymtar dammen Gorg Blau för våra fötter och fårbjällror ekar i dalen. I denna fridfulla idyll tar vårt äventyr avstamp.

 

Äventyret börjar

Vi lämnar stigen och går på en stenbro över vattenkanalen. För att inte halka går jag dubbelvikt och stödjer mig mot betongen med vantarna på. Efteråt torkar jag bort fårspillningen i gräset. Vi hittar inte någon ordentlig stig och delar på oss för att leta. Så hittar vi Xavier. En gänglig, medelålders spanjor med snälla ögon.
– Vart ska ni? undrar han. Till Serra des Teixos? Då kan ni hänga med mig.

Inte ens Xavier är tvärsäker över vägen och någon stig finns inte. Vi är i ett stiglöst land. Vi delar på oss och efter en stund ropar han från en klippa ovanför oss. Klättrar över en av världskulturarvet Tramuntanas otaliga gränsmurar och hittar något som liknar ett mindre stenröse mitt i det karga landskapet med stenar, macchiavegetation och mängder av càrritx, det långväxande och tåliga mallorkinska gräset. Gräset breder ut sig överallt och kan vara både en förbannelse och en välsignelse. Det är lätt att fastna i gräset och tappa fotfästet bland stenarna, men det går också att hålla i det för att ta sig upp eller ner i en sluttning. Som nu när vi måste klättra upp. Då gäller det att ta i en hel näve grässtrån, enskilda strån kan man skära sig på.

Xavier verkar veta vad han gör. Hans familj har sina rötter på ön sedan flera generationer. Och han är en inbiten vandrare. Han har en lista över Mallorcas alla toppar över 1 000 meter och har bestämt sig att ta sig upp på så många som möjligt. Varje söndag beger han sig ut. Nu är 30 av 54 toppar avklarade. I dag ska ytterligare tre prickas av.

– Vi håller oss till höger, det är enklare, säger han.
Vi lär oss fort att ordet enkelt är relativt. För det gäller att ligga i för att hålla jämn takt med honom.

 

Mot högre höjder

Mitt i sluttningen stannar han tvärt till vid en låg buske: en balearisk sort av johannesört vars latinska namn lyder hypericum balearicum. Ni har gissat alldeles rätt: Xavier är biolog.
– Kom tillbaka på våren, då är hela sluttningen gul. På våren är Tramuntana-bergen helt annorlunda, säger han.

Redan här och nu svävar tre gåsgamar över våra huvudet. Det svindlar. Vilka enorma djur!

 

Mordor

Landskapet liknar Mordor på något sätt. Ett ödsligt stenrike med begränsad växtlighet. Det är brant och bräddfyllt med förrädiskt lösa stenar. Xavier gestikulerar sina livräddande råd: ta det lugnt och gå i sicksack.

Nu är klipporna större och jag skulle kunna lägga till ännu ett råd: kravla dig upp vid behov.

Det går bra och uppe på en platå kan vi i ett förstulet ögonblick pusta ut till hisnande vyer över ståtliga Puig Major och dammen Gorg Blau.

 

Puig des Prat

Xavier kan pricka av dagens första topp över 1 000 meter. Glädjegesterna är subtila – ett leende, glänsande ögon och en selfie. Toppen är stor och rund och inte otäck. Panoramat är 360-gradigt och bland det bästa jag har varit med om på Mallorca. Vi ser Tossals Verds, Rateta, Ofre, Massanella, Puig Major. Säg bergstoppen som visar upp sig. Vi ser Cuberdammen, Gorg Blau, Palmabukten. Vi ser Medelhavet på västra sidan mot Lluc.

Vägen till nästa topp går genom ett pass och vidunderliga utsikter över Tramuntana-bergen. Hoppar mellan stenar och klippor och snart är vi där uppe på nästa topp – Serra des Teixos W.

 

Oförglömlig utsikt från Serra des Teixos E

Xavier visar oss en balearisk kamomill. Det är en glädjestund för denna oansenliga växt doftar så gott, så kamomillt. Men att stanna till någonstans en längre stund är inte något tal om. Vi måste vidare, passa på medan sikten är klar och det är dagsljus. Vägen är dryg. Och svindlande. Xavier slår med händerna för att signalera att vi har en smal kam framför oss. Egentligen en onödig gest. Kammen är precis framför oss och är i det smalaste laget, kanske en meter bred. Och stup på båda sidor. Kan man få en klump i magen av outsägligt vackra utsikter?

Xavier stannar till mitt på kammen. Framför honom en avgrund. Han hoppar en meter och står nu på andra sidan. Jag kan se det i hans ögon: hoppa nu, det är bara en meter. Jag hoppar. Ibland undrar jag hur jag är funtad. Kerstin är klokare. Hon klättrar ner och upp igen och slipper detta dumdristiga hopp.

Snart är vi vid dagens tredje, och högsta, topp: Serra des Teixos E. Utsikten är oförglömlig. Härifrån ser vi över havet och norra Mallorca, däribland Victoriahalvön, Formentor och Puig Tomir. Här känner vi att vi efter fyra timmars fysisk ansträngning med en hel del mentala anspänningar har förtjänat en rejäl lunchpaus. Vår vana trogen slår vi oss ner på en klippa på drygt 1 000 höjdmeter och äter pastasallad.

 

Tillbakavägen

Jämfört med förmiddagen är denna väg en söndagspromenad. Vi hoppar över stenar ned för sluttningen till passet Coll des Prat och därifrån följer vi långvandringsleden GR 221 genom stenekskog och förbi vattenkanaler hela vägen tillbaka till startpunkten Cuberdammen.

Återigen till frågan om vi kan rekommendera denna vandring: Svar: Enbart till erfarna vandrare som suktar efter en nervkittlande fysisk utmaning i ett bitvis stiglöst land. Lycka till!

---

Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Cuberdammen.

Längd: Runt 16 kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 700 meter
Tid: Drygt 6,5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Obs1: Detta är en mycket utmanande vandring. Kräver erfarenhet, kartkunskaper, svindelfrihet och säkerhet på foten. Är kanske den mest utmanande vandring vi gjort på Mallorca. Delar av vandringen går i ett område utan stig och med ytterst få markeringar (finns ett fåtal små stenrösen).

Obs2: Vandringen bör inte genomföras i dåligt väder. Risk för såväl att tappa orienteringen som att falla vid branta passager.

Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---