Kor och hästar är S’Albuferas bästa vänner
Mallorkinska kor är våtmarkens hjälpredor som ser till att hålla markerna öppna och öka den biologiska mångfalden.
Brandrisk och spirande vass lurar ständigt i vassen och utgör stor fara för naturreservatet S’Albufera utanför Alcudia på Mallorca. Där gör både kor och hästar en ovärderlig insats.
Åhhhhhhhh!!! Uhhhhhhhh!!! Mytiska läten gengjuder om och om igen och skär genom naturreservatet S’Albuferas sakrala fridfullhet. Luften dallrar av dessa höga djuriska ljud. Vad är det för djur vi hör i detta eldorado för fåglar? Ett farligt och uppretat vilddjur mitt i dessa väldiga våtmarker månde?
Utan tanke på eget väl och ve dras vi till ljudet som till en magnet. Alldeles intill ljudkällan är lätet öronbedövande. Och likaväl vackert på något underligt vis. Åhhhhhhhh!!! Uhhhhhhhh!!!
Nu får vi ögonkontakt. En kolsvart kalufs. Gnistrande ögon. Ett brett leende. En människa vars röststyrka liknar Pavarottis – må han vila i frid i sin stjärnhimmel. Så mötte vi Guillem.
Guillem kallar på korna med sin dundrande opera-röst.
Mannen som talar med djur
Guillem är kraftkarlen som verkar kunna tala med djur, inte minst med mallorkinska kor. Efter ett tag bönhörs hans lockrop. Marken skakar när ett tiotal kor kommer mer eller mindre galopperande mot oss. Vi står alldeles intill dessa väldiga djur, men behagligt nog på andra sidan staketet. Korna äter sitt foder från marken. Men Guillem är inte nöjd, det fattas några kor. Var är de?
Åhhhhhhhh!!! Uhhhhhhhh!!!
Åhhhhhhhh!!! Uhhhhhhhh!!!
Marken skakar. Guillem skakar på huvudet. Ganska hårt jobb i dag. Men alla kor äter och vi får en pratstund med denna vänliga människa.
Även hästar från Camargue i Frankrike bidrar till den biologiska mångfalden i våtmarken.
Kornas och hästarnas stordåd
Förutom mallorkinska kor bebos våtmarken i naturreservatet av franska hästar från Camargue, en mycket timid hästras som vi många gånger har passerat bredvid utan några besvär. Det unika för dessa djur är att de trivs i våtmarker. På vintern betar de i naturreservatet i Artabergen och på sommaren när gräset i bergen blivit torrt flyttas de till S’Albufera, vars gräs är grönt på sommarhalvåret (ovanligt nog).
Kornas och hästarnas stora insats är att beta. Därmed håller de tillbaka vassens ständiga utbredning över fågelsjöar i våtmarken och håller markerna öppna. Tillgängliga fågelsjöar är en förutsättning för att fåglar ska välja att vistas här.
Biologisk mångfald
Djuren bidrar mångfaldigt och på mycket naturligt vis till artrikedom i naturreservatet. Genom såväl betning som spillning. Forskning som Guillem åberopar har visat på påtaglig ökning av allsköns arter sedan kor och hästar åter börjat beta i våtmarken. Allt från orkidéer till kohägrar som ökat i antal.
Kohägrarna har ökat i antal sen korna börjat beta i S’Albuferas våtmarker. De verkar ju trivas väl.
Brandskydd
Inte minst innebär öppna områden med sjöar att bränders framfart hejdas något. Med enbart vass överallt skulle eld kunna sprida sig avgjort snabbare.
Så nästa gång du skymtar mörkbruna mallorkinska kor och de vänliga ljusa Camargue-hästarna i S’Albufera så vet du besked. Du har just observerat naturreservatets (relativt) tystlåtna hjältar. Förutom Guillem, som med nödvändighet inte är så tystlåten av sig.
Betade marker har ökat den biologiska mångfalden med bland annat blommande orkidéer.
Läs mer om våra besök i S’Albufera
Text: Eyal
Bild: Kerstin
