Vandra från Helsingör och smaka på Själland!

Häng med på en upptäcktsfärd med gott om utlandskänsla runt Helsingör!

 

Upplev kust, inland och mysiga byar på en och samma dag. Denna rundvandring är för dig som vill smaka på Själland. För även om gräset nog är lika grönt hemma i Sverige så flödar det av små trevliga överraskningar och utlandskänsla under denna omväxlande dagsvandring i Danmark.

Som vi har längtat efter en upptäcktsfärd i utlandet! Efter 1,5 år med corona är vi äntligen utsläppta på grönbete. Kroppen sprudlar av upptäcktsiver. Själland, nu kommer vi.

 

Helsingör

Rundvandringen går av stapeln från tågstationen utanför färjeterminalen. Vi går norrut mot Kronborg slott parallellt med järnvägsspåret. Det är enkelt för det går knappt att slita ögonen från slottet. På väg dit skymtar staden och såväl nya som gamla fartyg i allehanda storlekar och Kulturvaerftets stora byggnad för att sedan kliva på en träbro förbi slottets breda vallgrav. Nu om inte förr kan man förnimma små njutningsfulla rysningar för att vara så nära ett världskulturarv.

In i slottsområdet ska vi, helt enkelt genom en grind till vänster. Stigen tar oss upp på en vall mellan havet och muren. Med ens öppnar sig vyerna över Öresund, kusten och ett disigt Sverige. Vågskvalp ger sig tillkänna och dröjer kvar så länge vi vandrar längs kusten.

Längs kajen mot turistmagneten nummer ett i Helsingör – världskulturarvet Kronborg slott.

Förbi slottets vallgrav.

Turen förbi slottet längs Öresund.

 

Små trevliga överraskningar

Fiskare vid vattenbrynet och måsfåglar skriar medan vi stegvis nalkas slottet. Vi räknar till åtta kanoner, samtliga tycks vara riktade mot Sverige (räknas detta som en trevlig överraskning?). Från den stenbelagda vägen betraktar vi Sverige och ejdrarna i vattnet bredvid. Nerför en trappa, ut genom en port och det är dags att vinka adjö till slottet.

Stranden bredvid är grovkornig och marinan är mättad med såväl flanörer som allsköns båtar. Barn aktiveras. Folk fikar. Trevligt vart än ögat når: på ena sidan mondäna hus som känns väldigt danska; på den andra sanddyner och sundet. Snart påträffas ännu ett till synes omaka par: en campingplats och snett mittemot fashionabla strandhotellet Marienlyst, på vilket vi kastar lystna blickar och nalkas pulsande i mjuk sand. Som så många stränder här på den danska sidan är stranden privat. Emellertid får vi passera och titta (i mjugg) på hotellgäster som befolkar solstolar och uteservering vetande mot sundet. Här blandas vågskvalpet med lågmälda samtal och skratt.

Alltsammans känns avslappnat, behagligt och väldigt mycket utlandet. Förvisso har jag sagt det förr, men det tål att upprepas här och nu: vi borde ha fler klassiska strandhotell som detta. Att ta igen sig på detta vis känns som rena hälsokuren för själen.

För vår del är det inget tal om att ta igen sig, inte än. Molnen hänger tungt och väderprognosen utlovar häftiga regn på eftermiddagen. Ständigt rör vi oss framåt, dokumenterar, plitar ner i mobilen, fotograferar.

Slottets kanoner tycks vara riktade mot Sverige.

Vidöppen utsikt mot Öresund och Sverige. Dejligt!

Sandstranden direkt utanför Helsingör.

Hotellets solstolar inväntar gästerna.

 

Kust med havskänsla

Men vi andas renande havsluft, piggas upp av strandvillor vars tillhörande stränder får beses, men ej bebadas. Vid något tillfälle stöter vi på stora stenblock och tar en omväg inåt land, helt i onödan. Undvik detta misstag och håll dig till kusten, vår vän. Så småningom hittar vi en liten allmän strand och slår oss ner ett par meter från havet alldeles lagenligt. Danskarna har antagligen heller ingenting emot att vi smörjer kråset med i Helsingör inköpta panerade fiskar på likaså danskt rågbröd. Denna habila måltid avslutas på det kanske danskaste viset av allt, en ohyggligt stor wienerkrans som förslår till två fikapauser för oss tu.

En trut  kastar lystna blickar på härligheterna, men får till slut något helt annat i truten. Efter en sådan måltid känns det påbjudet med en kvarts slumrande. Men vädergudarna tycker annorlunda och knackar på med ihärdiga, sommarljumma droppar. Vackert på något sätt och ändå ett tydligt budskap: framåt!

Framåt består av ett pärlband av mer eller mindre markerade små privata stränder av sand och småstenar. Här handdukar, där fladdrar badkläder på en lina, en hammock, en hängmatta, solstolar, spridda leksaker. Gott om livstecken, men inga synliga människor. Under fötterna krasar snäckskal och stegvis glesnar villorna och bereder mer plats åt det gröna, med blandad lövskog och vresrosor.

Ett överraskande tut från ett lok tyder på hur nära rälsen går. Tåget syns inte till, däremot en enda människa, en ljushårig kvinna som sittande betraktar ett landskap med vidöppet sund och Sverige med upphöjd landborg i horisonten. I vinden vajar vallmo och lyser upp det grå. På en vågbrytare intill stranden står skarvar på rad och torkar dåsande fjädrarna.

Här får man ta seden dit man kommer. Passera gärna de privata stränderna, men bada eller stanna inte.

Vi har hittat en liten allmän badstrand. Då dukar vi upp till fest!

En av de ståtliga strandvillorna längs vägen. Inte dumt med egen hammock på stranden.

Trutarna står på prydlig rad på bryggan, ordning och reda.

En strand med mindre bebyggelse och mer grönska.

 

Spännande inland

För att utforska inlandet i utlandet måste vi göra en uppoffring, lämna kusten. Vid en brygga svänger vi till vänster upp mot samhället och viker till vänster vid Bössemagergade och Hammermøllen.

Nog är trädgårdarnas gräs lika grönt här som hemma i Sverige, men husen känns – och sannolikt är – annorlunda här i ett litet samhälle i utlandet. Här i Hellebæk passerar vi gulputsade huslängor med fönsterkarm och andra detaljer i varmrött. Dessa av charm bräddfyllda hus är antagligen gamla arbetarbostäder och är omgärdade av klematis, stockrosor och äkta rosor.

Vi flyttar inte in för gott, utan passerar bara. Även stationen passeras. Vid Hammermøllen svänger vi till vänster för att utforska kvarnen. En liten stund senare hittar vi ett svart kvarnhjul vid ett vitt stenhus med klirrande bestick och folk som hukar över ölglas, kaffekoppar och välfyllda tallrikar.

I molntäcket uppstår en spricka som bjuder in bländande solstrålar. Vår tillflykt tar vi i en svalkande bokskog. Efter en stund når vi en röd grind som bara är att öppna för att gå längs en välkrattad kyrkogårdsgång. Utflykten går vidare till vänster på en glest trafikerad bilväg; cyklister är det däremot gott om. Till höger öppnar sig Kobberdammen med mörkt grönt vatten och en träbro i fjärran.

Några av Hellebæks trevliga hus.

Uteserveringen vid Hammermøllen med dess kvarnhjul lockar många gäster.

Kobberdammen är en liten idyll.

Från denna lilla gulliga by slukas vi återigen av skogen medan åskan dånar dovt på långt håll. Alldeles intill våtmarker med tät vass och en golfbana. Åskan ingjuter oanade krafter – eller är underlaget här i inlandet vandringvänligare än kustens sand och småstenar; raskt går det genom ett litet villasamhälle parallellt med golfbanan. Vänster vid Ejler Jens veg. En glipa mellan träden försäkrar oss att Öresund och Sverige är intakta. Ett utegym i skogen. En landhöjning på runt 10-20 meter över havet, en äkta kastanj, en konferensanläggning med vidsträckta gräsmattor. Nedanför (syns genom träden): strandvillorna vi nyss strövat förbi. Bredvid: ett äldre par på en bänk med utsikt över sundet, som folk också gör från andra sidan (och kanske som vi en vacker dag kommer att göra). Upp i snabb takt på en bokkollon-matta och tittar på tåget som svischar förbi 20 meter rakt nedanför.

På en och samma gång dyker Kronborg slott, Helsingör och Helsingborg upp – för att återigen försvinna utmed den vindlande stigen och kanten av ravinen som vi slutligen stiger ner i innan vi når en gångväg. Här flankeras vi av gröna buskar och träd parallellt med rälsen till vänster och parken Kongens have till höger. På håll visar sig strandhotellet Marienlyst till vänster. Vid Ophelias källa (!) tar vi trapporna upp och återigen ligger omgivningen under oss: Hamletsgard, en stor vit byggnad, och Marienlyst slott omgärdat av en stor gräsmatta.

Oupphörligt dånar det när vi lämnar slottsträdgården och mentalt förberedda befinner oss i Helsingörs utkanter. Men vi landar mjukt intill en park med lugnt simmande knölsvanar i dammen. Blåsten tilltar och det tätnar bland molnen. Raskande raka vägen mot färjeterminalen möter vi en fin skola i tegel. Flera tegelhus. En kyrkogård med allsköns lövträd. Vila i frid. Centrum. Turiststråk. Kom och köp. Lockrop. Skyltar. Gågator med till synes uppsluppna turister. Förflugna droppar i luften. Och äntligen, äntligen framme där denna sköna, omväxlande och slutligen raska upptäcktsfärd började: vid tågstationen utanför färjeterminalen.

Här gör vi en ny upptäckt. Vi har kvar halva gigantiska wienerkransen och ett omåttligt fikasug.

Ophelias källa, platsen där Hamlets Ofelia togs sitt liv enligt berättelsen.

Slottet Marienlyst har en stor gräsmatta och ännu större utsikt över sundet.

Tillbaka inne i Helsingör.

Raka vägen till färjan längs mysiga gågatan.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Färjeterminalen/stationen i Helsingör.

Längd: Cirka 16 kilometer
Höjdmeter: +/- cirka 40 meter
Tid: Knappt 4 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Läs mer:
– Tips för en upptäcktsfärd i Helsingör
– Vandra på den danska rivieran från Gilleleje till Helsingör.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.