Vandra på danska rivieran
Den långa kusten på norra Själland bjuder på härligt badliv och ren badglädje. Men lever den upp till det flärdfulla namnet danska rivieran?
Den långa kusten på norra Själland kallas “danska rivieran”. Detta flärdfulla namn förpliktigar. Därför bestämmer vi oss för att utforska “rivieran”. Till fots, så klart. Häng med på en kustnära vandring mellan Gilleleje och Helsingör på ”danska rivieran”. Vi är med om många tillfällen att skölja av vägdammet vid härliga stränder, men också om en kulturhistorisk bomb.
Flärdfullt namn
Danska rivieran, minsann. Sådant flärdfullt namn är något journalister som jag går igång på och vill gå till botten med. Alltså en obeskrivligt skön sommardag i juli befinner vi oss på semesterorten Gilleleje. Vi har åkt tåg från Helsingör, klivit av det och betraktar den gamla stationsbyggnaden när rysningar ger sig tillkänna. Just här passerade nämligen drygt 1 300 judar i oktober 1943 för att undkomma döden i nazisternas koncentrationsläger. Judarna hoppades fly till andra sidan Öresund. Till Sverige.
I väntan på fiskare som i och för sig mot betalning skulle vara beredda att föra dem över Sundet trots oerhörda risker, gömde sig en del av judarna på kyrkans loft. Vi måste dit. Men du har väl inte glömt att vi är på “rivieran”? Så först av allt måste vi skaffa lite gofika.
De två livsmedelsbutikerna nära stationen erbjuder massproducerat bröd och sötebröd. Nu duger det inte. Här måste finnas ett bageri med hantverksmässigt tillverkade bakverk!
Danska rivieran har uppenbarligen gamla franska mattraditioner.
Bagt
Vi behöver inte leta länge. På Gilleleje Stationsvej 2 hittar vi Bagt, vars namn säger allt. Vi lämnar bageriet (och kaféet) med pain au chocolat, mandelcroissant och “rugbolle sesam”. Två franska klassiker, som vi säkert hade beställt på franska rivieran, och en dansk specialitet. Att hitta en finkorning sandstrand här vid kusten på norra Själland är “just a piece of cake”. Utsikten över Öresund och – så här på runt fyra kilometers håll – rosaaktiga Kullaberg är magnifik.
Fast nu prioriteras godsakerna. Vi blundar, känner av dofterna och låter det väl smaka.
Dejligt med fika på stranden.
Hur smakar det?
De franska bakverken är inte det minsta smuliga som sig bör för bakverk av smördeg. Degen är alltså ett danskt påhitt. Definitivt ingenting som för tankarna till franska rivieran. Ändå smakar det bra, inte så bra som franska bakverk när de är som bäst, men helt okej.
Nu till den danska planhalvan. Rugbolle sesam är en rågfralla fullspäckad med godsaker och smakar sensationellt gott. Nästa gång ska vi lämna det franska därhän och koncentrera oss på det som danskarna uppenbarligen är mästare på: danska bakverk.
Styrkta av fikabrödet reser vi oss sprudlande av energi och beger oss till Själlands nordligaste punkt. Det är inte långt dit. Bara ut på närmaste piren. Så många gånger har vi stått vid Lilla fyren vid foten av Kullens fyr med blickarna vända hit. Ty mellan dessa två punkter går Öresunds osynliga gräns.
Rugbolle är ruggigt gott.
Eyal står på nordspetsen av Själland och blickar ut över den osynliga gränsen mellan Kattegatt och Öresund.
Riktig fiskehamn
På väg till kyrkan passerar vi hamnen och drabbas av en häpnadsväckande tankeställare. I våra hemtrakter på andra sidan Sundet finns endast ett fåtal verksamma fiskebåtar i de gamla fiskebyarna, en kuriositet som turistnäringen inte är sena att lyfta fram i reklamen. I Gillelejes hamn lever fiskerinäringen i all välmåga. På riktigt. Hamnen är till bredden full av fiskebåtar och såväl butiker med pinfärsk fisk och skaldjur som uteserveringar med allsköns fisk står som spön i backen i hamnområdet. Dessa uteställen kan dock bara drömma om rivierans flärd och exklusivitet. Snarare har de snabbmatkaraktär.
Ändå viftar vi bort dessa tråkiga små detaljer så snart vi får syn på fagra vitputsade gamla hus. Några har stråtak och är fröjd att titta på. Vi tittar även på en fotoutställning under bar himmel i hamnen.
Riktig fiskehamn i Gilleleje.
Gillelejes gamla hus är en fröjd att se.
Stockrosor är ren och skär sommarglädje.
Kulturhistorisk bomb
Sedan viker vi av till höger på en gata med ännu fler vackra hus. Där står vi med vitputsade kyrkan framför oss och är tagna. Här på loftet gömde sig alltså judiska flyktingar. Sammanlagt lyckades 1 300 fly, men under en razzia blev 60 personer infångade på loftet och skickades till koncentrationsläger.
Kyrkan är fin och kyrkogården är välskött. Vi är rörda, men inte färdiga med historien. Grannen rekommenderade varmt ett besök på museet Skibshallerne och vi kan knappast åka tillbaka utan.
Antagligen hade vi gått in ändå. Bara att nudda med handen på den väderbitna lilla jollen i utställningshallen är värt resan hit. På många ställen är träet märkt av tidens tand och havets stormar. Hjärtat skälver när jag känner denna kulturhistoriska bomb med handen. Ett fönster till hundratals desperata människor i nöd öppnas. Människor som på vinst och förlust begav sig ut till havs en lämplig mörk natt i oktober 1943.
Förutom utställningen om judarnas flykt med det träffande namnet Hope, har museet två andra utställningar. Med dels ett semesterboende på 1960-talet (väcker nostalgiska känslor som får en att känna sig lastgammal). Dels “allt” om ämnet fiske och sjöfart. Besökarna får äta egna matsäcken i museets lummiga trädgård. Det ska vi göra nästa gång!
I Gillelejes kyrkas loft utspelades stor dramatik under judarnas flykt från Danmark 1943.
I denna väderbitna jolle tog sig judar på flykt från stranden till väntande fiskebåtar i oktober 1943.
Utställning över typiskt semesterboende från 1960-talet.
Nakkehoved fyr
Äntligen börjar vandringen söderut. Inget stort lidande att passera så många välskötta gulliga hus i Gillelejes utkanter. Snart öppnar sig vyerna över havet, strandlivet, Kullaberg och Höganäs. Vi håller andan till synen av alla dessa strandvillor. Några bara gulliga medan andra sannerligen överdådiga.
Hus, hav, och grönskande omgivning. Emellanåt smyger sig en förförisk doft av lavendel in. Definitivt kännetecknande för franska rivieran.
Nakkehoved fyr är en ståtlig uppenbarelse med röd topp. Hittills har den varit en siluett vi suktande begapade på drygt fyra kilometers håll. Nu är vi här och kan till och med gå in om vi har lust (entré). Havsluften gör sitt så vi slår oss ner på en bänk i skuggan med finfina vyer över Öresund och Kullaberg.
Spektakulär väg till Nakkehoved fyr utanför Gilleleje.
Gluggar med havsutsikt på väg mot fyren.
Äntligen framme vid Nakkehoved fyr!
Skönt att ta igen sig med lunch i skuggan med duglig utsikt över havet och Kullaberg.
Dronningmölle
Vandringen är skön: havsbris, sandigt underlag i mångt och mycket och otaliga gluggar med obetalbar havsutsikt från sandberget vi för tillfället fotvandrar på flankerade av täta, djungelliknande gröna buskar. Rallarrosor ger färgklick. Havet susar nedanför.
Fullsatta restaurangen med enorm vy heter Fyrkroen. En titt på kartan och vi fortsätter med ökad takt framåt, och inandas hödoft. 2,6 mil kräver en viss framåtrörelse.
Inåt land avviker vi och sedan höger in på en cykelväg och en sömnig stugby. Kanske hade det gått att gå på stranden här, men vi tar det säkra före det osäkra. Försiktigheten straffar sig efter Munkerup. Den lilla lugna vägen förbyts mot en stor och bullrig. Vid Hulerodvej är vi hjärtligt trötta på trafiken och flyr till vänster – mot havet. Bilbullret ersätts snart av fågelkvitter och biltrafiken av en charmig bro med vattendrag. Pulsen är tillbaka på normal nivå.
Vågorna hörs. Havet visar upp sig. Och så en vidsträckt strand med finkornig sand och åtskilliga runda stenar. Inte vilken strand som helst. Välkommen till Rivieran! Åtminstone påminner Dronningmölle om franska rivieran för folkmyllret. Betoningen är dock snarare uppsluppna barnrop än glamour, blöjbyte snarare än champagnedrinkar. Här finns varken hamn eller några uteserveringar vad vi kan se. Orten Dronningmölle är en bit härifrån. Enda noterbara servicen är livräddning.
Dronningmölles fina stränder väcker badlust. Men riviera?
Näppeligen.
Vidöppen havsutsikt.
Härligt, folkligt, barnvänligt, men garanterat flärdfritt på stranden vid Dronningmölle.
Finkornig sand och gott om plats att bre ut sig bara en bit bort från parkeringen vid Dronningmölle.
Havsnära stig och gott om bryggor längs vandringen.
Hornbaek
Sandstranden vi pulsar på bjuder på generösa vyer över Öresund på ena hållet och stiliga strandvillor på det andra. Våra svettiga fötter vädjar om badpaus. Snart blir både fötter och ben bönhörda.
Upp på en mindre cykelväg med havsutsikt, badbrygga och strandvillor. Livet, och barnen, leker. Sanddyner varslar om att Hornbaek rycker allt närmare, danska rivierans mest beryktade kronjuvel. Vi är på plats för att undersöka ryktet.
Stämningen är hög även vid vårt lilla nedslag tidigt på eftermiddagen. Beachparty-känsla hänger i luften och uteserveringarna är många och känns trendiga. Som sig bör ett inneställe.
Sandstranden gör oss heller inte besvikna. Mjuk och len. Semesterfirare är det gott om. Ändå blir det aldrig trångt om saligheten och efter en stunds promenad kan vi byta om ogenerat och ta oss ett dopp. Fötter och ben känns som nya.
Hornbaek är så nära rivieran vi kommer.
Stigen mynnar så småningom ut i en trottoar längs en bilväg. Villor med havsutsikt är visserligen rejäla ögongodis, men även här finns det kanske möjlighet att gå strandnära (möjligen med risk för svårgången klapperstenstrand).
Fashionabla Hornbaek med partystämning mitt på blanka dagen är så nära rivieran vi kom på norra Själland.
Gott om service nära beachen vid Hornbaek. Som sig bör på en riviera.
Klimatvänlig transport till stranden.
Ålsgårde
Till slut svänger vi åt vänster i Ålsgårde. Med ens blir vi kvitt både bilar och buller. Klapperstenstrand kräver uthållighet och energi. Det senare hämtar vi av den sköna havsluften, de öppna vyerna mot Sundet och den skånska kusten, badbryggorna och de vänliga människorna vi passerar. I fjärran avtecknar sig Unesco:s världskulturarv “Hamlet slott” i Helsingör. Danska rivierans breda sandstränder är förbi. Återstår en spektakulär väg längs klapperstenstränder med pråliga strandvillor och privata badbryggor intill.
Lyxiga badhotellet Marienlyst signalerar slutet av denna något krävande sträcka, i all synnerhet på trötta ben. Klockan närmar sig åtta och gästerna på uteserveringen läppjar på sina drinkar efter middagen och spejar över Sundet.
När vi har passerat ikoniska världskulturarvet åker vi över Sundet. Vinden på översta däcket är ljummen. Som sig bör på sommaren.
Sista undran innan vi återbördas till Sverige är fenomenet lånta fjädrar inom resebranschen. Franska rivieran står för flärd, exklusivitet och närmast outhärdligt värme under högsäsong. Med bästa vilja har Norra Själland några enstaka strandnära platser som andas lite flärd – i Hornbaek. Värmen är ungefär som i Skåne. Ändå har norra Själland något som vi Sverige bara kan drömma om. Något vi en gång hade, men gick miste om för länge sedan: badorter (Mölle i nordvästra Skåne var en flärdfull badort med internationell touch i början av 1900-talet.).
Så åk gärna till norra Själland. Insup den otvungna och härliga stämningen de danska badorterna besitter. Vandra, bada och ha det bra.
Och glöm det där med rivieran. Norra Själland är sevärt utan detta marknadsföringstrick.
Ännu ett tillfälle för ett dopp vid Langebro i Ålsgårde.
Vandringsfakta
Startpunkt: Hamnen i Gilleleje i Danmark.
Slutpunkt: Färjeterminalen i Helsingör.
Längd: Cirka 26 kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 40 meter
Tid: Cirka 6 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs1: Vi gick två längre partier på trottoarer längs en större genomfartsgata (från 5,2-6,7 km och 16,1 – 18,5 km på wikiloc-kartan). Lite trist med bilbuller längs dessa sträckor. Det är troligen möjligt att gå lite längre sträcka längs strandlinjen är vi gjorde och därigenom undvika en del av dessa sträckor. Så vitt vi känner till får man i princip gå längs havet överallt. Dock finns det sträckor som är privata, där får man passera, men inte stanna eller bada.
Obs2: Vi gick vissa delar av vandringen direkt på stranden. Ibland var det packad sand, men vissa delar, bland annat vid Hellebaek var det stenstränder och lite jobbigare att gå.
Tips: På Skånetrafikens app kan du köpa biljett hela vägen från Helsingborg till Gilleleje.
Läs mer:
– Våra tips för en upptäcktsfärd i Helsingör hittar du här.
– Inlägg om en rundvandring mellan Helsingör och Hellebaek hittar du här.
Glöm allemansrätt i Danmark. Här får man varken stanna till eller bada. Men vandra längs kusten går bra.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
