Vandring till Skäralids ravin – med vulkan

Häng med på en höstlig vandring i Skäralid och ravinens hemlighetsfulla värld nedanför rasbranterna.

 

Denna vandring går genom hemlighetsfulla Skäralids ravin nedanför väldiga rasbranter. Här kan du uppleva vild natur, porlande bäck och ett rikt fågelliv. Vi passar på och tar en 300 meters avstickare till drygt 100 miljoner år gamla vulkanrester. En tidsmaskin som heter duga!

 

Nafs!

Denna egenkomponerade vandring längs såväl markerade leder som omarkerade stigar utgår från naturum vid Skäralid. Nu i mitten av november är det bara några få besökare här. Någon av dessa få sitter på en bänk och äter en medhavd smörgås. En ung svan som vi känner igen lämnar den spegelblanka dammen och gör entré. Den ställer sig en knapp decimeter från smörgås-innehavaren, som ler stilla och tycks vara allt annat än överraskad. Från en medhavd påse fiskar han upp en brödbit som han ger svanen. Brödet försvinner i ett nafs och båda tycks vara nöjda och glada.

Träden tycks däremot vara mer lugubra, melankoliska, avlövade. Såväl bokar som ekar. Vi vänder oss mot den porlande bäcken en bit från dammen. Knack, knack är strömstaren hemma?

Nej.

Dags att röra på sig. Vi börjar med att följa Skåneleden mot Röstånga. Över bron och uppför den rejäla backen med trappor. Emot tas vi av en oändlig matta av löv i olika nyanser av brunt, krasljudet är vår trognaste följeslagare. De avlövade träden ger fri sikt så vi spanar vilt efter vita hjortar.

Tji. Varken hjortar eller några besökare ger sig till känna, däremot mossklädda stammar och stenar. Vi tar djupa andetag och andas in krispig höstluft och frossar i denna storstilade stillhet. Mossklädda stenar och stammar. Och löv, löv, löv.

Det gäller att inte tappa bort stigen för alla löv.  En späd bok sticker ut, dess löv är ännu intakta och illuminerar den nakna skogen med gulgröna ljusglimtar. Det är lika sparsmakat som stämningsfullt.

Den unga svanens hemvist – Skärdammen.

Uppvärmande sträckan upp över en höstlig lövmatta.

Trolska mossan möter hösten.

 

Rallate – en hisnande tidsmaskin

Med en vänstersväng mot Rallate, en avstickare på 300 meter från Skåneleden som tar oss 110 miljoner år tillbaka – en högst duglig tidsmaskin. I Rallate lär finnas rester efter vulkaner, som tillkom i olika tidsperioder efter att Söderåsen började bildas när omkringliggande berggrund sjönk för omkring 400 miljoner år sedan (källor: sverigesnationalparker.se, svalov.se).

Vi passerar mossklädd mur och bäck på glashala spänger, medan det i mitt huvud passerar tankar om våra tidigare misslyckade försök att hitta fem-sex kantiga basaltpelare efter magma, aska och gas som vulkaner spydde ut för 110 miljoner år sedan. Denna gång är det annorlunda, helt annorlunda, strax är vi framme vid en av Skånes bäst bevarade basaltkupper – “en rest av vulkanens kraterrör/utloppskanal i vilken den basaltiska magman rörde sig uppåt” (svalov.se). Vi tittar på basaltkuppen och på de fem-sex kantiga, svartfläckiga, basaltpelare och känner andlös respekt. Tiden stannar upp.

Över 100 miljoner år gamla vulkanrester vid Rallate.

Fem- och sexkantiga basaltpelare vid Rallate.

 

Vilda Skäralidsravinen

Ännu omtumlande efter tidsresan tar vi oss upp tillbaka till Skåneleden mot Röstånga. Vid en korsning tar vi en grönmarkerad led till höger och går genom en plan bokskog. Löven prasslar för varje steg. Ännu en korsning och även här viker vi av till höger, denna gång är det vita markeringar vi tittar efter. Vid Liagården vänster och nu blir det spännande, vi går på en omarkerad stig uppe på berget och kan inte slita ögonen från Skäralidsravinen. Ravinen syns väl långt ner i dalen då löven som var i vägen för utsikten ligger på marken och förmultnar.  Några färgade blad i gult och rostrött har etsat sig fast på träden och fulländar detta oemotståndligt vackra landskap.

Vi är tysta. Vi lyssnar. Bäckens rop hörs ända upp. Vi kommer ner!

Nedstigning på sviktande fötter på en madrass av bruna löv. Emellanåt en mängd bokollon på marken. Längs ner flyter vattnet förhållandevis stilla i bäcken. Här i ravinens hemlighetsfulla värld är det långtifrån kravlöst, tvärtom gäller det att se upp för bladtäckta stockar och stenar. Här i ravinens fördolda värld tar vi försiktiga steg omgivna av väldiga rasbranter. Här känns det vildmark. Men vad är det vi hör?

Vi tror oss ana en uggla vid mossan. Vi står still och tar en tyst minut omfamnade av rasbranter längs ner i ravinfåran. Så många fåglar hörs sällan på en och samma gång, nötskrikans ivriga skrik överröstar alla andra fågelljud. Även porlandet hörs intensivare, klarare.

Ravinen långt nedanför branten.

Över stock och sten i ravinens botten. Ta det försiktigt, Eyal!

Märkliga svampar.

Stillheten i ravinen.

 

Sagolika Dejebäcken överraskar

Över strömt vatten på träbron. Direkt till vänster på omarkerad stig längs ån. Här får vi vårt lystmäte lek i naturens hinderbana med liggande träd och lerigt underlag. Snart bär det uppåt och vi improviserar oss fram till en ordentlig och bred väg genom relativt okända Kvärkaskogen. Vi följer denna lättgångna väg till höger och lyssnar på bäckens porlande som hörs ända hit upp. Förbi våtmark och till höger vid en t-korsning. Vi följer Skåneleden mot Skäralid och trampar fuktig mark sida vid sida med Dejebäcken som porlar bredvid bakom en mossklädd stenmur. Som bäddat för trevliga överraskningar i detta sagolika landskap. Här enorma klippor, där ett litet vattenfall vid rasbranter. Över en träbro med den strömmande bäcken under.

Oändliga lövmattor i Kvärkaskogen.

Utmed Dejebäckens hemlighetsfulla värld.

Ännu fler egendomliga svampar.

Eyal inviger sina nya skor i höstleran.

 

Rasbranter och vattendrag

Nu stundar rundvandringens grand final. Vid Korsskär möts Dejebäcken och Kvärkaån och bildar Skärån, som flyter vidare i samma riktning som vi. Återigen över en träbro och vidare på Skåneleden. Naturen gör sig storslaget påmind. Rasbranter hela vägen upp. Nyramlat bok ligger på ända framför oss. Men vad nu? En strömstare! Denna skygga svarta fågel står på en gren i ån precis vid Korsskär. Den tar ett dopp, tar en slurk vatten och uppehåller sig ovanligt långa tio sekunder framför oss så att vi hinner beundra dess vackra vita bröst, ett oförglömligt ögonblick.

Vi lunkar från spång till spång. Över stenar utmed Skärån. Vid Offavägen till höger på spänger längs en blåmarkerad led och passerar en ändmorän – alltså en liten ås av sten och grus från inlandsisen. Vidare på en handikappanpassad träplattform intill ån. Vattnet känns intensivt. Och när vi viker av och följer blå markering på spänger får vi snart en gigantisk rasbrant till höger. Längs ner för dessa dramatiska stenar känner vi stum beundran för såväl bergåsen med sisådär 400 miljoner år på nacken som rasbranterna, vilka uppstod till följd av frostsprängningar mellan istiderna.

Inte nog med det, sikten uppåt mot den populära utsiktsplatsen Kopparhatten är närmast fri nu på hösten med avlövade träd.

Vid Rårödspågens källa stöter vi åter på en strömstare. Och framme vid dammen i Skäralid träffar vi på ännu ett bekant ansikte – den unga svanen. Den simmar mot oss. Förväntansfullt.

Längs Skärån.

Längst ner i ravinens botten vid de väldiga rasbranterna känner vi oss som små myror.

Tillbaka vid Skärdammen.

Svanungen ger sig genast till känna.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Naturum vid Skäralid

Längd: Cirka 15 kilometer.
Höjdmeter: +/- cirka 375 meter
Tid: Cirka 5,4 timmar

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Läs mer:
– Läs om alla våra andra vandringar i Skåne.
– Läs om vår vandring  genom Skäralids höstmagi.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.