Vandra i hemlighetsfulla Moraåns dalgång!

Välkommen till Moraåns dalgång! Ett dolt litet minikosmos med många små överraskningar.

Naturreservatet Moraåns dalgång i Järna är en liten värld för sig fullspäckad av små överraskningar som ormbär, bäverspår och havsöring. Men för att upptäcka detta minikosmos måste du vara redo att parera åravinens höjdskillnader och täta vegetation. 

Höstmagi i luften. Vi andas in krispig luft och blickar över betesmarker och åravinen från en ås. Snart ska vi in i ravinens förborgade värld. Asplövens hörs i vinden. Genom en kohage med betande kor och där står vi inför åravinen. Törs vi gå ner i denna hemlighetsfulla lilla värld?

Det är klart vi gör!

På gärdet i höstsolen på väg mot åravinen.

Åravinens hemliga minikosmos

Vegetationen som möter oss är djungelliknande. Täta buskar, manshöga brännässlor, nypon. Bitvis omsluts vi av resliga alar medan höstlöven singlar ner på marken och bildar gulnande spår. Även ån täcks av en lövbädd. Känslan av att vandra från rum till rum är påtaglig. Här måste vi vara här och nu för stigen slingrar över mossbeklädda hala stockar och smärre hål i marken. I nästa “rum” syns en bäverfördämning, liksom en informationstavla om bäver. Och inte långt därifrån en gisten bänk. Törs man slå sig ner?

Sista tröskeln innan ravinens hemliga värld – tät grönska.

Spår efter åns bävrar – en bäverfördämning av träd och grenar.

Inga blåbär

Nu leder oss den gult markerade leden ut ur ravinen. För några ögonblick går vi i jämnhöjd med grönskande betesmark med höstgula stråk. Klöver och groblad är gröna medan gräs och maskrosor skiftar till gult. Ner i djungeln igen förstärks alla förnimmelser. En ensam koltrasts skönsång på en algren genljuder som en välkomstkonsert. Och i nästa “rum” tränger bara få solstrålar genom bastanta alars lövverk. Några blå bär glimmar i detta sparsmakade ljus. Ändå syns att detta inte är blåbär, utan ormbär. Åtråvärda och trevliga för ögat, men giftiga.

Ormbär – bäret påminner om blåbär, men är giftigt.

Plask i vattnet

Bitvis har stigen blivit bredare och är plan. Höstmagin ingjuter känslan av att vi befinner oss i den bästa av världar: en matta av gulnande löv under fötterna och samtidigt en hel del kvardröjande gröna löv på träden. Ännu en informationstavla. Denna gång om åns finkorniga sandbotten och livet under vattenytan. Ett stilla vatten som på sina håll kan vara strömmande och fyllt av havsöringar på väg ut mot havet – efter att fiskäggen legat gömda vid stenarna i vattnet under vintern. 

Nere vid ån. Hör ni plasket?

Ett plask i vattnet! Kan det vara en havsöring? Vi spänner ögonen och blir varse en alldeles vanlig gräsand. Strövtåget i åravinen fortsätter under väldiga alar medan vinden susar i kronorna.

Vi har en brant uppförsbacke som känns lerig och hal efter höstregn. Till vår undsättning finns ett tjockt rep till förfogande. Snart tar vi ett annat rep ner till den porlande Moraån. Vid ån står en mossklädd stenmur efter gamla tegelbruket Kläppen.

Nu lämnar vi ravinen för denna gång och är tillbaka i öppna marker, en hage, några enar som brukar gästas av grönfinkar och en plankbro över en bäck. Snart kommer vi till en blå markerad led som tar oss tillbaka till startpunkten över betesmarker och åkrar. Där är vi definitivt tillbaka från ravinens hemlighetsfulla lilla värld.

Brant sluttning ner mot ån. Denna dag rejält halt i leran.

Stenar intill resterna av det gamla tegelbruket Kläppen.

Tillbaka i solen och världen utanför åravinen.

Vandringsfakta

Längd: Cirka 6 kilometer
Höjdskillnader: Begränsade, men det är några höjdmeter varje gång upp och ner ur ravinen.
Tid: Cirka 2 timmar

Karta och detaljer: Karta och detaljer finns på vår profil på Wikiloc. Denna gång uppdelad i två delar. Del 1 nere vid ån och del 2 tillbaka uppe över betesmarkerna.

Läs mer: Läs gärna om våra andra vandringar i Järna och övriga Sörmland.

Text: Eyal
Bild: Kerstin