Vandring från Deia till Valldemossa (eller omvänt)

 

Med vidöppet panorama över Tramuntana och Medelhavet från svindlande höga klippor är denna vandring mellan Deia och Valldemossa definitivt en av Mallorcas mest spektakulära.

De flesta går från Valldemossa till Deia (och därifrån kanske tillbaka till Valldemossa med buss). Vi gör tvärtom. Gör man som vi får man längre väg uppför och lite kortare nedstigning. För oss kvittar det egentligen i vilken ände man börjar. Vi valde att ställa bilen i Valldemossa där det finns gott om parkeringsplatser och ta bussen därifrån. Men på vintern är det inte något problem att hitta parkering i Deia heller.

 

Prima bullar

Deia är väl värd en liten tur före vandringen. Kolla gärna havsutsikten från kyrkogården uppe på kullen, ingen dålig plats för en evighetsvila. Emellertid har vi ingen tid för en sådan vila. Vi måste anskaffa en världslig sak: prima bullar i mega-format (från livsmedelsbutiken med lådor fyllda av frukt och grönsaker utanför butiken).

 

Osynlig GR221

Sedan lämnar vi pittoreska, exklusiva, tjusiga Deia och går längs trottoaren för att rätt snart svänga in (till vänster) vid Hotel es Moli. Vägen bär genast uppför och lika bra att vänja sig vid detta tillstånd och hitta en lagom lunk för att orka upp under 2,5 timmar nonstop. Vandringsvägen hör till GR221, den stora vandringsleden tvärs genom Tramuntana. Men lurigt nog saknar leden här officiella markeringar (antagligen för att markägare motsätter sig detta). Däremot finns det inofficiella markeringar som gör det enklare att hitta rätt.

 

Inofficiella markeringar

Vi följer en liten röd pil (till vänster) och går på stenlagda serpentiner vid sidan av terrasserade odlingar – kulturlandskap som utgör en del av Unescos världskulturarv i Tramuntana. Havet skymtar på håll mellan de omgivande buskarna och ljung. Tallarna är nog unga, små är de i varje fall. Nu i stället resliga tallar och urgamla olivträd, antagligen från en gammal odling. Här syns ännu mer kulturarv: en gammal bevattningskanal, och där en stenmur.

Men nu delar sig vägen och vid avsaknad av en officiell markering tillämpas ett sinnrikt system. Vägen som man ska låta bli är “spärrad” med stenar, stock eller grenar tvärs över stigen. Här och där markerar också stenrösen stigen. Bra med egen koll ändå, för grenar kan ligga över stigen även av “naturens hand” efter en storm.

 

Vidunderlig utsikt

Bland de oräkneliga olivträden finns ett antal johannesbrödträd, som känns igen genom dess böjda svarta frukt som inte sällan ligger på marken och har en säregen lukt. Sakta men säkert skymtar än Traumuntanas berg, än Deia och – havet. Om inte annat så påminner måsarna högljutt om närheten till det. Medan vi lunkar på längs till synes oändliga serpentiner genom stenekskogen, tänker jag på en sak: uthållighet!

Tanken bär frukt, för trots att det återstår en bit till platån högst upp på berget så öppnar det sig en vidunderlig utsikt över skogen, havet,  bergen, klipporna och över Deia i solen. Och en stund senare: Deia, Port de Soller och en fascinerande klippa med hål i. Vi blir så överväldigade av att vi vill stanna kvar här.

 

Picknick på svindlande höjder

Det gör vi också. På dessa svindlande höjder hittar vi en smal klippa omgiven av höga klippor och utsikt som tar andan ur en. Picknicken dukas upp och bortsett från några svenskar som passerar förbi är det både stilla och vindstilla. När vintersolen tittar fram ur ett passerande molntäcke är det ytterst behagligt. Måltiden avslutas med vaniljbulle med kanel på och en chokladbulle som smakar himmel. En av de bästa picknickar vi har upplevt.

 

Ärkehertigens väg

Ännu återstå en halvtimme till kulmen av berget, en halvtimme med utsikt. Nu har vi nått kulmen och står på platån. Panoramausikten åt alla håll är överdådig. Festen med storslagna utsikter fortsätter längs den smala, stenlagda Ärkehertigens väg som går längst ut på klippan. Av tidigare egen erfarenhet vet vi att vissa passager här kan upplevas som jobbiga för svindelkänsliga, men vägen är bred och det går också att gå längre ner bredvid stigen.

 

Nedstigning

Nu återstår bara en nedstigning genom skog med tall och stenek. Stenar förekommer så vi manar till koncentration, speciellt när tröttheten gör sig påmind. Så småningom uppenbarar sig sköna Valldemossa. Även där finns det goda, men helt andra bullar än i Deia.

---

Vandringsfakta

Startpunkt: Deia
Slutpunkt: Valldemossa (går förstås lika bra att göra vandringen åt andra hållet)
Längd: ca 11 km.
Höjdskillnad: ca + 900/-600  Observera att höjdskillnaderna från vår Wikiloc är felaktiga.
Tid: Drygt 4 timmar

Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att tiden i rörelse där inte stämmer. Även höjdskillnaderna är felaktiga, vi gick ca 900 höjdmeter uppför.

Obs1: Delar av vandringen på toppen går längs Ärkehertigens väg där det finns sträckor som kan vara problematiska för den som är svindelkänslig.

Tips1: Vi har även gjort en rundvandring från Valldemossa som delvis sammanfaller med denna vandring.

Tips2: Vandringsvägen mellan Deia och Valldemossa är tyvärr ganska dåligt markerad. Det finns markeringar, men de är lite olika och lite otydliga. Däremot är stigarna i sig tydliga. Om du gör vandringen i omvänd riktning mot oss och startar i Valldemossa, kan det uppe på Ärkehertigens väg vara lätt att missa stigen nedåt mot Deia. Där finns dock ett stort stenröse och en stolpe som det står Deia på. Se bilderna:

 

Läs mer: Du hittar fler vandringsbeskrivningar från Mallorca i vår vandringsguide.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---