På upptäcktsfärd till Kuhstall i Sachsiska Schweiz
Häng med på en tur till Kuhstall i världens enda spårvagn i en nationalpark.
Det går att uppleva Sachsischa Schweiz spektakulära sandstenspelare på nära håll även med relativt liten fysisk ansträngning: genom att färdas med världens enda spårvagn i en nationalpark och sedan ta en kort promenad till Kuhstall.
Vi går genom kurparken i Bad Schandau och stiger på världens enda spårvagn i en nationalpark, Kirnitzschtalbahn. Ärligt talat, det låter betydligt mer märkvärdigt än det är. Spårvagnen är gammal och inte speciellt komfortabelt, luftkonditionering ska vi inte tala om. Men färden på spår spar på benen och bjuder på trevliga vyer över bäcken Kirnitzbach. Nu far vi i en trång dal och skönjer en sandstensklippa till höger!
Lichtenheiner vattenfall
Efter avstigningen på slutstationen går vi några steg till Lichtenheiner vattenfall. Inte för att vattenfallet i sig är så imponerande, utan för att ravinen det ligger i demonstrerar regionens egenartade “källarklimat”; även heta sommardagar är det svalt och skönt i ravinen nära vattenfallet.
En närmast livräddande svalka i sommarhettan invid Lichtenheiner vattenfall.
Vi passar på och hoppar upp på en sorts hög bänk intill vattenfallet, äter våra smörgåsar till porlande läte och betraktar murgrönan som hänger ner vid vattenfallet. Alltmedan vita fjärilar flyger mellan frodiga rosa blommor framför.
Kuriosa
Om du besöker vattenfallet missa inte prislistan som hänger lite dold bakom uteserveringen. Den är från ortens svunna glansdagar på 1800-talet och talar dåtidens krassa språk. De besuttna red åsna eller hade två “Sesselträger” – stolbärare – som bar stolen på var sin sida. Vägde kunden över 70 kilo var man dock tvungen att anlita fyra stolbärare, så att de kunde växla om och pusta ut. Ett dugligt incitament för att gå ner i vikt.
Dokument över tidsandan på 1800-talet. Priser för att bli buren av en annan människa.
Till Kuhstall
I brist på såväl bärare som åsnor förlitar vi oss på våra egna apostlahästar. Efter en liten bro viker vi av till vänster och följer stigen utmed bäcken en stund. Snart går det uppför i en halvtimme, men det är inte så brant. Dalen vi går genom är smal och skogen av bok och gran svalkar.
Sandstenspelare i bokskogen alldeles intill vandringsvägen till Kuhstall.
Redan efter en liten stund syns sandstenspelare alldeles intill stigen. När folk framför oss stannar upp och utbrister “Å, vad fantastiskt!” på många olika språk så är vi framme vid Kuhstall, regionens näst största naturliga båge. Bågen är 11 meter hög, 17 meter bred och 24 meter djup. Namnet Kuhstall (kostall) bottnar i en faktisk användning som gömställe för kor förr i tiden. Antingen var det skumma riddare som stal boskap och dolde dem här, eller så var det lokalbefolkningen som gömde sin boskap här undan svenska soldater under trettioåriga kriget. Kor höll till här, därom är historieböckerna i varje fall eniga.
Framme vid Kuhstall känner man av hur mäktig naturen är.
Närkontakt med sandstenar
Vi blir nyfikna av skylten “Himmelsleiter” och går upp för denna “Himmelstege”. Vetgirighet har uppenbarligen ett pris. Vi måste bestiga ett hundratal små trappsteg genom en lång och smal bergsskreva. Men utsikten är sannerligen himmelsk, med vidöppna vyer över väldiga skogar och fantasieggande, makalösa klippformationer.
Himmelsleiter. Så heter trappan till himmelen, eller i alla fall till Kuhstalls topp.
Mer närkontakt
I närheten av Kuhstall går vi dubbelvikta genom en klippas hålighet och ut på en kant med ännu mer storslagna vyer över oräkneliga klippformationer inbäddade av den omslutande väldiga skogen. Bara denna vy är värd resan hit. Vi sätter oss på en sten för att försöka ta in synintrycken.
Dubbelvikt för att passera under klippan på väg till en utsiktsplats.
Utsikt över sandstensklippor och skog i sachsiska Schweiz.
Ändå blir det mera av både vyer och omskakande svindelkänslor. Vi går in i den grottliknande “Schneider Loch” (skräddarhålet) och klättrar upp på en stege som leder till en utkiksplats med klippformationer – snubblande nära. Jag håller en stadigt grepp om räcket och klarar mig helskinnad.
På väg genom Schneiders Lochs nålsöga. En omskakande upplevelse, men knappast något för den med klaustrofobi.
Om man ska ge sig in på något så vanskligt som en jämförelse med Bastei så skulle jag säga att Bastei är jättehäftig, men där tittar man mest på sandstenspelarna uppifrån. I Kuhstall går man på klipporna, så närkontakten är intensivare.
Vilken är din favorit sandstenklippa?
En av alla imponerande sandstensklippor vid Kuhstall.
Vandringsfakta
Tid: Från Lichtenheiner Wasserfall till Kuhstall tar det drygt en halvtimme att gå till Kuhstall. Väl där finns det möjligheter att uppleva klippor på nära håll och även gå upp på vissa av dem.
Karta: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att tidsangivelsen inte alls stämmer och att vi gick samma väg fram och tillbaka, vilket man inte kan tro av kartan.
Tips: För den som vill han en längre vandring finns goda möjligheter. En möjlighet är att ta den markerade leden mot Winterberg och sedan vidare till den lilla byn Smilka vid Elbe.
Läs mer: Vår andra inlägg från Sachsiska Schweiz hittar du här.
Sachsiska Schweiz: Kallas ibland även saxiska Schweiz på svenska. På engelska Saxon Switzerland och på tyska Sächsische Schweiz. Tillsammans med angränsande Böhmiska Schweiz i Tjeckien (Bohemian Switzerland på engelska) utgör det bergskedjan Elbsandsteingebirge.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
