Fåglarnas vidunderliga värld i världsnaturarvet Doñana

En spejande stork på taket möter besökarna i El Acebuche.

Doñana är ett vidsträckt naturområde och ett av Unescos världsnaturarv. Naturområdet, som omfattar såväl nationalpark som naturreservat, omfattar totalt 543 km², varav 135 km² är skyddat område.

Detta “universum” befolkas av en mängd djurarter, varav många är lika ovanliga som hotade. Panterlo och spansk kejsarörn är exempel på sådana parkinvånare. Vi har läst om heroiska insatser för att rädda djuren i samband med skogsbrand i en del av reservatet under 2017. Vi såg brännmärkta träd längs vägen nära Mazagon.

Flamingofrossa

Först beger vi oss till fascinerande sandstaden El Rocia – ingen storstad med sina knappt tusen invånare – för att leta efter flamingos. Vi behöver inte leta särskilt länge. Ett stort antal flamingos, uppemot 50, står stilla mitt framför oss i sjön i kanten av staden. Luften är mättad av fågelkvitter och tiden och flamingosarna står alltjämt stilla. Skedstorkar för sina platta, långa näbbar fram och tillbaka genom vattnet i jakt på föda. Vi känner igen och nickar mot gamla bekanta som styltlöpare och sothöns – de senare hälsar tillbaka i dess karaktäristiska enstaviga läte.

Där stiftar vi en ny bekantskap med bronsibis. Vilka fina och avlånga näbbar ni har! I denna upphetsning ska vi inte glömma storkarna som fyller skyn och finns nästan överallt. I vattnet, svävande i skyn, i bon på elstolpar.

Redo för landning. Blåskator är det gott om i El Acebuche.

El Acebuche

Efter en kort bilfärd är vi vid El Acebuche och vi hinner knappt säga ‘un pajaro’ innan de första blåskatorna uppenbarar sig. Och på taket till besökscentrumets byggnad spejar en stork från ett ståtligt storkbo.

Vi följer en av de markerade vandringslederna och andas in doften av blommande lavendel och rosmarin. Någon sorts vit krokus blänker till. Skog av tallar där blommande ginst av och till lyser upp i mättat gult tillsammans med ljusblå blommande rosmarinbuskar.

Möte med en brittisk fågelskådare

Vi slår oss ner i flera gömslen. Fågelaktiviteten är låg denna dag, men vänta nu, alldeles intill flyger en stor rovfågel i väg, troligen en örn. Och grodornas kväkande kan ingen anmärka på, de sjunger på så vackert de förmår. Sköldpaddorna lär också finnas här, men syns inte till. Däremot en trägen fågelskådare från Storbritannien, Gerard Foy.

Den brittiske fågelskådaren Gerard Foy är en återkommande besökare i Andalusiens fågelrika marker.

Han bär tung fotoutrustning utan att se det minsta lidande ut. Hans fågelintresse är stort och har fört honom till Andalusien de senaste åren.

“Jag har sett en rödhuvad törnskata. Den sitter i trädtopparna eller på buskarna. Ser du en ser du snart flera. Min dröm är att se rovfåglar, helst spansk kejsarörn. Jag gillar stora fåglar och de finns runt Grazalema, Granada och Ronda. Vi har åkt runt med vår husbil i Andalusien de senaste sju vintrarna. Jag tittar på fåglar och min fru går på museer och konstgallerier. Nu är hon med sin syster och dricker kaffe medan de väntar på att jag kommer tillbaka från fåglarnas värld”, säger Gerard Foy.

Vi har full förståelse för att det inte alltid är så lätt att slita sig från fåglarnas värld.

Ginsten lyser gul under tallarna.

Text: Eyal
Bild: Kerstin