Vita byar i Andalusien

Zahara de la Sierra. En vit och mycket sympatisk andalusisk by.

Andalusiens vita byar är vida kända, men för oss har de varit en enda vit fläck – utom Ronda. I dag är det dags att ändra på det.

Denna biltur startar i Ronda, som snarare är stad än by. Men vit är den om man tittar från “rätt” håll och det ligger tveklöst spektakulärt med ravinen el Tajo.

Placerad på ett berg bjuder Zahara de la Sierra ett panorama över dalar med odlingar och över dammen Zahara-El Gastor. Vi parkerar bilen och tar en tur i byn som har runt 1 500 invånare. Folk hälsar på oss främlingar, det känns trevligt. Vi frågar en äldre gubbe med keps efter vägen till den gamla moriska fästningen som ligger ovanför själva staden, högst upp på klippan. Han svarar utförligt och gärna, nyfiken på oss.

På väg upp passeras ett litet torg med inbjudande restauranger. Vid uteserveringarna kan de förbigående studeras, inne vetter fönstren mot de natursköna omgivningarna.

Vi tar en magnifik bilväg till Grazalema och stannar givetvis till för att lukta på blommorna under en korkek likt tjuren Ferdinand. Med handen på hjärtat: hans val var inte alls korkat. Även jag hade nog kunnat stå där och luuukta länge på blommorna om vi inte skulle till Grazalema.

Är det tjuren Ferdinand som står under korkeken och luktar på blommorna?

Paradis för vandrare och gottegrisar

Framme i Grazalema håller vi på att blåsa bort, vilket denna by på två tusen invånare knappast kan lastas för. Läget mitt i Parque Natural Sierra Grazalema är optimalt som utgångspunkt för vandringar. Byn ligger inklämd mellan höga klippor och berg och i själva byn är många kaféer och konditorier inklämda. Givetvis är vi tvungna att klämma in några himmelska bakverk och osedvanligt gott kaffe i ett “cafeteria”. Stället ligger intill torget mitt i byn, kakorna köps över disk för att sedan avnjutas sittande på kaféet som ligger vägg i vägg. Stämningen är stojig, vänlig och alldeles underbar.

Grazalema. Inklämd mellan höga klippor och berg och med stort utbud av bakverk är byn prefekt för vandrare med lågt blodsocker.

Med bullar i magen kör vi igenom ännu en tilltalande vit by, El Bosque. Byn ligger i kanten av  Parque Natural Sierra Grazalema och hyser den centrala informationen för parken. Här söks tillstånden för vissa vandringar i parken, däribland för den spektakulära vandringen i ravinen Garganta Verde.

Arcos de la Frontera

Strax före skymningen stannar vi i Arcos de la Frontera som med sina 30 000 invånare egentligen är en vit stad, om man ska vara petnoga. Vi kämpar oss upp genom smala stenlagda gränder där ljuset sipprar ner mellan de trånga vitmålade stenhusen. Det är brant och trångt. Det är bara vi och vesporna som konkurrerar om utrymmet. Restaurangerna, kaféerna och butikerna känns turistiska.

Till slut öppnar sig ett torg med apelsinträd och fästningen Castillo de los Arcos. Staden ligger högst upp på en klippa och ås så utsikten vi nu får njuta är betagande.

Arcos del la Frontera är snarare en vit stad.

Text: Eyal
Bild: Kerstin