Aha i Zahara

I sin upphetsning lägger sig Eyal på marken för att kika efter rovfåglar utanför Zahara de la Sierra.

I den vita byn Zahara de la Sierra har en stilla lantlig vandring utvecklat sig till en aha-upplevelse. En sådan rikedom på rovfågel har vi inte skådat någon annanstans. Och tack vare vänlige zaharabon Poca har vi ett unikt vandringstips att bjuda på.

Få ställen har förmågan att lyfta oavsett väder och vind. Zahara de la Sierra är en sådan rar ärta. Redan vid infarten imponerar fästningen som tronar högst upp. Men först beger vi oss ut på en panoramaväg i strilande regn. En lätt vandring på sammanlagt ett par kilometer.

Panoramaväg

De omgivande bergen, de vita byarna och den stora vattenreservoaren är sagolika. Vi gläds åt olivlundar och gula och lila blommor som lyser upp på marken. Och gult blommande ginstbuskar. Äntligen får vi stifta bekantskap med sumakbuskar som vi har varit nyfikna på ända sedan läsningen av Klas Östergren I en skog av sumak. En lika märkvärdig som sällsynt buske.

Regnet har sinat och övergått i sol. Och ännu bättre blir det.

Sumak. En lika fager som egendomlig växt. Och en inspirationskälla för Klas Östergren.

Aha

Kerstin ger mig en försiktig knuff och pekar upp mot skyn. Jag baxnar. Tillsammans försöker vi att räkna antalet örnar, gamar och andra rovfåglar som svävar ovanför våra huvuden. Efter 30 ger vi upp, alldeles överväldigade av mångfalden, mängden rovfåglar och närheten. I stundens upphetsning tänker jag inte på hur fuktig marken är efter regnet och lägger mig med kikaren för att följa skådespelet från en för nacken bekvämare ställning. Av någon anledning förblir kroppen varm.

Himlen utanför Zahara de la Sierra är full av rovfåglar.

Ravinen Garganta Verde

Laglydigt stannar vi vid en avspärrning, men vi kan se ravinen Garganta Verde på avstånd. För att se den härligheten på nära håll måste man söka om tillstånd minst en månad i förväg. Det gjorde inte vi och med tanke på det myckna regnandet är det osäkert om det ens hade gått att vandra genom ravinen. Så vi står vid staketet och kastar lystna blickar mot ravinen när en vänlig zaharabo, Paco, kommer fram. Han måste vara en tålmodig själ som orkar lyssna på min knaggliga spanska. När han inser vår passion för vandring i naturen bjuder han på en av sina favoritvandringar. Fördelen med denna vandring är att den bara lär vara spektakulär, men olikt några mer kända vandringar i regionen inte fordrar något tillstånd.

Vänlige Paco har delat med sig av en av sina favoritvandringar. Gracias, Paco!

Innan vi testar denna vandring tar vi den sugande uppförsbacken till fästningen. Vi passerar citrusträd och till och med några träd med både apelsiner och citroner. Vi går förbi vitmålade hus och ett trevligt torg med flera inbjudande restauranger. Utsikten från fästningen över de omgivande bergen, sjön och det lantliga landskapet är värd varenda steg.

Pacos hemlighet

Dags att avslöja hans favoritvandring: I bergen runt Puerto de las Palomas. För att komma dit åker vi en vindlande och smal väg med betagande utsikter. Framme förstår vi genast två saker. Denna markerade vandring är förstklassig, eftersom utsikten där är spektakulär, med berg och lantliga dalar. Två, vi kan omöjligen genomföra vandringen. Vinden har tilltagit och då känner man sig rätt liten på en smal stig nära en bergskant.

Trots isande droppar från skyn halvspringer vi upp mot en ornitologisk utkiksplats. Där drabbas vi åter av en aha-upplevelse. Mångfalden och mängden av rovfåglar är enastående (snart är väl alla superlativ förbrukade). Vi står där med kikaren tills knogarna vitnar i kylan. Sedan springer vi tillbaka till bilen.

När var du senast om en aha-upplevelse på resan?

Utsikten från Zahara de la Sierras gamla moriska fästning är värd vartenda steg upp.

Vandringsfakta:

Längd: Panoramavägen är 2,8 km från sin startpunkt strax utanför Zahara de la Sierra.
Höjdskillnader: Cirka +/- 50 meter.
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc. Observera dock att Panoramavägen omfattar de första knappa 3 km. Men i beskrivningen finns även vår promenad upp till fästningen och ned med. Vår vandring slutar efter 5 kilometer, så strunta i de fyra sista kilometrarna på kartan – där åkte vi bil.

Text: Eyal
Bild: Kerstin