Gnistrande snö på landet
Köldtåliga hästar och yrande snö. Sagolikt vackert, men isande kallt.
I går fick vi en dos storstad i The Capital of Scandinavia som Stockholm inte helt okontroversiellt marknadsförs som. I dag tillbringar vi dagen fjärran från stadstrafik, avgaser och fulländat italienskt kaffe. Vi pulsar i snön mitt i det sörmländska landskapet som vi tycker så mycket om. Den första associationen vi gör när vi lämnar farstuns värme och omsluts av kylans björngrepp är till en frysbox. De sibiriska vindarna blåser alltjämt så vi behöver inte svettas under de bylsiga vinterkläderna. Snön känns levande. Den knarrar under fötterna och gnistrar och bländar. Snön värmer med dess skönhet. Märkligt nog håller fötterna på att domna bort efter en stunds hejdlöst beundrande.
Då stegar vi över tröskeln och tinar upp i stugvärmen. Kroppsdel för kroppsdel.
Snart har jag nog fått nog av denna outsägligt vackra vinter. Hur är din relation till vintern?
Snö, snö gnistrande snö.
Snölandskap någonstans i Sörmland.
Snöklädda kardborrar.
Hackspetten äter med god aptit.
En sann optimist på jakt efter något gott till livs. Som tur är finns det gott om hö bredvid.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Vilka otroligt vackra bilder! Vintern kan ju vara idylliskt vacker men ett par dagar om året skulle räcka för mig! Jag är ingen stor beundrare av vintern, de kalla och mörka dagarna. Jag föredrar sol och värme och ljusa långa dagar! Är helt klart en sommartjej!
Ja, vintern är ofta väldigt vacker. Inte minst på bild. Och i drömmen är det snö, vindstilla och max fem grader kallt. Då kan det vara en riktig njutning att vara ute. I verkligheten vet vi ju att det sällan är just så perfekta förhållanden.
The winter landscape looks very nice – but I rather look at the snow in your blog in the photo, than that I must be there myself 🙂
Haha. We can see your point. Snow is not always so practical. Unless you like skiing.