Gnistrande snö på landet
I går fick vi en dos storstad i The Capital of Scandinavia som Stockholm inte helt okontroversiellt marknadsförs som. I dag tillbringar vi dagen fjärran från stadstrafik, avgaser och fulländat italienskt kaffe. Vi pulsar i snön mitt i det sörmländska landskapet som vi tycker så mycket om. Den första associationen vi gör när vi lämnar farstuns värme och omsluts av kylans björngrepp är till en frysbox. De sibiriska vindarna blåser alltjämt så vi behöver inte svettas under de bylsiga vinterkläderna. Snön känns levande. Den knarrar under fötterna och gnistrar och bländar. Snön värmer med dess skönhet. Märkligt nog håller fötterna på att domna bort efter en stunds hejdlöst beundrande.
Då stegar vi över tröskeln och tinar upp i stugvärmen. Kroppsdel för kroppsdel.
Snart har jag nog fått nog av denna outsägligt vackra vinter. Hur är din relation till vintern?
Text: Eyal
Bild: Kerstin







