Möte med Regina Wolf på Zottlhof
Bernard, Sophie och Regina Wolf på Zottlhof. Ett familjeföretag där Regina och Bernard föder upp kor och dottern Sophie driver restaurangen.
Regina och Bernard Wolf startade 2011 en bondgård mitt i de tyrolska bergen för att föda upp skotska höglandskor. Alldeles från scratch och utan tidigare erfarenhet. Visst blir man nyfiken!
Zottlhof
Alltså befinner vi oss en varm dag i juni på väg upp mot Reginas och hennes partner Bernhards bondgård Zottlhof. Gården omges av vidsträckta ängar och Tyrolens resliga berg. Under vandringen diskuterar vi varför gården heter Zottlhof. Hof är den tyska benämningen för bondgård. Men Zottl?
På sydtysk dialekt betyder Zottel hårtuss eller något väldigt lurvigt och rufsigt. Eftersom skotska höglandskor har extremt lång, tjock och rufsig päls har de i österrikiska alpregioner fått smeknamnet Zottln (i plural).
Alltså Zottlhof. Dags att knacka på Reginas dörr! Ut kommer Regina och visar oss runt. Gårdsbutiken där hon säljer saft, ättika och likör. Kapellet där Regina tänder ljus varje gång ett djur går till slakt.
Nu går vi in i nyöppnade restaurangen och kaféet aHORN som Reginas dotter Sophie Wolf driver. Sophie är utbildad köksmästare och konditormästare, vilket naturligtvis präglar menyn. På solterrassen mot berget Hohe Munde kan man alltså avnjuta såväl bakverk som modernt tyrolskt kök och Zottl-pastrami gjord på kött från Reginas skotska höglandskor. Denna varma dag är vi mest törstiga och är väldigt nöjda med helt vanligt vatten i stora glas.
“Något ursprungligt”
Innan Regina och Bernard grundade Zottlhof bodde och arbetade de inte i Leutasch. I en intervju med Alps Magazine berättar Regina att det var Leutaschdalens fridfulla atmosfär som lockade henne och Bernhard att bryta upp, flytta dit och starta ett helt nytt liv.
Så de skaffade en ko, ett ungdjur och en kalv och satte i gång.
– Vi hade ingen erfarenhet så det gällde att hoppa i det kalla vattnet. Någon som ville spela oss ett spratt öppnade grinden och släppte ut djuren. Men djuren väntade snällt på mig utanför grinden tills jag kom hem. Det gick bra, men hjärtat åkte upp i halsgropen, säger hon.
Varför blev det just skotska höglandskor och inte en traditionell österrikisk ras som Fleckvieh?
– Jag ville ha ursprungliga djur. Något ursprungligt, säger hon.
Skotsk höglandsboskap är nämligen en av världens äldsta och mest ursprungliga nötkreatursraser. Rasen har utvecklats genom naturligt urval i det karga och tuffa klimatet i skotska högländerna och på Skottlands västra öar sedan åtminstone 500-talet. Och Reginas djur verkar klara alpklimatet bra året om. På sommaren har de mindre päls så de blir inte överhettade och på vintern går de ständigt med ett par decimeter snö på ryggen och verkar stortrivas med det, berättar Regina.
Det fanns ännu en anledning till att hon skaffade sina Zottln.
– Deras kött är lika mört som vilt och har mindre kolesterol och mer omega tre, säger hon.
“Köttbönderna skrattar åt mig”
Eftersom skotska höglandskor är genetiskt långsamväxande och dessutom inte äter kraftfoder, utan “femstjärnig mat” som Regina uttrycker det, tar det två-tre år tills de kan gå till slakt jämfört med runt ett år för konventionella nötkreatur. Längre uppfödningstid betyder mer jobb för Regina förstås.
– De är inte mjölkkor så jag behöver inte mjölka dem. Men det är mycket jobb. Köttbönderna skrattar åt mig. När mina grannar går för att spela golf är det dags för mig att mocka.
Win-win
Men det finns tunga skäl som ändå får Regina att tycka om jobbet: närheten till naturen och att djuren har det bra. Som entreprenör ingår att förmå kunderna att förstå hur värdefullt köttet är. Inte minst vill hon att djuren respekteras.
– Jag vänjer djuren vid turister genom att låta turisterna klappa och sköta om dem mot betalning. Så vänjer de sig också vid människor. Det blir en win-win.
Individuella egenskaper
Regina berättar att rasen skotsk höglandsboskap är väldigt fredliga av sig. De är intresserade av allt och alla. När någon börjar prata tittar de nyfiket på personen.
Känner du igen alla dina kor individuellt?
– Självklart. Det blir en relation med varenda en av dem.
Vi tar Regina på orden. Ett par dagar senare stöter vi på Reginas djur under en vandring mellan Almen och tar ett par bilder som vi mejlar till Regina. I bildtexterna hittar du hennes svar.
“Den svarta är Zirze. Hon är tre år och fortfarande en kviga (har inte fött någon kalv än). Hon smälter in lugnt och fridfullt mitt i en flock från en uppfödarkollega.”
“Resi är nio år gammal och vår flockledare (‘hönsmamma’). Hon vaktar alla kalvar och är en sträng mamma. Alla kalvar blir tillrättavisade om något inte passar genom att hon ger ifrån sig ett kraftigt och fostrande råmande. På bilden frågar hon dig nyfiket: ‘Vem är du?’”
Förtroendefull relation
Trots allt slit har allt gått bra och nu har Bernard och Regina 14 djur. Med tiden har djurens förtroende för Regina vuxit sig allt starkare, berättar hon.
– Det har blivit en relation. Nu tillåter mig korna att närma mig deras kalvar. Och när jag ropar på dem springer de till mig. De gillar mig. Och jag gillar dem, säger hon.
Slakten
Ändå måste djuren en dag gå till slakt. Hur går det till?
– Jag pratar med djuret och säger att hon måste gå. Sedan tänder Bernard och jag ett ljus i kapellet. Det blir väldigt känslosamt, säger Regina Wolf.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
