Vintervandra i Leutaschdalen i Tyrolen
Leutaschdalen har allt vi har längtat efter: vita vidder med grandiost vinterlandskap och milvis av välpreparerade vandringsvägar.
Leutaschdalen har allt vi har längtat efter. Vita vidder med grandiost vinterlandskap och milvis av välpreparerade vandringsvägar – och längdspår. Inte minst gott om gemytliga uteserveringar i solen för livsnjutare.
Många glädjeämnen
Det finns gott om vintervandringar i eller vid granskog. Det är vackert så. Men i dag suktar vi efter vida vidder. För att se Alperna ordentligt. Känna hur mäktiga de är och hur myraktiga vi är.
Därför åker vi buss från Seefeld till Burggraben med byte i Weidach. I mångt och mycket följer vi markeringar av en flerdagars vintervandringsväg, men vi gör det på vårt eget sätt. Du hittar vår digitala karta över vandringen på vår profil i appen Wikiloc.
Nu kör vi! Startar vid busshållplatsen i Burggraben. Landskapet går nästan i melankoliskt svartvitt på grund av ett kompakt molntäcke. Men vi har så mycket att glädjas åt. Inga träd står i vägen för utsikterna över de omgivande, mjölkfärgade Alperna. Dalgången är rätt smal så bergen på ömse sidorna känns mäktiga. sEn bra lektion i ödmjukhet.
Ett annat glädjeämne är själva vintervandringsvägen – den är väl preparerad, och går för tillfället intill längdspåren. Det är tidigt på förmiddagen och vi känner hur det knarrar under fötterna.
Vintersolen gör tappra försök att tränga sig igenom molnen, men än så länge gör molnen motstånd. Så här tidigt på förmiddagen, runt nio, syns knappt några människor till. Det är lika fridfullt som vindstilla.
Landskapet i början av vandringen går nästan i melankoliskt svartvitt på grund av ett kompakt molntäcke.
Vintervandringsvägarna är välpreparerade och lätta att gå på.
Snöklädda bergsmassiv
Även Leutaschdalen har tydligen en granskog. En rosa skylt Winterwanderweg etapp 1: nr 5 leder oss dit. Tack och lov skymtar bergen mellan granarna.
Vägen är för det mesta plan och lättgången. Så kommer vi ut på ängen igen med Alperna runt om. Och så in i skogen igen.
Vi följer de rosa skyltarna Winterwanderweg etapp 1: nr 5.
Solen är framme!
Skönheten sitter i detaljerna. En frusen, snötäckt flod. En yvigt kraxande nötkråka mellan granarna. Kanske av hänförelse över att det börjar klarna upp över de snöklädda bergsmassiven i den allt trängre dalen intill oss.
Från en träbro syns flodens grågröna frusna ådra. Förbi campingen, över gatan och uppför en snäll backe. Höger in på den preparerade vintervägen. Bergsmassiv framför oss och granskog bredvid. Så solen och dess flödande ljus förvandlar landskapet. Det öppna landskapet lystrar. Snön glittrar. Kan det bli bättre än så här?
Vid Leutasch Ahrn går vi över landsvägen, men är snart på en välpreparerad vintervandringsväg igen. Solen strålar över den vidöppna dalen, de traditionella husen och Alperna och lockar ut längdåkare och vandrare.
Molntäcket börjar spricka upp!
Strålande sol och vita vyer.
Vandringsvägen går bredvid de populära längdåkningsspåren.
Dags för österrikiskt gemyt
Vid byn Gasse fortsätter vi att följa flerdagarsvintervandringsvägen och viker av till vänster. Över ån och in på en preparerad vinterväg igen. Vi går vid en flod med skidspåren intill. Vidare förbi ett inomhusbad med närliggande restaurang och uppför en backe vid skogen. Här är ett paradis för längdåkare: två spår klassiskt åt varje håll plus skate. Följer skylten till vänster uppför en brant backe. Sen skarpt höger. Därmed lämnar vi flerdagsvintervandrigsvägen och gör en egen variant. I skogen är det bara vi och överraskande många yviga fågelläten. Vid Leutasch Platzl viker vi av till höger och är snart i den soldränkta dalen igen.
Vi slår oss ner på uteserveringen Jauszeit Leutasch. Jauszeit betyder paus på tyska och vi verkar ha kommit rätt. För på det här lilla charmiga stället blir vi vänligt bemötta, äter en matig soppa med det mäktiga husberget Hohe Munde intill och skäms bort i solen. Det känns lite motigt att lämna detta sköna ställe där folk verkar vara avslappnade och det känns lätt att prata med bordsgrannarna. Så vi beställer apfelstrudel med vispgrädde och en ostkaka med cappuccino. Det blir en fullträff och snart förstår vi varför. Allt är hembakt av mamma. Du kan läsa om det trevliga syskonparet som driver stället här.
Vi äter, tar igen oss och njuter av solen. Livet känns gött.
Vi njuter av det österrikiska gemytet på Jauszeit Leutasch.
Mammas Apfelstrudel ska man självklart inte missa!
Solstolarna vid Jauszeit Leutasch bjuder in till avkoppling med Alperna runtom.
Lantlig saga
Vandringen fortsätter på leden. Den blå pinnen vid sidan om vägen markerar att vägen är vinterpreparerad. I skogen håller talgoxen konsert och vi blir charmade av istapparna i den halvfrusna, porlande ån.
Nu har vi gått hela vandring nummer 5, som går genom Leutaschdalen och vänder tillbaka mot badhuset i Weidach längs en annan väg. Det känns att vi är på landet, inte bara av kogödselns omisskännliga lukt. En vit och en brun häst betar vid ett stall och en bit bort betar några kor likaså vid ett stall. Snön intill dem är kanske 40 centimeter djup. Tyrolens höghöjdsplatå vi befinner oss på ligger på runt 1 100 meter över havet. Fridfullt med gårdar och bergen runt dalen.
Vid gula skyltar svänger vi höger. Och snart vänster före värdshuset. Kan ett vinterlandskap bli vackrare än så här?
Går ner genom en ravin packad med snö på en välpreparerad vandringsväg. Vid en korsning svänger vi mot Oberer Wiesenweg och passerar ett värdshus där någon på den sydvettande uteserveringen just har beställt apfelstrudel och cappuccino. Nästa gång är det vår tur att njuta här!
Går förbi kyrkan med rosa torn och snart befinner vi oss i en öppen dal alldeles bredvid ett brant bergsmassiv. Eftermiddagssolen värmer fortfarande så vi har det varmt och gott.
Ner i en snöfylld ravin.
Vilken gullig kyrka längs vägen!
Målgången
Vi beger oss ut på bilvägen och går turens sista bit mot badhuset. Vi ska åka buss tillbaka till Seefeld. Förvisso hittar vi snabbt busshållplatsen, men bussen går inte förrän om en halvtimme. Vi går till nästa hållplats och njuter av alplandskapet på vägen. Till höger och över bron. Området med semesterlägenheter är omgivet av berg. Badet är nära. Snart är vi framme vid nästa busshållplats. En liten extra tur och bussen är på väg.
Sammanfattning
Vi njöt av varenda meter av dessa 19,61 kilometer i snön. En njutningsfull vandring i tyrolskt vinterlandskap när vädret och de preparerade vägarna är som bäst. Skyltarna för vintervandringsvägarna var dock inte alltid lätta att förstå.
En njutningsfull vandring i tyrolskt vinterlandskap när vädret och de preparerade vägarna är som bäst.
Vandringsfakta
Startpunkt: Hållplatsen vid Burggraben.
Slutpunkt: Hållplatsen vid hotell Quellenhof i Weidach.
Längd: Knappt 20 kilometer
Höjdskillnader: +160/-80 meter
Tid: Runt 5 timmar
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.
Obs: Vi följde i stora delar långvintervandringsvägens etapp 1, tillika vandringsväg 5. Dock gjorde vi flera avvikelser från dessa under vandringens andra halva.
Läs mer: Alla våra vandringar i Österrike hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
