Njut av vintern i gemytliga Tyrolen

 

Vi har upplevt Tyrolens välkända gemyt och vintervandrat till ett välkomnande värdshus uppe bland storslagna alper i regionen Tirol West. Läs om fler utomhusaktiviteter omgivna av ändlösa berg i vinterskrud och solsken. Och efter bastun – en oförglömlig middag. 

 

Kunglig frukost

Vi laddar upp för kung och fosterland ur Hotel Fliesserhofs frukostbuffé i alpbyn Fliess där vi bor. Varför gör vi det? Skäl är det gott om. Dels är det gott. Dels måste vi ladda upp för en potentiellt krävande vintervandring. Vi har varit med om hotellfrukostar med större urval. Här handlar det dock om närproducerat och kvalitet enligt den tyskspråkiga devisen “klein aber fein”.

I skålen lassar jag husets egen variant av Birchermüsli ihop med färsk fruktsallad, torkade plommon och en nötblandning. Bara det borde räcka som uppladdning för de 500 höjdmetrarna till värdshuset vid Gogles Alm. Vyerna över alplandskapet därifrån sägs vara spektakulära.

Men sedan ska vi ju åka kälke halvvägs ner i dalen och vintervandra hela vägen tillbaka till hotellet. Så vi fortsätter att förse oss. Lokala charkuterier, en alpost och grönmögelosten Österkron, Österrikes delikata svar på gorgonzola.

 

Växlande molnighet

Ute råder för tillfället växlande molnighet. Än molnigt med snöflingor i luften, än blå himmel. Alltså kan det sluta hur som helst.

En taxi tar oss från Fliess till startpunkten för dagens vintervandring, landsvägskorsningen Gogles Alm. Taxichauffören varnar oss. Uppförsbacken är lång och krävande. När vi talar om att vi planerar att även vandra tillbaka till hotellet i Fliess, tittar han vantroget på oss i backspegeln. “Ring mig om ni ändrar er.”

 

Gogles Alm

Vintervandringen består i själva verket av en lång uppförsbacke som går i serpentiner och är sålunda tämligen lättgången. Det gäller bara att hålla i gång. Och brista ut i hänförelse då Alperna skymtar i gluggarna mellan de snöklädda granarna. Efter ett par snabbt gångna timmar är vi framme vid värdshuset Gogles Alm.

(Ett inlägg om hela den fina vandringen kommer snart på bloggen, där kommer det även att finnas en länk till en digital karta på vår profil i appen Wikiloc.)

Ordet Alm betyder något i stil med en alpäng där djur betar under sommarhalvåret. För gemene man står dock Alm kanske främst för ett gemytligt värdshus där man kan äta gott och slappna av. Det gäller definitivt för Gogles Alm. Lokalen med träpaneler, långbord, träbänkar och stolar är nästan full till sista platsen så vi gör som alla andra. Slår oss ner vid ett bord tillsammans med andra gäster. Folk har motionerat upp hit på ett eller annat sätt. Än vandrat som vi, än åkt turskidor, än gått med snöskor. Hur som helst har alla uppenbarligen arbetat upp en ruskig aptit. På Gogles Alm verkar de ha kommit rätt. För menyn är bräddfylld med rustika regionala rätter som Tiroler Gröstl, vilket är en bastant portion av pyttipanna i lokal tappning med stekt ägg på toppen. Vi ögnar igenom griffeltavlan och beställer två av dagens rätter: Schweinebraten och Hirschbraten. Måhända är rätterna inte så bildsköna, men de förmår mätta en armé. Fläsksteken serveras med brunsås, surkål och knödel medan hjortsteken med brunsås, nudlar (spätzle) och rödkål. Vi sköljer ner maten med almdudler, en kryddläsk, och vinbärssaft. Allting välsmakande och som sagt ytterst närande.

Väl i Tyrolen ser vi oss naturligtvis nödsakade att beställa apfelstrudel, som smälter så väl i gommen ihop med vispgrädden.

 

Gemyt i kubik

Det känns gemytligt här i den livfulla lokalen. Ändå kan jag inte låta bli att undra vad gemyt egentligen är för något. Så jag ställer frågan till min unge bordsgranne, som just smuttar på sin kaffe efter maten.
– Gemytligt är att man kan koppla av. Och koppla av är lätt så fort man kommer över 1 000 höjdmeter, säger han.

Han flyttade hit från Wien för fyra månader sedan och känner sig redan som hemma, framhåller han. Det finns en stor efterfrågan på personal inom turistindustrin i regionen under vintersäsongens fyra månader. Han jobbar dock som mellanchef i en förpackningsfabrik.

Värdshusets chef Leo Spiss står bakom baren och tappar öl och pressar kaffe ur espressomaskinen i ryslig fart. Leendet är inte långt borta. Vad är det bästa med jobbet?
– Det bästa är utsikten, säger han och gestikulerar mot bergen runt om.

Flera berg är över 3 000 meter, med bland annat det fullt synliga Pfrostkopf på 3 148 meter över havet. Även högre berg, men just nu skyms de av moln.

Benny jobbar här med sin fru och trivs han med.
– Ja, det är hektiskt nu under lunchen, men vi bor här uppe på berget och på kvällen är det helt annorlunda. Helt tyst. Gemytligt.

Gemytet har alltså olika ansikten.

 

Kälkåkning i lagom fart

Nu ska vi åka kälke ner samma väg vi kom upp. Kälkarna står uppställda utanför värdshuset, redo att lånas – på egen risk.

Fastän vi inte får till styrningen perfekt känns det att vi har kontroll över kälken och att snön är lagom mjuk för åket – att åka en isig backe hade inte varit lika kul. Solen värmer skönt och lyser över de snöklädda granarna och snötäckta bergen. En naturupplevelse i lagom fart.

Så småningom är vi framme vid parkeringen för kälkarna. Åket är slut. Hur känns det?
– Över förväntan! säger Kerstin. Det var verkligen njutbart. Jag hade ingenting emot några backar till.

Ni hör. Kerstin har fått blodad tand.

 

Vintervandring till Fliess

Nu fortsätter vi till fots och vintervandrar ända till Fliess. (Ett inlägg om vandringen kommer snart på bloggen, där kommer det även att finnas en länk till en digital karta på vår profil i appen Wikiloc.)

Väl tillbaka i Fliess lägger kvällssolen dess trolska ljus över de vita bergstopparna runt byn.

Vi hoppar in i duschen, poolen och sist bastun. Ångan doftar kryddor som känns välgörande. Vi varvar ner, varma och goda.

 

Oförglömlig middag – med överraskningar

Dags för en femrätters gourmetmiddag tillagad av stjärnkocken Christian Gadient. Christian driver hotell Fliesserhof i tredje generationen tillsammans med sin danska fru och föräldrarna. Du kan läsa mer om Christian här.

Vi känner oss lyckligt lottade. Vi blev placerade vid det öppna köket och kan följa köksteamets minsta åtbörd. De verkar inte stressade, snarare oerhört koncentrerade och jobbar som ett team. Främst kommunicerar de med små gester och några få ord. Ett väloljat maskineri där tajming och perfektion tycks vara ledorden.

Varje tallrik kontrolleras noga innan den serveras som ett litet konstverk. Inte sällan används pincett som verktyg.

Till maten dricker vi det lätt bubblande vinet Soellner Haus Frizzante och kolsyrat vatten från den närliggande källan Tiroler Sauerbrunn. Vattnet sägs vara hälsobringande. Smakar bra gör det i varje fall.

 

Måltiden inleds med en munsbit, en blomkålstartlett som mjukt slinker ner och öppnar smaklökarna. Vi är redo för uppvispad och alldeles utsökt spetskålsoppa med rökt smör.

En oanad höjdare är en len kalvtartar ihop med pikanta torkade tomater och det nötaktiga sydamerikanska fröet amarant.

Huvudrätten är en perfekt tillagad gös med fast konsistens. Christian serverar rätten personligen och öser konstfullt brännässel- och rökt gurksås över tallriken. Lika vackert som delikat.

Efterrätt mjölkchokladsorbet med björnbär och crunch av quinoa. Jag har aldrig drömt om att äta quinoa i en efterrätt. Men quinoan bröt så fulländat mot den mjuka mjölkchokladsorbeten. En överraskande fullträff under en oförglömlig middag.

Vilket avslut på en minnesvärd dag i Tyrolen!

---

Läs mer

– Information om öppettider på Gogles Alm hittar du på deras hemsida.
– Information om hotell Fliesserhof och deras restaurang hittar du på deras hemsida.

– Alla våra inlägg från upptäcktsfärder i Österrike hittar du här.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---