Aletsch Panoramaväg – Etapp 3

Utöver grönskande sluttningar med bjällerklang och porlande vattendrag bjuder även denna etapp på vidunderliga utsikter över Alperna.

 

Den spektakulära tredagars höghöjdsvandring Aletsch Panoramaweg går från alphydda* till alphydda vid Alpernas största kvarvarande glaciär och tillika Unesco världsarv – Aletsch. Ett alpint äventyr med storslagna vyer över några av Schweiz högsta toppar, Aletschglaciären, porlande vattendrag och alpsjöar.


Du kan följa hela vår vandring längs Aletsch Panoramaweg på den digitala kartan på vår profil i appen Wikiloc, denna gång är etappen uppdelad i två delar del 1, och del 2.


Höjdpunkter på etapp 3

Etapp 3 tar oss från Gletscherstube till Bellwald. Om än på håll, får vi i dag bekanta oss med Fiescherglaciären. Och även om vi har en präktig nedstigning på totalt nästan 1 000 höjdmeter framför oss så vandrar vi över trädgränsen med vyer över Alperna, glaciären och branta raviner nästan ända fram till Burghütte.

Därefter skiftar naturen markant till skog och resliga klippor intill branta stup som går igenom en del trappor och stegar. Så småningom tas vi emot av grönskande sluttningar med bjällerklang, porlande vattendrag och slutligen genuina schweiziska alpbyn Bellwald, med många gamla chalet.

Glömde en liten detalj: den längsta och otäckaste hängbron vi har varit med om. Så det finns mycket att se fram emot!

 

Etapp 3: Utmaningarna

Denna etapp är den klart svåraste under tredagarsvandringen. Höjdmetrarna uppåt är runt 200 och främst koncentrerade på en backe. Visst blir det krävande, men den stora utmaningen är faktiskt 1 000 höjdmeter ner i branta och på sina håll stupnära sluttningar med små stenar och grus där ett ouppmärksamt ögonblick kan leda till att man snubblar. Sådana tekniskt utmanande partier liksom trapporna och stegarna ställer höga krav på säkerhet på foten och slitstarka knän. Om du är svindelkänslig ska du vara medveten om att de stupnära partierna och i all synnerhet hängbron kan vålla svindelkänslor.

Gott om trappor och stegar under den tredje etappen.

 

Vandring på Aletschglaciären

Eftersom vi gjorde en oförglömlig vandring på Aletschglaciären (länk kommer när inlägget är publicerat) kunde vi inte starta etappen från Gletscherstube förrän på eftermiddagen. Så vi övernattade på trevliga Burghütte och gick vidare till etappmålet Bellwald dagen efter. I beskrivningen av etappen lägger vi dock ihop sträckan Gletscherstube-Bellwald och följer därmed Aletsch Panoramawegs etappindelning. Självklart gör du det som passar dig bäst.

Vi följer den här skylten under hela vandringen.

 

Start vid Gletscherstube

Aletsch Panoramaweg är märkt med nummer 39. Inga människor någonstans på stigen, men tyst är det inte. Bäcken porlar, murmeldjuret varnar upprepande med ett gällt läte som skär genom den krispiga höstluften och den svarta rödstjärten som flyger undan vid en stenruin har dess eget och mer lågmälda ljud.

Långt ner i sluttningen syns en alphydda som ligger spektakulärt mitt i alplandskapet, Burghütte. Dit ska vi, så småningom!

Hösten har målat sluttningarna i gult och brunt och rött. Ett lurvig murmeldjur solar sig lojt på en av klipporna, klädda av limefärgad lav, och ägnar oss blott förstrött intresse. Efter ett vattenfall och en liten hängbro som gungar skönt får vi syn på en alpby och en lång, lång hängbro över en bottenlös avgrund. Denna bro ska vi övervinna, om vi törs. Tack och lov är det långt dit.

Vi har precis sagt adjö till Gletscherstube och startat vandringen mot Burghütte.

Långt ner i dalen syns Burghütte. Det blir många höjdmeter nedåt!

Dramatiska vyer på väg ned.

 

Fiescherglaciären

Utan förvarning öppnas omtumlande vyer utmed serpentinerna. Ett mäktigt bergsmassiv med Fiescherglaciären jämte både väldiga, kala klippor där glaciären har smält undan och grönklädda berg med branta stup. I ravinen djupt ner dånar det av glaciärens gröngråa smältvatten.

På håll skymtar Fiescherglaciären. Ser du den?

 

Burghütte

Sakta men säkert lämnar vi den högalpina miljön och kommer under trädgränsen. Sakta men säkert är också vår melodi för att parera utmaningar som lösgrus, smala trappor och stegar. Av och till stannar vi till för att hämta andan och ta in de maffiga bergen med tvärbranta sluttningar, vattenfall och vattendrag runt om. I denna överväldigande natur känner jag mig oerhört liten, andlös och lyckorusig.

En grusig nedförsbacke och vi är framme vid Irinas trevliga Burghütte.

Det underlättar om man inte är svindelkänslig.

Här är trevliga Burghütte. Normalt övernattar man inte här utan fortsätter hela vägen ner till Bellwald.

 

Sagolandskap

Resliga berg omfamnar oss varthän vi går och långt ner i bråddjupet pulserar och genljuder en grågrön flod med Fiescherglaciärens smältvatten. Dessa klippor och bergstoppar är oemotståndliga för klättrare. En nötkråka kraxar bland cembratallarna och en gröngöling utstöter ett varningsläte. Här finns gott om branta stup och grus att se upp med, men det vi oroar mest för är hängbron. Nu behöver vi inte oroa oss så mycket längre. Här är den!

Ännu en härlig trappa!

Hängbron väntar redan på oss.

 

Hängbron

Vi står 1 633 meter över havet och stirrar nästan paralyserade på monstret. Bron är längre än vi hade föreställt oss; bråddjupet mot flodens ursinnigt pulserande vatten är också värre; pulsen skenar mer än vid tidigare utmaningar. Men hjärnan är inte helt utslagen av panik: vi vet att vi måste börja gå, väntan kan göra dödsångesten olidligare.

Kerstin ber att få gå först. Hon verkar fixera blicken i fjärran och hon går raskt över bron. För egen del brukar jag ta foton på hängbroar för att dokumentera bragden. Den här gången förmår jag inte det, inte heller att titta ner i djupet. Jag begår dock misstaget att titta ner på själva bron, och konstaterar att här och var fattas några träbitar – och blir inte gladare av att stirra i tomrummet mot avgrunden; trösterikt blir att tänka att Kerstin inte är på bron längre, brister den överlever åtminstone hon; jag har ju haft ett bra liv och har ingenting att klaga över.

Båda klarar denna nära döden-upplevelse med blotta förskräckelsen och hämtar andan på en klippa bredvid.

Kerstins råd: andas, titta rakt fram, andas, titta rakt fram, andas!

– Den här hängbron är den värsta jag har varit med om. Den är längre, går först ner och övergår sedan i en uppförsbacke. Jag är stolt över att jag har klarat den, säger hon.

Nu finns det ingen återvändo.

Visst är Eyal blek om nosen efter hängbron?

 

 

Livet efter hängbron

Påtagligt lättade tar vi nu dagens höjdmetrar uppför i ett svep.

Upp, upp, upp! – alltmedan floden brusar liksom ropar högljutt på oss långt nerifrån avgrunden.  Genom en skog av lärk och gran och fågelläten. Gluggar mot Alperna och uppförsbacken får pulsen att gå i gång. Välordnat med trappor, och det är sannerligen gott om dem. Vilar på en sten vid en alpäng med öppen utsikt över bergen och lyssnar på bjällerklang.

Livet efter hängbron går vidare.

Landskapet växlar till mer betesmarker med de höga bergen i fjärran.

En fäbod på vägen.

 

Bellwald

Snart omges vi av alpängar, höstfärger och syrsornas läten. En fäbod här och där. I övrigt natur pur och lugn. Emellanåt vänder vi oss om för att beundra den högalpina miljön vi lämnat bakom oss.

När vi passerar byn Ried på 1 584 meter över havet har vi en kvart till slutmålet, Bellwalds liftstation. I Bellwald går vi vid sydvettande genuina, gamla chalet med doft av Skansen – bland de gulligaste vi sett.

Framme vid Bellwalds liftstation på 1 555 meters höjd slår vi oss ner på en bänk och äter en smörgås med alpost och tar emot höstsolen.

Framme vid Bellwalds gamla hus.

 

Sammanfattning

Aletsch Panoramaweg är en oförglömlig, stundom krävande, tredagars högalpinvandring, definitivt en av de mest storslagna vandringar vi har varit med om. Vandringen går med fördel att kombinera med en guidad vandring på Aletschglaciären. (länk kommer när inlägget är publicerat)


Vandringsfakta

I inlägget beskrivs etapp 3 av den tre etapper långa vandringen Aletsch Panoramaweg i kantonen Valais i Schweiz. Totalt är vandringen 30 kilometer lång och drygt 1 800 höjdmeter upp och 2 400 höjdmeter ned. Det är möjligt att övernatta längs vägen vid Riederfurka/Riederalp och Gletscherstube.

Vandringsfakta Etapp 3:
Startpunkt: Gletscerstube.
Slutpunkt:
Bellwald.
Längd: Knappt 10 kilometer
Höjdmeter: Cirka +200/- 1 000 meter.
Tid: Cirka 5 timmar i rörelse.

Karta och detaljer: Hittar du i två delar på vår profil på Wikiloc, del 1 och del 2.

 

*Alphydda

Med ”alphydda” syftas på bemannade inrättningar som, likt fjällstationer på de svenska fjällen, erbjuder logi och ibland även kost, uppe i Alperna. På svenska kallas inrättningarna även ”alphytta” eller ”bergshytta”. Förvisso kan suffixet ”hydda” väcka associationer till primitiva byggnader på sydligare breddgrader, men suffixet ”hytta” är inte så mycket bättre med dess anknytning till mindre järnbruk eller glastillverkning i Sverige. Det finns till och med en ort som heter Bergshyttan.
Därför har vi valt att konsekvent använda oss av ordet alphydda i våra inlägg.

Till toppen

 

Läs mer:

Etapp 1 och etapp 2 av vandringen på Aletsch Panoramaweg.

Vår guide till vandring på Aletsch Panoramaweg kommer att publiceras framöver.

Inlägg från alla våra vandringar i Schweiz hittar du här.

Information kring etapper, karta och annat om Aletsch Panoramaweg hittar du på Switzerland Mobilitys hemsida.

Information om vad du kan se och göra i området Aletsch Arena hittar du här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin