Vandra Aletsch Panoramaweg – Etapp 2

av PåUpptäcktsfärd · Publicerat 2025-10-26 · Uppdaterat 2025-11-02

Makalösa vyer över Aletschglaciären och gigantiska berg under andra etappen av Aletsch Panoramaweg.

Den spektakulära tredagars höghöjdsvandringen Aletsch Panoramaweg går från alphydda* till alphydda vid Alpernas största kvarvarande glaciär och tillika Unesco världsarv – Aletsch. Ett alpint äventyr med storslagna vyer över några av Schweiz högsta toppar, Aletschglaciären, porlande vattendrag och alpsjöar.

Du kan följa hela vår vandring längs Aletsch Panoramaweg på den digitala kartan på vår profil på appen Wikiloc.

Höjdpunkter på etapp 2

Etapp 2 tar oss från Riederfurka till Gletscherstube. Hela sträckan är en oförglömlig naturupplevelse från början till slut, eftersom den följer Alpernas största kvarvarande glaciär. Det innebär fri sikt över såväl Aletschglaciären som de omgivande bergen, däribland ett flertal giganter på över 4 000 meter. Även ljudmässigt är vandringen en höjdare med bjällerklang på håll och framför allt porlande ljud i denna högalpina omgivning, med låga, höstfärgade växter, vattendrag och alpsjöar. Utomordentligt fin är Märjelensjön precis på slutet av etappen.

Morgonstund

Någon gång efter sex inträffar något magiskt: soluppgång över Alperna. Lyckorusiga står vi trollbundna på vår balkong. Ljuset silar över de högsta och vita alptopparna som lyser upp likt en gyllene krona på en levande majestät. Ljuset är i städse förändring och skimrar sedan i rosa och lila. Utan förvarning sipprar magin ut ur gryningsljuset som lägger sig som mjukt dagsljus över de otaliga alptopparna. En helt vanlig dag spirar.

Morgonstundens magiska ljus över Alperna i Riederalp.

Start i Riederfurka

Efter frukosten på det enkla, men utmärkta Toni Berghaus beger vi oss till krönet vid Riederfurka. Där vi avslutade igår tar vi vid i dag.

Med facit i handen: Dagens etapp liknar gårdagens etapp – 715 höjdmeter upp och nästan tolv kilometer. På sina håll kräver underlaget säkerhet på foten, men vi upplever inga problematiska partier för svindelkänsliga.

Innan vi sätter fart tar vi en sista titt på ikoniska Hotel Belalp på andra sidan ravinen.

Nära dagens startpunkt vid Riederfurka.

Skog med glugg

Skogen är fin redan som den är – urgammal och kantad av mossklädda stammar och stenar liksom rödbrunhöstigt blåbärsris. En skog befolkad av större hackspett och nötkråkor, som för jämnan visslar, hackar på cembratallkottar och ogenerat visar upp en överraskande fin fjäderdräkt. Så gluggarna! De öppnar utsikten mot Alperna och Aletschglaciären och muntrar upp.

Höstfärgat blåbärsris.

Gott om nötkråkor – de livnär sig på cembratallarnas frön.

Får jag presentera: Aletschglaciären!

Kontraster förför

Så öppnar sig en fullödig utsikt över glaciären! Floden längst ner i ravinen utgörs av smältvatten. Kontrasterna mellan karg glaciär där och omgivande höstfärgade låga buskar och porlande vattendrag här förför.

Framme vid en utsiktsplats på 2 211 meters höjd och med 360-gradiga vyer över Alperna, däribland ikoniska Matterhorn. Så de synliga spåren där glaciären smält – ett landskap märkt av grus. Bergen blottar fullt ut deras sårbarhet. Outsägligt trist och lika väl oändligt vackert.

En uppförsbacke leder till en kamvandring med närgångna glaciärutsikter som tar andan ur en. Vit och ståtlig och med partier som tydligt visar hur den magrar.

Vi står på en utsiktsplats med 360-gradiga vyer och försöker att ta in Aletschglaciären och de oräkneliga karga och vita gigantiska alptopparna runtom. Matterhorn känns igen på dess Tobleroneformade topp. För att hämta andan sätter vi oss mittemot glaciären på en klippa klädd av limefärgad lav. Solen skiner. Vinden fläktar en smula. Försynt fågelkvitter i öronen. Livet känns fulländat.

Vidöppna vyer mot snöklädda alper. Ser ni Matterhorn? Det är den toblerone-formade toppen mellan två större vita toppar.

Mötet mellan hösten och Aletschglaciären.

Eyal har hittat en perfekt plats på första parkett.

Festmåltid vid glaciären

Efter en sugande uppförsbacke påminns vi av kroppen att vi har gått i nästan fyra timmar utan energipåfyllning. Så vi slår oss ner på en klippa vid glaciären och dukar upp med ost, avokado och äpple. Osten är en förträfflig åttamånaders gruyère, avokadon är lagom mogen, ekologisk och med nötaktig smak och äpplet har lagom syra och sötma. Det känns som en festmåltid.

En stilla alpgöl.

Här intar vi vår festmåltid i all sin enkelhet.

Stenras

Med förnyade krafter fortsätter vi uppför klippor med limegul lav, förbi några svarta och vita får som luktar äkta vara. På grund av skyltar om stenras tar vi en omväg som innebär uppemot en timme extra. Men vad gör det när vi njuter av varje ögonblick och kommer allt närmare glaciären.

Titta, en stor glaciärspricka! För allt i världen skulle jag inte vilja trilla ner i den.

För det mesta har underlaget varit tämligen okomplicerat, men nu när tröttheten efter fem timmars vandring kommer smygande då slutar stigen och markeringarna fortsätter genom ett rike med ojämna stenar och klippor. Så det gäller att skärpa sig, hålla koncentrationen på topp för att undvika att trampa snett och stuka sig.

Nedstigning mot glaciären.

Här i stenskravlet gäller det verkligen att ha koll på var man sätter fötterna.

Gletscherstube

Glaciären är så nära. Vid Roti Chumme på 2 369 meter över havet kan vi till och med studera dess djupa fåror. Vi är ordentligt trötta och har enligt skylten 40 minuter kvar till målet, Gletscherstube. Men av erfarenhet vet vi att kroppen har mer att ge. På håll ser vi en känd vitklädd alptopp – Mönch. Så småningom skönjer vi Gletscherstube på håll. Ändå måste vi hålla koncentrationen: det är stenigt.

Så växlar underlaget till en bekväm stig flankerad av gula buskar, grodyngel och myrmark-liknande terräng med överblommad ängsull. Små, porlande vattendrag och gölar överallt liksom bjällerklang från betande får på sluttningarna runt om. Här ligger sköna Märjelensjön på 2 302 meter över havet.

Och nu kan vi tala om att alphyddan Gletscherstube är brun och har svart tak och en schweizisk flagga som slungas bryskt av vinden. Som inringande radiolyssnare brukade säga förr i tiden i direktsändningar: det är skönt att komma fram!

Glaciären kommer allt närmare och några av Alpernas toppar skymtar på långt håll.

Fina Märjelensjön alldeles nära glaciären.

Sista backen för dagen. Skönt!

Här i Gletscherstube ska vi sova i natt.

Sammanfattning

Vandringen var ungefär i linje med våra förväntningar: dryg, unik jämfört med alla våra andra vandringar på grund av närheten till den 79 kvadratkilometer stora, men ständigt tynande Aletschglaciären och just därför: oförglömlig!

Alphyddans skrivna och oskrivna regler

En alphydda är inte precis ett lyxhotell med strikt klädkod och en mängd skrivna och oskrivna regler. På Gletscherstube sover tolv personer i varje sal och tvagar sig med kallt drickbart vatten, någon dusch finns ej. Den enda lyxen som erbjuds är utsikten över glaciären från den gemensamma vattenklosetten.

Ändå finns det både skrivna och oskrivna regler! Framöver kommer ett inlägg om detta här på bloggen.

Här på Gletscherstube finns inga duschar, men gott om kallt, rinnande vatten

Vandringsfakta

I inlägget beskrivs etapp 2 av den tre etapper långa vandringen Aletsch Panoramaweg i kantonen Valais i Schweiz. Totalt är vandringen 30 kilometer lång och drygt 1 800 höjdmeter upp och 2 400 höjdmeter ned. Det är möjligt att övernatta längs vägen vid Riederfurka/Riederalp och Gletscherstube.

Vandringsfakta Etapp 2:
Startpunkt: Riederfurka
Slutpunkt: Gletscherstube.
Längd: Knappt 12 kilometer
Höjdmeter: Cirka + 700/-400 meter.
Tid: Cirka 5,5 timmar i rörelse.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

*Alphydda

Med ”alphydda” syftas på bemannade inrättningar som, likt fjällstationer i de svenska fjällen, erbjuder logi och ibland även kost, uppe i Alperna. På svenska kallas inrättningarna även ”alphytta” eller ”bergshytta”.
Förvisso kan suffixet ”hydda” väcka associationer till primitiva byggnader på sydligare breddgrader, men suffixet ”hytta” är inte så mycket bättre med dess anknytning till mindre järnbruk eller glastillverkning i Sverige. Det finns till och med en ort som heter Bergshyttan.
Därför har vi valt att konsekvent använda oss av ordet alphydda i våra inlägg.

Till toppen