Fortsatt vandring på ”danska rivieran”
Vandringen på den danska rivieran bjuder på slösande havsutsikter och välgörande havsbris.
Den här gången vandrar vi från badort till badort – från mysiga Gilleleje ända till Tisvildeleje. Blir det lika kul som sist?
Kaklycka
Förra vandringen på danska rivieran gav bokstavligen mersmak.
Förvisso var receptet på en härlig vandring i enklaste laget. Blanda ihop en spektakulär kustvandring med soligt väder och sand mellan tårna. Ta ett dopp när du har lust. Så hade den lyckade vandringen ännu en oumbärlig ingrediens: prima danska bakverk.
Så varför ändra ett fungerande recept? Vi kör samma som sist. Börjar i Gilleleje och förser oss med godsaker på samma ställe som sist. Från Bagt går vi ut lastade med rågbullar, romkulor, rabarbermuffin och försäljarens egen favorit Lille Fragilité (en fragil liten bakelse som vi bär ömt).
Eyal återvänder från Bagt – allt annat än tomhänt och med kaklycka över hela ansiktet.
Magen har kurrat ända sedan ögonen begapade bakverken i butikens glasmonter. Mot stranden! Fort som attan!
Duger ett picknickbord med havsutsikt intill stranden i Gilleleje? Sådär ja, vi dukar upp och hugger in på rågbullarna. Så goda, mustiga och förstås mättande med medhavt smör och fransk kittost. Mycket är njutningsbart. Solen, lugnet och havets vidder. Ovanligt nog så gott som vindstilla. På andra sidan Öresund breder Kullaberg ut sig, Kattegatt är blott en vindpust bort.
Hit med kaffet! Vi måste ju prova Lille Fragilité! Liksom en minitårta med maräng och smörkräm med mockasmak. Alldeles utsökt nostalgitripp för Kerstin som väcker barndomens ljuva minnen.
Men så här kan vi inte sitta och njuta hela dagen!
Ingen vandring utan en rejäl fika först!
Dags att sätta tänderna i spröda Lille Fragilité. Vi blir inte besvikna.
Allvaret börjar
Precis som sist startar vandringen i hamnen fast den här gången går vi åt andra hållet – västerut mot badorten Tisvildeleje. Det blir en kort sejour genom Gilleleje. Vilket mysig litet centrum, med inbjudande, snyggt inredda butiker, kaféer och restauranger. Här hade vi gärna stannat till!
Som ovan nämnt, vi har en (rejäl) vandring framför oss.
Hamnen i Gilleleje har gott om rökerier och fiskbutiker. Ett lämpligt ställe att starta vandringen på.
Stig med utsikt
Vid skylten Gilbjergstien svänger vi in till höger och äntrar en – smal – ny värld. Stigen är flankerad av villor med vårdade trädgårdar i en lång rad. Emellanåt öppnar sig synfältet och för ett ögonblick skymtas havet nedanför backen och även hemkära Mölle och Kullaberg på längre håll. Buskarna doftar kaprifol och koltrasten sjunger. Det är rätt lätt att känna sig upprymd.
Folk hälsar artigt och kostar på sig ett leende. Ett par grönfinkar skimrar uppe på toppen av en torr gran. Och vilket enormt hav av vresrosor runt om alla dessa fina villor!
Stigen böljar fram mellan vresrosor, spektakulär havsutsikt, burgna villor och – antagligen privata – badbryggor 20 meter under oss. Av och till en bänk med hänförande havsvyer.
Vi ångar på och passerar ett litet naturreservat med en skogsdunge. Nästa begivenhet är filosofen Sören Kierkegaards sten.
Flankerade av höga buskar på Gilbjergstien.
Äntligen får vi njuta av utsikten. Och vilken utsikt! Ser ni Kullaberg på andra sidan Öresund?
Husen i trakten går inte av för hackor.
Spektakel!
Inåt land breder ett hedlandskap ut sig. Men huvudattraktionen är förstås havet och nu pockar backsvalor på uppmärksamhet. Dessa brunryggade fåglar flyger in och ut ur sina bon i sandkullarna bredvid och matar sina ungar, som tigger om mera mat i högan skyn. Vilket spektakel!
Spännande saker händer hela tiden, en tornfalk ryttlar ovanför klappersten- och sandstranden, en man med vit keps paddlar en röd kajak. Småstenarna under oss knastrar och två meter bort susar havet och doftar svagt av tång. Paret på stranden talar danska lågmält.
Här får vi även smaka på ett hedlandskap under upptäcktsfärdens gång.
Mest spektakulärt är förstås havet.
Sover sälungen?
Uppe på backen med vresrosor tronar pråliga villor i en lång rad. Under oss på sandstranden intill det pustande havet ligger en död krabba och maneter. Och en sälunge!
Så liten, så orörlig. Nä, den flämtar till med slutna ögon, den sover kanske. Kanske, eller så har den dragit dess sista suck.
Bredvid sälen landar en större strandpipare. Så yster och inte särskilt skygg. Var är vi nu?
Ett oväntat strandfynd, en sälunge. Lever den?
En större strandpipare piper iväg mot tre av dagens alla maneter.
Tinkerup strand
Framme vid Tinkerup strand är det inte lika ödsligt som hittills, men det är glest mellan människorna och vattnet är klart. Samlingspunkten är bryggan och stämningen är lika stillsam som vänlig. Livräddningsstationen har ännu inte öppnat för säsongen. Lugnet före stormen?
För ett ögonblick stannar vi vid en stenhög – ett skydd mot erosion, men också ett hinder på vägen. Vilken otur! Vilken tur – det är lågt vattenstånd! Vid högt vattenstånd hade vi nog varit tvungna till en omväg inåt land. Nu hoppar vi mellan stenarna och snart är skyddsvallen bakom oss.
Går än på sand än på småstenar och betraktar ett par lojt guppande ejderhanar. Snart går även vi i och svalkar oss vid en sandstrand. Den närmaste människan är 50 bort och solar på mage. Vår mage får sallad till lunch och äntligen kommer romkulorna till nytta, en kaloristinn chokladboll med romsmak.
Långt ifrån alla bryggor är tillgängliga för allmänheten.
Eyal tar en tur på en allmän brygga. Det gäller att passa på.
Vi går genom sten och vatten. Inget får stoppa oss.
Äntligen ett efterlängtat bad i Kattegatt.
Rågeleje
På en kulle döljer sig en och en annan praktfull villa bakom grönskan. Den finkorniga sandstranden pryds med randiga badhytter.
Vi har passerat allt från hyggligt breda sandstränder till vikar med klappersten och grovkornig sand. Bryggorna är ofta privata och så ofta även trapporna upp till villorna.
Av antalet hus att döma är vi framme i Rågeleje. Segelbåtar i horisonten och sanslöst fina hus med stråtak. För att insupa atmosfären går vi inåt land. En spansk restaurang och en glassbar senare skyndar vi oss tillbaka till stranden.
Badhytter nedanför de pråliga villorna i Rågeleje.
Här kan man få en skymt av ett av alla dessa hus. Taken är en fröjd för ögat.
Heatherhill
Obönhörligen närmar vi oss Heatherhill, alltså ett par grönklädda kullar som jag har bävat för. Den första kullen passerar vi på stranden, med glittrande havet bredvid. Men vid den andra kullen lämnar vi stranden, havsutsikten och havsbrisen. I stället går vi in i landet, eftersom vår research har pekat på att framkomligheten på stranden framför skulle vara svår. Tänk att lämna hela härligheten!
Så snart vi lämnar stranden och svalkan blir det avgjort varmare. Upp på en stig råkar vi vänlige Per. Han hävdar att havsvattnet här är välgörande för huden. Det får vi prova en annan gång.
Vi flämtar hela vägen upp för kullen och står inför en öppen utsikt över Kullaberg, oändlig sandstrand och ett glimrande hav. Det är svårt att slita sig härifrån, inte minst när en tornfalk närmar sig och ryttlar så nära att vi – med handkikaren – kan studera detaljerna av fågelns fjäderdräkt.
På väg upp på kullarna vid Heatherhill. Och snart är denna havsutsikt ett minne blott.
Parentes (ingen trevlig läsning)
Den dryga timmen som följer känns väldigt dryg. Havet är retligt nära, men syns inte. Sommarhus efter sommarhus med ännu retligare staket skymmer effektivt utsikten. Här och var finns trappor ner till stranden – endast för medlemmar av trappföreningen! För att inte lockas i frestelsen att nyttja trapporna är gångarna försedda med stängda portar, somliga har kodlås förstås.
Självklart blir jag genast på gott humör när en dansk vi råkar framhåller att framkomligheten på stranden är god – antagligen vid lågt vattenstånd. Då har vi redan gått vänster in på Drosselvej, höger mot cykelvägen, sedan vänster, höger vid Den Friske Fisk och slutligen höger igen på Kaprifolievej och är framme vid trappor öppna för allmänheten.
Hoppingivande fiskbutiken – för snart är vi vid havet igen!
Ljuvligt
All irritation är som bortblåst med havsbrisen. 28 meter trappor och vi är på sandstranden. Kläder av. Badkläder på. I!
Lycka är sval kropp och 28 meter med grönska, vresrosor och klippor.
Människorna är få så tidigt på badsäsongen, men stranden, med en mängd badvikar, kan nog svälja många fler semesterfirare utan trängsel.
Rabarbermuffinsen knastrar det sand om, måste vara ett nydanande recept. Syrligt och ljuvligt gott.
När vi får syn på Helenekilde badhotell på en kulle intill vet vi att vi snart är framme vid vår slutdestination. Sandstranden i Tisvildeleje är förvisso bred, men med allt för livligt folkliv. Inte heller själva badorten känns lika inbjudande som shoppinggatan i Gilleleje.
Tillbaka till frågan i inledningen: Blir det lika kul som sist?
Definitivt! Och nästa besök på danska rivieran blir helt fulländat, utan tråkiga sträckor inåt land. Bara njuta av havsluften och vyerna!
Återigen vid havet. Nu ska vi bada!
Oändligt många små badvikar på väg mot Tisvildeleje.
Framme vid dagens livligaste strand i Tisvildeleje. Var riktigt svårt att få till den här bilden nästan utan människor.
Vandringsfakta
Startpunkt: Hamnen i Gilleleje
Slutpunkt: Stora stranden vid Tisvildeleje.
Längd: Ca 20 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis cirka +/- 80 meter
Tid: Cirka 5,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips1: Vi köpte biljett från Helsingborg till Gilleleje på Skånetrafiken. Först färja och sen tåg. Hem tåg från Tisvildeleje till Helsingör och sen färja.
Tips 2: Om det är lågt vattenstånd och små vågor är det antagligen bättre att stanna kvar vid stranden i stället för att som vi gjorde gå inåt land vid Heatherhill.
Tips3: Överväg att avsluta vandringen vid Heatherhill och ta bussen tillbaka därifrån, det skulle vi nog göra nästa gång.
Obs: Vi följde ingen markerad vandringsväg, men det var ändå lätt att hitta. Vid högre vattenstånd eller större vågor kan vissa passager längs havet antagligen vara besvärliga att passera och man får då välja att gå en bit inåt land.
Läs mer:
Vår vandring på danska rivieran från Gilleleje till Helsingör kan du läsa om här.
Alla våra vandringar i Danmark hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
