Vandra längs kusten till Can Picafort
Gott om vackra vyer, sanddyner och väldoftande växter under den havsnära vandringen mellan Son Serra de Marina och Can Picafort.
Under den här havsnära vandringen mellan Son Serra de Marina och Can Picafort kan du njuta av vackra vyer, sanddyner och väldoftande växter. Häng med på en skön kustvandring!
Son Serra de Marina
Under vårt besök en januaridag tycks detta välstädade villasamhälle vara stadd i vinterdvala – i väntan på att ägarna ska återvända från sina ordinarie boenden. De flesta husen är nybyggda efter mottot ju närmare vattnet desto pråligare. Ögongodis.
Ögongodis i gulliga Son Serra de Marina.
Kustnära och lugnt.
A strand with a view
Vandringen börjar vid stranden Platja Petita de Son Serra de Marina, i sanning en liten strand, dock en sandstrand med utsökta vyer över Formentors fyr – en av de få ställen den syns på håll.
Väl på stranden, missa inte ett par offentliga konstverk av den spanska konstnären Joan Bennàssar.
Några människoröster hörs inte. Däremot vågskvalp och måsar.
Leden vi följer är en del av långvandringsleden GR 222, vilken sträcker sig över ön.
Artabergen ger en fin inramning.
Vandringen är en del av långvandringsleden GR222.
Konst av Joan Bennàssar på stranden i Son Serra de Marina.
Naturstrand
Så snart vi lämnar samhället tar naturstranden vid. Den sträcker sig ända till Can Picafort. Underlaget växlar mellan sand och klippor. Människorna är få så det är lätt att känna naturens närvaro.
Naturen består av låga tallar, sanddyner och låga växter som förmås växa igen och vara marktäckande för att återskapa sanddyner. Syftet är att binda sanden och därigenom hejda sandflykt.
Så detta oändliga hav förstås, kantat av låga klippor och inramat av berg och långa stränder. Artabergen bakom och Formentorhalvön, Talaia d’Alcudia och Alcudiabukten framför.
Omgivna av sanddyner och naturstrand.
Enar vid havet.
Natur och kultur
Förbi Torrent des Revellar. Denna lilla sjö omges av resliga tallar och befolkas just nu av tre skarvar och två gräsänder.
De låga växterna omkring är småfåglars perfekta hem där de tycks leka kurragömma med oss. En buskskvätta här – borta. En sammetshätta där – trodde du ja. En lagerlärka pickar på marken och verkar vara oskygg. Mest sällskaplig är rödhaken.
En annan glädjekälla är dofterna som solen trollar fram ur tallar och rosmarinbuskar. Ett himmelrike.
När leden GR 222 vänder lite inåt land ett tag tar vi oss friheter och går längs kusten. Det blir mer upptäcktsfärd att lyssna på vågorna och spana i buskarna.
Förbi en ruin efter en militär vaktstuga från modern tid. Straxt därefter ett obebott litet hus på stranden. Och ännu en militär ruin med endast en vägg och gluggar till fönster.
Eyal spanar efter fåglar i Torrent des Revellar.
Ett hus med ”gammal charm” på den annars obebyggda stranden.
Vi gör som vi vill så nu hoppar vi på intilliggande GR 222 igen. Havet är fortsatt rätt nära, så den stora skillnaden är att vi nu går på sanddyner omgivna av busklandskap med låga tallar, enar och enstaka jordgubbsträd. När vi känner för en omväxling tar vi några steg tills vi har havet flämtande bredvid.
Titta, ett fynd! En sandstrand utan klippor! Utan människor! Bara slita av sig kläderna och hoppa i!
Förresten nej. Vi vågar inte vinterbada i det kylslagna vattnet. Bara för de vågade.
Men ja till att andas in havet och omfamna dess sus.
Vi går vidare. Som ur en trollkarlshatt dyker sex roskarlar upp i vattenbrynet. Fåglarna pickar på utan att distraheras av vågorna som bryts på klipporna under dem.
Och nöjer du dig inte med alla småfåglar i buskarna här så kan du göra en avstickare till ett gömsle som är inriktad på småfågel. Det tar ungefär en timme dit, och en timme tillbaka. Vi har besökt det två gånger. Båda gångerna glodde vi en lång stund ut i det tomma intet. Till slut förbarmade sig en rödhake över oss.
Längs GR 222 stöter vi på ett militärt torn från modern tid.
Förbi ett fågeltorn och något som liknar en grotta. Och lite längre fram: väldiga stenblock.
Och nu till den kulturella höjdpunkten, ett arkeologiskt fynd.
En egen sandstrand, i alla fall på vintern.
Militärarkitektur på stranden.
Sällsynt besök av en roskarl.
Son Real Necropolis
Denna fritt översatt ”dödens plats” är gravplats åt högtstående personer från förhistorisk tid, 700 fk. Det unika är att gravplatsen är så öppen, de allra flesta gravplatser här är vid grottor.
Son Real Necropolis, fritt översatt ”dödens plats”, är gravplats åt högtstående personer från förhistorisk tid.
Can Picafort
Staden nalkas och snart utför fyra rödnäbbade trutar en tämligen högljudd välkomstceremoni. De gapar så öronen snart ramlar av!
Framme möts vi av ännu fler konstverk på stranden eller i vattenbrynet av Joan Bennàssar.
Can Picafort är värdig en egen promenad förstås!
Även den rödnäbbade truten tycks uppskatta Joan Bennàssars verk i Can Picafort.
Vandringsfakta
Startpunkt: Vid stranden i Son Serra de Marina
Slutpunkt: Kanten av Can Picafort
Längd: Cirka 6 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Cirka 1,5 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips: Slutpunkten i Can Picafort går att nå med buss hela året (några hundra meter). Son Serra de Marina kan nås med buss under sommaren.
Läs mer: Läs vår guide med tips och inspiration om vandring på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
