Gamla favoriter: Vår läskigaste vandring på Mallorca
Vandringen till Penya del Migdia utanför Alcudia kan vara en riktig utmaning för svindelkänsliga. Belöningen är öppna vyer över Medelhavet.
Målet för denna vandring utanför Alcudia är Penya del Migdia: en bergstopp med en kanon och öppna vyer över Medelhavet från 358 meters höjd. Men för oss handlar det främst om vägen dit. För den utmanar vår höjdrädsla till svindlande nivåer.
Det här blogginlägget ingår i serien Gamla favoriter med urval av våra favoritvandringar på Mallorca. Varje inlägg innehåller färska intryck och reflektioner från återbesök under vintern 2022-2023. Detaljerad vandringsinformation och kartlänk hittar du här i vårt tidigare inlägg från vandringen.
Våra demoner
Om du tittar i faktarutan i det länkade blogginlägget ovan ser du vår gåtid för den här vandringen. Runt två timmar.
I verkligheten tog den oss flera dagar. Om vi ska räkna alla avbrutna försök, alla gånger då vi vände tillbaka vid åsynen av den smala passagen med det bråddjupa stupet.
Förresten finns en passage till. Den är ännu smalare. Men så långt kom vi inte. Vi vände tillbaka innan. Ångestfyllda. Och besvikna. På oss själva.
Ändå försökte vi. Om och om igen. För vad det hela handlade om var inte målet med kanonen på bergstoppen. Det handlade om vägen dit.
Om att utmana våra demoner. Vår höjdrädsla.
Till slut klarade vi av hela vägen. Det kändes som en seger. En euforisk känsla. Med ett tämjt handikapp blev vår lilla värld lite större.
Det blev flera turer hela vägen upp. Så småningom blev inte vägen lika viktig. Snarare målet.
Kerstin passerar det läskigaste nålsögat för första gången häromåret. En personlig seger!
Glömt fasan
Fyra år har gått sedan segern och nu är vi på väg upp igen. Vi lämnar den breda stigen från parkeringen vid Ermita de la Victoria och svänger in på en smal stig där vi inte kan gå bredvid varandra. Däremot kan vi titta ut över Pollencabukten och Formentorhalvön, när sikten är fri. Vi har glömt hur enastående vackert det är här.
Vi har även glömt hur stigen smalnar av, hur nära kanten är, hur ofattbart djup avgrunden ner mot klipporna är. Vi har glömt frånvaron av varningsskyltar, frånvaron av skyddsräcke, frånvaron av skydd.
Vi har förträngt hur det känns. Höjdrädslan, ångesten, fasan. Kalla det vad du vill, men nu är den här och hugger till.
Det känns. Nervkittlande sug i magen känns. Svettningar känns. Darrningarna. Pulsen. Den krampaktiga förlamningen.
Ska vi vända och avbryta den här vandringen – som så många gånger förr? Höjdrädslan vi tyckte oss ha övervunnit före pandemin verkar fortfarande härja. Men pandemin har också lärt oss något. Vaccin måste med vissa mellanrum fyllas på.
Detsamma gäller höjdrädslan.
Med jämna mellanrum måste vi utsätta oss för lagoma doser klippkanter och avgrund. Annars avtar grundskyddet.
Det första smala är passerat och innan kroppen hunnit återhämta sig står vi inför vår värsta prövning, det läskigaste delen av Mallorcas läskigaste vandring: in genom ett förfallet gammalt vakttorn ytterst på en klippa. Och genast ut ur tornet till en risig stenlagd gång så smal att en oväntad nysning kan ända allt.
Så ser ingången till ”nålsögat” ut.
Penya del Migdia
En delseger kan firas redan vid en ruin före uppstigningen till Penya del Migdia. Utsikten är makalös redan här och någonstans går det att sätta sig på en sten och hämta andan. Det väljer vi bort.
Vi fortsätter uppåt när vi ändå har ångan uppe. Uppstigningen nu är brant och stenig och ibland håller vi i med händer och klättrar på stenar.
Vi kommer upp. Ända till toppen av Penya del Migdia. Fysiskt var det inte svårt. Utmattningen har andra skäl. Men vi återhämtar oss. Och ser oss om.
Kanonen är intakt. Check. Vyerna är hänförande. Check. Klippkanterna runtom är skakigt nära. Ändå dukar vi upp. Salladslunch, avokado, apelsiner, kaffe.
Vi återhämtar oss. Det går att återhämta sig. Men även vår höjdrädsla behöver lagom utmaningar emellanåt. För då blir den lilla världen vi kan röra oss i lite större.
Och det vill vi dela med oss.
Belöningen för att ha övervunnit höjdrädslan: obeskrivlig utsikt.
Lunchpaus med kanonutsikt – i dubbel bemärkelse.
Läs mer: Du hittar fler vandringsbeskrivningar från Mallorca i vår vandringsguide.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
