Vandra lantligt och känna på berg utanför Pollenca
Häng med på en lantlig vandring utanför Pollenca, med såväl små som storslagna överraskningar.
Denna lantliga vandring från centrala Pollenca på Mallorca är till dig som vill uppleva Tramuntanabergen på nära håll utan att behöva bestiga dem. En bekväm vandring med såväl små som storslagna överraskningar.
Pastoralt för hela slanten
Vandringen påbörjas vid Pollencas centrala busstation, varvid vi går sydväst ut ur stan. Snart omges vi av oliv- och blommande mandelträd i stadens utkanter. Förbi lilla kyrkan Del Roser Vell och in på vägen Cami de Can Bosc. Den lantliga bilvägen vi marscherar på genom Colonya-dalen flankeras av gårdar och villor. Bakom övervägande låga murar skymtas citrusträd och höns. Tuppens gal hörs med viss oregelbundenhet liksom bjällerklang från betande får under olivträd. Alltsammans ramas in av utlöpare till Tramuntanabergen.
Vi följer vägen Cami de Can Bosc.
Idylliskt med betande får under olivträd.
Stenek
Vägen kantas av rödorange kaktusfikon under kaktusen. Två kohägrar spatserar i fårhagen bredvid. Vinstockar, citronträd och fikonträd till höger och ännu längre bort svävar dvärgörn över en skog med tall och stenek. Även på nära håll finns stenek, vars ekollon bildar en smal matta längs vägrenen.
Den slingrande vägen mellan låga stenmurar omgiven av stenekar, gårdar och berg.
Stenigt världskulturarv
Precis som i hela området runt Tramuntanabergen märks stenbygge även här. Oändliga stenmurar. Stenhus. Så nu även hönsgården – med kaktusfikon och apelsiner på marken. Fram kommer tuppen, nyfiken och yster.
Små överraskningar väntar vid varje kurva längs den vindlande vägen. Vägen – och så vi – svänger till höger förbi en torrlagd torrent. Och där, bakom ännu en stenmur kan några grisar anas. Och här välskötta södervettande terrasserade olivodlingar. Den omisskännliga lukten härstammar från johannesbrödfrukt som ligger på vägkanten. Bakom muren bågnar träden av denna lätt böjda, brunsvarta frukt.
Vägen lutar upp en smula. Under johannesbrödträden betar får och uppe i skyn svävar det vi innerligt trånat efter: en gam! Eller, för att vara petnoga, en gåsgam, en av Europas största rovfåglar. Ett tecken på hur nära Tramuntanas höga berg vi är.
Och straxt ännu en överraskning: en olivlund med välskötta träd, vars särartade gamla träd utstrålar respektingivande personligheter.
Stiliga olivträd.
Ett flygfä som inte är rädd att sticka ut hakan.
Välkommen till stenriket!
I takt med att vägen vindlar uppåt försvinner fruktträd helt och i stället tar tåliga träd som stenek, johannesbröd- och olivträd vid. Fågelläte och bjällerklang i öronen. Långt i fjärran öppnar sig ett fönster mot havet och vid en kurva blir det ännu mer spektakulärt. Vyerna sträcker sig över Pollencabukten, Formentorhalvön, Mariaberget och Pollenca. Kan man begära mera av en vandring?
Utan förvarning står vi där. De väldiga branta klipporna känns så nära. Och högst upp på den karga toppen står några enstaka tallar på rad. Sådant gör mig stum av beundran.
När asfaltvägen tar slut tar gruset vid och vi omges av blandskog, med mycket ekar och intensivt fågelkvitter. En stund senare andas vi bergsluft mitt i ett landskap fyllt av buskar och enorma klippor. Utsikten över berg och hav är hisnande. Välkommen till stenriket!
Belöningen för den rejäla uppförsbacken: grandios utsikt över berg och hav.
Välkomna till stenriket och Tramuntanabergen!
Här är vi så nära Tramuntanabergen vi kan komma utan att bestiga dem. Vi står och njuter av vyerna. Och av det porlande ljudet av rinnande smältvatten efter det årliga, och kortvariga, snöandet på Tramuntanas högsta berg.
Framme vid ett vackert hus har vi nått vårt mål. Nu återvänder vi till Pollenca och kommer att uppleva samma pastorala väg en gång till. Rätt som det är dyker sju gåsgamar upp och svävar på håll. Känns som en dröm, i slow motion.
Vår nästa dröm är lunch i solen. Där spelar oss vädret ett spratt. Vinden för med sig ett molntäcke och isande kyla. I stället får vi oss något till livs gåendes. Under ett nådigt ögonblick med en spricka i molntäcket slår vi oss ned vid en en olivlund i solen med bjällerklang i öronen och avnjuter en varm kaffe i solen.
Det är livet det.
Konsekvensen av väderomslaget med hårda vindar och kyla – gålunch.
Här har vi hittat lä och en vägren att sitta på. Det skålar vi på med kaffe!
Vandringsfakta:
Start- och slutpunkt: Busstationen i centrala Pollenca.
Längd: Knappt 15 kilometer fram och tillbaka.
Höjdskillnad: ca +/- 380 m.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.(obs, där visas enkel väg)
Läs mer: Du hittar fler vandringsbeskrivningar från Mallorca i vår vandringsguide.
Rödhakar dyker återkommande upp under hela vandringen. Visst är de gulliga!
Text: Eyal
Bild: Kerstin
