Gamla favoriter: Vandra och ät mallorkinskt i Alaró
Eyal på väg till toppen av Puig d’Alarós dramatiska klippa, där väntar fantastiska vyer över bergskedjan Tramuntana.
Här kan du slå två flugor i en smäll. Fantastiska vyer över bergskedjan Tramuntana från toppen av Puig d’Alarós dramatiska klippa. Och vällagad mallorkinsk mat (utan lull-lull) på en bergsrestaurang.
Det här blogginlägget ingår i serien Gamla favoriter med urval av våra favoritvandringar på Mallorca. Varje inlägg innehåller färska intryck och reflektioner från återbesök under vintern 2022-2023. Detaljerad vandringsinformation och kartlänk hittar du här i vårt tidigare inlägg från vandringen.
Staden Alaro
Vi slår gärna dessa båda två flugor. Men i vanlig ordning först en varning – för att bespara dig dyrbar tid. Allt som oftast konstaterar vi att städer generellt, inte bara i Spanien, inte är så bra på att markera vandringsleder från staden; inte sällan börjar markeringen en bit utanför. Då har man nog irrat runt och tappat en bra stund. Alaró med dess lapptäcke av trånga och förvillande lika enkelriktade gator utgör inget undantag. Vårt råd om du kommer med bil är att ta till höger så tidigt som möjligt och parkera vid första bästa tillåtna parkeringsplats längs gatan, innan du hamnar allt för djupt ner i gatornas svarta hål. Ta gärna bild på gatunamnet – och vidta alla andra åtgärder för att enklare kunna hitta bilen.
Magnifik klippa
Förutom en bergsrestaurang som vi vill prova är denna vandring en gammal favorit i repris. Mycket kan ha hänt sedan vi var här sist för snart fyra år sedan.
Redan långt ner i dalen kan vi andas ut. Vandringens bokstavliga höjdpunkt, Alarós fästning, tronar alltjämt högst upp på bergets magnifika klippa med flera stupraka väggar.
Det enda som skiljer oss åt är drygt 600 höjdmeter.
På väg upp passerar vi flera ”kontrollstationer”. Här den privata parkeringen som inkasserar 5 euro av bilister som inte vill köra ända upp på den smala – speciellt vid möten – och halvdana serpentinvägen. Check.
Serpentiner kan låta tråkigt. På väg upp till Puig d’Alaró är det dock allt annat än tråkigt. Utsikten med klippan, omgivande berg och slättlandskapet blir bättre för varje steg. Runt om oss är det gott om olivträd, johannesbrödträd och tallar på gamla terrasser. Dessutom är Kerstin bredvid. Så det så.
Efter någon timme lämnar vi bilvägen och tillbringar den sista halvtimmen upp på en slingrande stig. Check.
Eyal rådgör om bästa vägen upp till Alaroklippan.
Gott om olivträd längs den slingrande vägen upp.
Grandiosa vyer
Härlig känsla att passera genom fästningens port och blicka över de omgivande Tramuntana-bergen och det vidsträckta slättlandskapet. Check.
Återstår en liten bit ända upp till refugen med mindre kafé och utsiktsplatser med grandiosa vyer. Från ena hållet siktar vi Palma och båtar i Medelhavet.
Favoriten är utsiktsplatsen med en karta bredvid, ännu några steg högre upp än refugen. Här beundrar vi Mallorcas högsta berg som Puig Major, Massanella och Tomir. Få ställen ger sådana utsikter med ändå relativt begränsad ansträngning.
Innan vi lämnar toppen återstår en viktig punkt på dagordningen. Kolla om åsnan är på plats bakom ett staket. Check.
Det är lite motvilligt som vi lämnar denna speciella plats. Men vi har för en gångs skull bokat bord och måste passa tiden (klockan 13).
Inte allting går vår väg. Smultronträden vars färggranna frukter är en fröjd för ögat gör oss besvikna. Inga frukter alls. På några ställen syns några oansenliga blommor som gör varken till eller från. Hoppas du har bättre tur!
Vida vyer över slätten och staden Alaro.
Tramuntanas berg som syns på håll är egentligen inte så nära – om man inte har vingar.
Panorama från refugen på toppen. Här skulle man vilja övernatta någon gång!
Es Verger
Kl 13.00 äntrar vi bergsrestaurangen. Vi är så punktliga att vitklädda kocken jämte kökspersonalen och servitörerna sitter och äter vid ett av borden. När vi ryggar tillbaka och håller på att lämna lokalen rusar en kypare fram till oss.
– Det är öppet, försäkrar han.
Vi får sitta ner. Vi får menyn. Vi får beställa. Allt går raskt. Kötträtten kommer snart ut, här uppe på berget äter man företrädesvis kött. Den som väntar sig finstämda såser, linnedukar eller elegant lull-lull gör sig här icke besvär. Men önskas vällagd mallorkinskt i överdådiga portioner och hyfsade priser i en lokal med lite bonnig stämning blir du sannolikt väldigt nöjd. (Länk till deras Facebook längre ner.)
Resten av vägen tillbaka till bilen går som en dans. Kanske rullar vi ner extra snabbt efter denna rejäla måltid tack vare tyngdlagen? Man kan tycka att man inte bör äta så tungt under en vandring.
Det är då som vi påminner varandra att det är december, det är faktiskt vinter. Och det är åtminstone en förmildrande omständighet, även om temperaturen är uppemot 20 grader.
I varje fall är vi nöjda. Inte minst över att ha dokumenterat exakt var vi ställde bilen.
På bergsrestaurangen Es Verger kan hungriga vandrare få sitt lystmäte.
En portion lamm som mättar en armé.
Fakta
Information om restaurangen Es Verger hittar du på deras Facebook-sida.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
