Alaro-vandringen ger vacker utsikt
Uppe från svindlande klippan Puig d’Alaró öppnar sig bergskedjan Tramuntana i all sin härlighet, även Mallorcas allra högsta berg. Men också färgglada smultronträd, blomprakt, stenhus och lantliga gårdar på vägen charmar.
Därför är det ett mysterium för oss att inte fler har upptäckt denna mysiga vandring. Enda förklaringen vi kan komma på är brist på närliggande parkeringsplatser. Förvisso finns några platser att ställa bilen längs vägkanten och ytterligare några för restauranggäster. Men blotta tanken på mötande bilar på dessa smala bergsvägar har fått oss att parkera i själva staden Alaro och vandra upp.
Klippan lockar bergsklättrare
Denna extra vandring längs den smala bilvägen mot restaurangen Es Verger är kantad av lantliga gårdar med olivträd. Mest uppseendeväckande är den högsmala klippan där Castell d’Alaró tronar. Mumma för klättrare. På den lodräta klippan ser vi några fullutrustade bergsklättrare som tar den rakaste vägen upp. Vi skänker dem en varm tanke.
Vår utrustning består enbart av ullstrumpor och lågskaftade vandringsskor så det blir ingen klättring för vår del. Vi fortsätter till fots och siktar på långt håll rovfåglar – möjligen örnar – och korpar flygande högt i skyn runt klippan.
Vi lämnar bilvägen och fortsätter i stenekarnas skugga uppför en stenlagd stig. På marken ligger drivor med ekollon.
Uppe på klippan upptäcker vi rester av en gammal försvarsanläggning, ett välbehållet kapell (öppet) och ett stenhus med möjlighet till övernattning.
Picknick med vacker utsikt
Några steg bakom huset öppnar sig en 360-gradig panoramavy. Bergskedjan Tramuntana syns i all sin härlighet och tar andan ur oss. Titta där! Mallorcas högsta berg Puig Major ståtar med sina 1 445 meter och igenkännbara kupol. Med panoramakartan på plats står vi länge och benar ut vilket berg som är vilket. Att hastigt gå vidare finns inte på kartan.
Så vi slår oss ner på en sten, dukar upp matsäcken och har en storslagen picknick. Kommer dock inte ihåg vad vi åt, bara utsikten.
Färgglada smultronträd
På väg ner stöter vi på smultronträd (kallas även jordgubbsträd) vars bär lyser rött så man blir glad av. I varje fall blir vi det. Lite längre ner ännu en trevlig överraskning. Orange sharonfrukter på några bladlösa träd.
Färgfesten fortsätter när vi närmar oss Alaro. Vi ser apelsin- och citronträd, men också stenhus med imponerande prakt av blommor i rött, orange, rosa och lila. Bougainvillea känner vi igen, men det finns även många andra blommande växter som vi inte vet namnet på.
Tillbaka vid bilen fattar vi beslut om att komma tillbaka. Puig d’Alaró är minnesvärd.
Vandringsfakta:
Start- och slutpunkt: Centrala Alaro.
Längd: ca 12 km.
Höjdskillnad: ca +/- 650 m.
Tips: Karta som i stort beskriver vår vandring finns på wikiloc. Dock startade vi inne i själva Alaró där vi parkerade bilen.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
A wonderful view – and these beautiful colors of the fruits!
I can understand well that you can not remember your lunch 🙂
Hello Angelika and thank you! Yes, those fruits and trees do really make us instantly happy.
Hello Eyal and Kerstin!
That sounds very good!
Vilken fantastisk vandring! Har noterat allt. Måste tillstå att jag helt missat detta vid Mallorcabesöken. Men jag har dock hört talas om berget.
Stort tack för turen och jag skulle gärna göra den.
Väldigt fina bilder till som inspirerar.
Hej Ditte och tack för de varma orden! Vi kan verkligen rekommendera den här turen. Det verkar vara få som går hela vägen, många tar bilen upp till restaurangen och tar en mindre rundtur före lunch. Men då missar man ju en del av upplevelsen.
Gick vandringen i veckan – verkligen en pärla! Parkerade inne i Alaro , den allmänna byparkeringen. Tur och retur upp blev exakt 15km men då passade vi på att äta lunch på värdshuset, som i sig är värt ett eget besök. Vyerna fantastiska 🙂 Stigningen dryga 600m totalt 644m.
Tack för en riktigt bra blogg om vandringar i allmänhet och Mallorcadito i synnerhet.
Varmt tack för er trevliga återkoppling! Jättekul att ni uppskattar bloggen. Så kul att höra att ni hade en bra vandring. Vi funderade på att äta lunch på världshuset, men har inte gjort det ännu. Så tack för tipset!
Vi har för några år sedan vandrat upp till det vackra klostret Andechs, som nås med pendeltåg från München. Värdshus är i backen gav oss lite vibbar om Andechs dels därför att dom bägge har en stor ugn mitt i huset där spädgris/fläsklägg tillagas under låg temperatur. Samt ett gott immande lageröl. Inte konstigt då att många besökare hit till värdshuset var tyskar. Ett gott betyg om man nu gillar den typen av mat.
Den beskrivningen gör det än mer angeläget för oss att besöka stället. Varmt tack!