Våra första strövtåg på Mallorca 2022
Äntligen är vi tillbaka vid Alcudiabukten!
Efter tre år med pandemin är vi tillbaka på vår favoritö. Följ med på våra första strövtåg!
Nyp mig i armen!
Jag hade oroat mig. För att bli sviken. För att Mallorca hade förändrats till oigenkännlighet. För att den långa längtan till Mallorca skulle sluta i besvikelse.
Som så många gånger förr hade jag oroat mig i onödan; Mallorca är sig likt. Tramuntanas berg är på plats (det kunde vi konstatera redan från flygplansfönstret), havet är där, gatorna och vägarna känns igen och vi hittar fram till Alcudia utan minsta felkörning.
Framme i hyrlägenheten skålar vi i gazpacho framför det blått glittrande Medelhavet på balkongen. Lättnaden sveper över mig som en varm våg. Då utbrister jag:
– Nyp mig i armen, Kerstin!
Trots malande trötthet efter en rumphuggen nattsömn ska vi förstås ut på ett improviserat litet strövtåg.
”Svart sol”
Klockan är mycket så vi raskar på. För att uppleva svart sol i naturreservatet s’Albufereta utanför Alcudia.
Starar brukar flyga före solnedgången i så enorma flockar att de kan skymma solen, en oförglömlig naturupplevelse. Därav begreppet svart sol.
Vi kunde ha tagit bilen, det hade gått fortare och säkert varit bekvämare. Vi traskar på till fots. Till fots upplever man mycket. Man ser ju mest med fötterna.
Precis därför råkar vi en ny skylt på väg till Alcudias gamla stad, skylten om att Alcudia räknas till en av Spaniens vackraste småstäder. Och visst har denna muromgärdade och bilfria stadsdel blivit upprustad och blivit en riktig pärla de senaste åren.
Men det skymmer och vi måste hinna i tid till stararna. Ändå tar vi inte den kortaste vägen vid den trafikerade bilvägen. Hellre en slingrig väg förbi gårdar med stenhus och pigga vakthundar. Och om vi ändå prioriterar det vackra tar vi en liten omväg vid havet. Bara för att kasta långa blickar mot Pollenca-bukten och råka en flyktig och närmast snövit silkeshäger (näbben är dock svart).
Alcudias upputsade gamla stad visar upp sig i skymningsljuset.
Flamingos!
Därifrån är det inte så värst mycket kvar till naturreservatet. Inte heller av dagsljuset. Ändå är det inte helt mörkt framme vid fågeltornet. Ännu kan vi skönja livet som pågår i dammarna på håll.
Några starar syns inte till, inte en enda en! Alltså borde vi kanske vara besvikna. Jag tar fram en påse med nötter för att tröstäta lite när en flock flamingos uppenbarar sig på den rosalila himlen. Gracila fåglar med enormt långa ben och egendomlig näbb. De landar i en guldskimrande, spegelblank damm. I denna magiska inramning verkar de trivas. De äter och låter tills de får nog. Då flyger de vidare i en lång rad tills de slukas av mörkret.
Flamingosarna är inte ett dugg mörkrädda. Tvärtom, de trivs i en guldskimrande damm i kvällningen.
En gracil flygtur i den lilarosa skymningen.
Lugnet före stormen
Även påföljande dag har vi eld i baken. Väderprognosen talar om ett oväder med åska, skyfall och hårda vindar. Fram till den utlovade stormen har vi två timmar av lugn.
Vi går på Alcudias milslånga finkorniga sandstrand som har härdats av höstens regn och stormvind. Den är lätt gången. I öronen har vi måsarnas konsert medan ögonen fascinerat betraktar hur mörka moln gaddar ihop sig. Ännu pågår livet på stranden som vanligt, ett par tärnor störtdyker efter fisk, en hobbyfiskare kommer dragande med en cykel och ett kastspö. Berg: Talaia på ena sidan och Arta på den andra. Rödnäbbade truten håller ställningarna på strandkanten. Palmer och oändlig rad med mörkgröna strandtallar. En smal träbrygga sträcker ut sig mot oändligheten i det intensivt blåa havet. Ett ungt par spatserar på denna paradisiska havspromenad som om inga bekymmer fanns. Samtidigt: inte en enda solstol så långt ögat når.
Bryggan vid Sunwing sträcker sig ut mot oändligheten.
En alldeles vanlig promenad i paradiset.
Det väcker en ohejdad förvåning: hur kommer det sig att Alcudia är så tomt på turister på vintern.
Men någon tid att grubbla på detta mysterium finns inte. Det mullrar, än så länge på håll. Vi tvärvänder och skyndar på. Det mullrar. Denna gång närmare. Vi småspringer, får rejäl puls och lättar på stegen något. Tills det dånar igen. Nu känns de första regndropparna. Samtidigt fångar en fager fågel vår blick. En härfågel!
Härfågeln är en ovanligt fager fågel med dess stiliga fjäderplym i orange, svart och vitt.
Härfågel
Utom möjligen på Öland är härfågeln en sällsynt besökare i Sverige. Men på Mallorca är den inte alls ovanlig. Men ovanligt vacker med dess stiliga fjäderplym i orange, svart och vitt. Allt vi nyss hade för oss lämnar vi därhän och betraktar andlöst denna skönhet, som oberörd av den tilltagande vinden, vår eller de ännu mer närgångna gråsparvarna fortsätter att picka bland buskarna.
En blixt får oss att vakna till från detta drömliknande tillstånd. Snart är vi högpresterande, andfådda och rödkindade. När dammluckorna öppnar sig och släpper ut regntunga skyar följer vi skådespelet genom vårt vardagsrumsfönster.
Alcudia är obeskrivligt vackert. Inte bara vid vackert väder. Även i vackert oväder.
Den rödnäbbade truten finns inte i Sverige, men här stortrivs den uppenbarligen.
Molnen börjar dra ihop sig. Och havets vatten har fått en mörkare nyans.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Så fint att få följa med er och se det vackra i Alcudia. Inte alls som det fula charter-ghetto jag upplevde med kompisgäng i slutet av 80-talet. Ser fram emot fler fina strövtåg.
Tack för dina varma ord som glädjer oss. Ett nytt inlägg från Mallorca är redan på gång, så mycket kan vi lova!
Men så härligt att ni är tillbaka, ser fantastiskt ut! 🙂
Ja, det känns suveränt att vara tillbaka i denna fantastiska omgivning. Det blir förstås inte sämre av dagens soliga väder.
Så härligt för er att vara tillbaka på er drömö! Nu hoppas vi få följa med er på era vandringar och strövtåg på fina Mallorca!
Det känns verkligen bra att vara tillbaka på Mallorca, som en dröm. Kul att ni vill följa med på våra upptäcktsfärder!