Vandra i Jydelejet på Mön
Vandringen i naturreservatet Jydelejet på Mön leder till sällsynta orkidéer och dramatiskt landskap vid Möns klint.
Denna utsökta vandring i naturreservatet Jydelejet på Mön har flera höjdpunkter. Dels naturskön omgivning där du kan hitta sällsynta orkidéer som inte finns i Sverige. Dels dramatiskt landskap med kalkvita väldiga Möns klint.
Inledningen är lågmäld. Vi står vid parkeringen till Jydelejet och undrar vad områdets namn betyder. Egentligen hette det “Glidelejet” för att man drog timmerstockar ner för berget, stockarna gled. Efter en felsägning förvandlades Glidelejet slutligen till Jydelejet. Det får vi stå ut med.
Vid sjutiden på morgonen är det bara vi, och en överväldigande sjungande kör av fåglar, där gulsparven sjunger som ivrigast. Som vanligt oroar vi oss. Denna gång över de rara sällsynta orkidéerna. Kommer vi att se några?
Dessa kalkrika, och näringsfattiga, marker är mumma för orkidéer så vi tillåter oss ett viss mått av optimism. Vi skärper våra sinnen och spanar.
Samtidigt, som du säkert vet: det är inte målet, utan vägen dit som är hela grejen. Vi tar oss tvärs över en äng med böljande vita och gula fält som vajar välkomnande – tusensköna och smörblommor. Här och var svarthätta. En stilig fasanhane. Svarta Galloway-kor betar utan att ägna oss mer än förströdd uppmärksamhet. Inte heller paret gräsänder gör sig till. Framme vid en hage som är inhägnad för att skydda orkidéer från kornas framfart.
Kerstin ropar: Jag ser orkidéerna!
Dessa stornycklar är en orkidé som inte finns i Sverige, men i Jydelejet såg vi många.
Orkidéer
Innanför den faluröda grinden står orkidéerna i full blom. De är vita eller svagt lila och blomsterbladen är fina som silke; inte flikbladiga. De är vackra som bara orkidéer kan och de har ett namn: stornycklar (orchis purpurea på latin). Vågar inte nudda vid dem. I Sverige finns de inte, men här är det gott om dem. Ögat kan inte få nog av dessa skönheter.
Skogsduvan stånkar, gransångaren tjatar om salt sill och gullvivor tycks har tagit över världen. Vilken värld!
Med visst vemod lämnar vi inhägnadens lilla värld. Än fler stornycklar, fritt och oskyddat levande. En hoppande fälthare. Körsbärsträd. Bokskog på håll. Blommande äppelträd.
Världen utanför inhägnaden duger bra den med.
Eyal försöker antagligen lära orkidén svenska.
Visst är den fin!
Möns klint
Vi drar oss makligt mot kusten. Förbi blommande bok. Flerstammiga, väldiga bokar på kullarna bredvid väcker beundran. Koltrasten sjunger. Vi följer en markerad stig. Uppe på en trädtopp sjunger rödstjärt. Hagtorn på väg att blomma. Havet nalkas. Genom ännu en faluröd grind mot en trappa ner och snart uppenbarar sig havet bortom en brant. Även delar av självaste Möns klint tornar upp sig, denna storslagna lodräta, kritvita klint.
Klinten för osökt tankarna till pilgrimsfalkar, som brukar befolka och häcka på klinten. Ögonen är sålunda fullt koncentrerade. Tröstpriset blir blommande kaprifol.
Snart har vi hunnit ända ner för trapporna. Resliga bokar omsluter oss som en gigantisk, skyddande hand. I denna djungelliknande inramning ekar fågelläten. Jordviva – primula vulgaris på latin. Kabbeleka lyser gult vid ett porlande vattendrag. Och nu ger sig havet till känna med stilla vågskvalp. Den storslagna naturen vrålar med full kraft: Möns klints drygt 100 meter höga klippa stupar rakt mot havet framför oss. Den byter skepnad mest hela tiden – än karg, än belamrad av vindpinade träd. Än spetsig, än avrundad eller mittemellan.
Eyal skuttar med lätta steg genom det gröna.
Omgivna av härlig bokskog.
På väg mot dramatiska Möns klint.
Danmarks högsta bergstopp
En bivråk seglar upp i himlen och omges genast av ett hundratal svalor, jägaren blir bortjagad – en syn man sent glömmer.
På klapperstensstranden håller vi ögonen efter fossiler. Havet andas lugnt med regelbundna efterdyningar. Skrattmåsen kan hålla sig för skratt och sädesärlan vickar på stjärten på en klippa en bit ut i havet.
Kerstin har hittat en fosil! Tydligen en rest från bläckfisk. Undrar stilla hur många miljoner år den har hängt med. Hur som helst måste detta firas.
– Är det okej om vi slår oss ner på en sten mitt i denna underbara omgivning och fikar?
– Det är mer än okej, svarar Kerstin.
En fiskmås svänger förbi. En gråtrut. Det är gott att fika. Och leva.
Strandfynd: en fossil, troligen från en bläckfisk, med några miljoner år på nacken.
Fikastund nedanför de kritvita klipporna.
Tillbaka mot trappan. Samma trappor. Fast upp. Hjärtat klappar, och det är inte bara för den storslagna naturen.
Rundturen fortsätter på en skogsstig intill klinten och det skymtande havet. Utsikten över klinten är hisnande. Vi står ovanför svalorna och förnimmer allt naturen har att bjuda på. Från vågornas skvalp till vindpinade bokar som etsar sig fast vid klintens stup. På en klippa vid havet sitter en kvinna i röd jacka och lyssnar på havet.
Vi vandrar i böljande skog med både klinten och havet nära. Till slut tar vi farväl av branten och går inåt land. Landskapet böljar fram med både åkerkant och skog. Förbi Lilla örnberget. Förbi Stora örnberget. Vi skogsbadar utan att något omvälvande inträffar i bokskogen. Bortsett från en sjungande törnsångare uppe på en hagtornsbuske. Framme på Abborreberget öppnar sig ett grönt landskap över större delen av Mön. Platsen är inte bara högsta toppen på Mön. Den räknas även som Danmarks högsta bergstopp (inte högsta punkt) av somliga. Som vanligt blåser det på toppen, så vi tar oss ner genom blommande ängar (gullvivor) som betas av vita och bruna getter. Orkidéer här och var. En rådjurshona. Starar. Jydelejet ruvar både på stora och små överraskningar.
Innan vi har börjat smälta alla intryck är vi tillbaka vid parkeringen.
Möns klint uppifrån är sannerligen respektingivande.
En sångare gör det den är bäst på – sjunger.
Eyal njuter av utsikten från Abborreberget, Danmarks högsta bergstopp.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringsplatsen vid Hunosø på Mön, Danmark.
Längd: Cirka 5 kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 200 meter
Tid: Cirka 1,5 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs1: Det finns betande djur i hagarna vandringen till del går genom.
Obs2: Det är långa trappor för att ta sig upp och ner från klintens topp till stranden. Drygt 100 höjdmeter.
Läs mer: Alla våra tips på vandringar och naturupplevelser på Mön hittar du här.
Läs mer: Information m Jydeleje hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
