Vandra vid häftiga Möns klint
Möns klint är bland det mest dramatiska Danmarks natur har att bjuda på. En kritvit, uppemot 128 meter hög, lodrät kritklippa som stupar rakt ner i havet och sträcker sig över 7 kilometer. Vi tror inte att du vill missa denna häftiga naturupplevelse.
Havrelukke
Givetvis går det att starta vandringen vid Geocenter, men vi ställer bilen gratis redan vid Havrelukke. Den lilla sträckan till Geocenter behövs för att Möns klint omtumlar. Det korta skogsbadet i den ljusgröna bokskogen som kokar av fågelsång utgör mental förberedelse. Absolut nödvändig inför en storslagen naturupplevelse.
I denna gröna oas som omsluter oss förstärks fågelsången. Gransångarens och talgoxens läten ekar i den kuperade skogen.
Vi knallar på och följer helt sonika skyltningen mot Geocenter. Både upp och ner. Mellan varven aktar vi oss för cyklisterna. Snart är vi vid Geocenter.
Vi är redo.
Längs klinten från Geocenter
Vi går på en träbrygga och kan se en lång trappa som går ända ner till stranden. Trappan är till de benstarka som orkar ta sig över 100 meter ner – och upp. De flesta besökarna som tar sig ner använder just denna populära trappa vid Geocenter. Vi ska ta en annan trappa, med betydligt färre besökare.
Vi går på en handikappvänlig brygga och kan snart njuta av en magnifik utsikt: den berömda klinten som stupar i havet. Vågorna hörs ända upp, de glimmar i solen. I fjärran kan Kriegers flak skönjas, den första vindkraftparken till havs som delas av två länder – Tyskland och Danmark. Lämnar bryggan. Upp för en backe i skogen välkomnas vi av lövmatta. Bofink varnar. Något som ser ut som en sandgrotta. Långt ner i havet guppar en trut. Åtta knölsvanar flyger i en lång rad.
Klinten snart död
Vi tittar på klinten och känner oss kluvna. Å ena sidan så mäktig, så hög. Å andra sidan så porös, så ömtålig. Visste du att 20-40 centimeter tynar bort varje år? År 2007 skedde ett stort ras, antagligen på grund av stora regnmängder (källa: Wikipedia på danska). Någon har räknat ut att klinten har eroderat om sisådär 10 000 år. Det låter mycket för en människa, men för en klint med 75 miljoner år på nacken innebär det att döden väntar runt hörnet.
Vårt bekymmer är att det är svårt att fånga på bild hur hög klinten är. Någon som ställer upp och sätter sig halvvägs? Inte jag. Såvida jag inte tappar en av mina stressbollar…
Väl här kommer du att märka att klinten ständigt byter skepnad. Nya vinklar ger nya perspektiv. Här en ravin. Här liknar klippan en spetsig bergstopp. Här öppnas ett hisnande fönster ända ner till havets turkost glimmande vatten.
Trappan
En liten avstickare till en äng med gullvivor och maskrosbollar för att blicka över denna grönskande ö sådär på försommaren. Böljande gröna kullar och luft mättad med hussvalor och insekter förstås (smaskens för svalorna). Bokskogen här heter Klintskogen. Nu finns det ingen återvändo.
Ner för trappan. På eget ansvar, enligt skylten. Ändå fortsätter vi: mot stranden. Gransångaren hejar på frenetiskt: “salt sill, salt sill!” medan havsvågorna dånar allt närmare. Emellanåt tittar vi mot de smala klipptopparna.
Är det inte pilgrimsfalk vi ser?
Nej, idel svalor.
Utmed trappan rasbranter efter den ständigt pågående erosionen. Träden är märkta av pinande vindar: hagtorn, äppelträd (blommande), bok och ek. Trappan är lång som evigheten och väl framme känner jag mig oövervinnerlig och framför allt varm i solen.
Matterhorn
En undran under den fortsatta vandringen på klapperstensstranden: liknar inte en av de spetsiga klipptopparna beryktade Matterhorn? Jag tycker (nästan) det.
Hussvalorna tycker ingenting. De flyger nonstop in och ut i klippan, in till och ut från deras sandbruna bon. En sädesärla vippar på stjärten på en liggande gren, en vindpust från det skummande havet. Ett par havstrutar på en klippa i vattnet blickar åt TT-line färjan till Tyskland. Svarta ränder på klinten. Undrar var ränderna betyder. Går de aldrig ur?
Jag tar på kritan och blir alldeles kritvit på fingrarna. Det är riktig vara alltså. Kerstin och jag letar stenar på stranden. Inte vilka stenar som helst. Fossiler, vilka exempelvis kan bestå av benrester.
Klinten ter sig så mäktig från stranden, en ointaglig mur. I jämförelse står man som en hjälplös liten myra. Och ändå! Hur solid kritan må verka, löses den upp när den kommer i kontakt med havsvatten. Återstår gnejs och finta, vilka uppenbarligen är av segare virke.
Jag doppar handen i vattenbrynet. Det kalkhaltiga vattnet känns ljummet såhär mitt i maj. Går sida vid sida med kritvita kritklippan bara ett litet steg från havet. Myran och giganten i ett slags symbios. Vågorna äter sig in allt närmare utan att få tag på oss. Den gråsvarta klapperstenen under oss är dock blöt.
Lunch vid klippan
Solen kastar sina strålar på stranden, vilka förstärks av havet. Vi hittar ett ställe där klinten böjer sig och kastar dess skyddande skugga över oss. Vågorna slår mot klapperstenen och utstöter ett malande ljud. Vågorna skummar alldeles nära våra fötter, men fredar oss – än så länge. Vi ska ju inta vår lunch på stranden.
En liten sten lossnar från klinten och landar bredvid. En förvarning om att tiden är utmätt. Emellertid sitter vi kvar och låter vår medhavda sallad och på Mön inköpta wienerbröd väl smaka.
Vandringen fortsätter med oss inklämda mellan det dånande havet och den väldiga klippan. Vi kan inte låta bli att tänka att klinten är som häftigast på stranden, ur myrperspektiv. Denna ständigt förändrade klint! Med gröna träd, med en öken av småsten, med enstaka grönt träd som sticker ut över stupet med livet som insats – det är ju en tidsfråga tills det rasar ner, likt andra träd som ligger omkull på stranden.
Ingen idé att skjuta fram det oundvikliga. Vid nästa trappuppgång lämnar vi stranden och erövrar trappa efter trappa. Havets dån klingar stegvis av. Sakta tas ljudherraväldet över av fåglarna. Uppe.
Bra jobbat, eller hur?
Uppe i skogen känns svalkan ytterst behaglig. Vi tar vår tid och missar inte ett enda staket, eftersom staket betyder utsiktspunkt och utsikt är det bästa Möns klint kan bjuda på. Kanske Danmarks bästa och mest dramatiska utsikt. Till och med kan vi ana Tyskland i fjärran.
Ännu tagna är vi återbördade till startpunkten vid Geocenter.
Vandringsfakta
Vi startade vid parkeringen vid Havrelukke, ca 1,5 km från Geocenter där den inspelade vandringen på Wikiloc startar
Start- och slutpunkt: Geocenter vid Möns klint på Mön, Danmark.
Längd: Drygt 5 kilometer (eventuellt plus vägen från Havrelukke till Geocenter)
Höjdmeter: Cirka +/- 150 meter (helt fel i vår inspelning på Wikiloc)
Tid: Cirka 2,5 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips1: Det finns en parkering vid Geocenter som ligger direkt vid Möns Klint. Den är avgiftsbelagd. Vi stod vid parkeringen vid Havrelukke en bit bort som är gratis.
Tips2: Geocenter kan absolut vara värt ett besök. Här finns även cafeteria.
Obs1: Det är branta trappor för att ta sig upp och ner från klintens topp till stranden. Drygt 100 höjdmeter.
Obs2: Vid höga vågor finns några passager på stranden som troligen är svåra att passera.
Obs3: Ras kan förekomma så respektera eventuella avstängningar och varningar.
Läs mer: Alla våra tips på vandringar och naturupplevelser på Mön hittar du här.
Läs mer: om Möns klint och vad du kan göra där moensklint.dk
Text: Eyal
Bild: Kerstin