På cykel till Svedberga kulle

Det är en fröjd att cykla längs havet på väg till Svedberga kulle.

 

Visst har Kullabygden flera kullar än Kullaberg! Läs om en lågmäld och småfantastisk cykeltur till Kullabergs försynta lillebror på landet – Svedberga kulle.

 

Är vi i Skåne?

Frågan är seriöst ställd. För om vi har lärt oss en sak sedan vi flyttade till Skåne för ett drygt år sedan så är det att det jämt blåser på vintern. I dag är det vindstilla. Alldeles tyst och behagligt. Den bleka vintersolen skiner, och värmer (trots att det bara är runt fyra plusgrader). Förklaringen: vindstilla.

Vi måste nypa oss i armen. Eller bege oss i väg på en cykeltur. Vart?

Till Svedberga kulle!

Kullen ligger inåt land, perfekt att cykla till på en bilfri och plan banvall. Uppe på kullen syns både Kullaberg, Söderåsen, Öresund och Kattegatt på håll.

Inte nog med det. På närmare håll seglar inte sällan Sveriges största rovfågel i skyn, havsörnen. Det kan löna sig att även blicka neråt – på åkrarna. För där brukar dovhjortar hålla till flockvis.

Vi trampar loss från Mölles stationshus och snart förnimmer vi fartvinden och skäms bort av solen på banvallen. Av bara farten har vi passerat Krapperups stationsskylt och Strandbadens dito – även perrongen är intakt.

Himlen tycks vara bräddfylld av lärkor, vars drill muntrar upp. Trots fläkt och fart kan vi omöjligen missa gulsparven, som tycks heja på oss från ett träd. I Strandbaden tar banvallen slut, men vi hänger inte läpp för det, utan rullar ner för backen – för att cykla utmed havet ända till Höganäs.

Att cykla på banvallen är lugnt och skönt och det finns alltid något att titta på…

… som en gulsparv!

 

Stopp!

Vid Långören stannar vi tvärt och går av cykeln. Fågelskådare står på rad och går upp i sina tubkikare. Sådant kittlar vår nyfikenhet.

– Vad tittar ni på? undrar vi.
– Rödbena och större strandpipare, säger den ena och pekar hjälpsamt på fåglarna, vars besök hör till tidiga vårtecken.

Så kul att råka fågelskådare, de är allt som oftast vänliga, kunniga och generösa med sina kunskaper. Varmt tack för att ni delar med er!

Från Höganäs hamn fortsätter turen på banvallen inåt land. Först en bilfri gräddfil genom staden och sedan cyklar vi mot Mjöhult omgivna av åkrar. Av och till syns stora flockar med allsköns sjöfåglar, råkor och kråkor. De vilar och äter på åkrarna. De simmar på dammar som efter regnet vuxit sig stora som sjöar. De dricker. Så småningom flyger de vidare.

När vi har passerat Mjöhult är vi nästan framme vid Svedberga kulle. Tiden har gått så fort.

Snabbstopp på bryggan i Höganäs.

Ännu ett ministopp vid en fågelsjö utanför Ingelsträde.

 

Svedberga kulles naturreservat

Naturreservatet är för oss som en bok vi gärna läser om och om igen. Speciellt ser vi fram emot de väldiga, urgamla bokarna. Men först parkerar vi cyklarna och beger oss längs en lerig skogsstig upp mot toppen. Magen kurrar.

En stund senare sitter vi på en platt sten som utan trängsel rymmer oss två. Medan vi i godan ro avnjuter en sallad med bönor och färska grönsaker, betraktar vi himlen. Vädergudarna är alltjämt vänligt stämda – inte en vindpust. Solen smeker oss dästa. Vad är det som låter? En rovfågel med kluven stjärt: en röd glada. Vi är glada vi med. Fast en stund senare blir vi ännu gladare: en havsörn. Och en till!

Givetvis kastar vi blickar mot de stillastående vindkraftverken och får korn på en hel flock dovhjortar mitt på en åker. I åkerkanten betar några enstaka rådjur vars vita fläckar i baken blänker avslöjande i solen. Till kaffet och kardemummabullen vankas spillkråkans och den större hackspettens trummande och grågässens flyktläten.

En titt på klockan vållar en smärre chock. Har vi verkligen suttit här och njutit i över en timme!

Nu är det definitivt dags för en liten runda i skogen för att hälsa på de gamla bokarna, som antagligen har varit med om ett och annat de senaste seklen.

Vägen tillbaka går återigen längs banvallen. Hela vägen till Mölle. Helt vindstilla hela vägen. I Skåne på vintern. Kom ihåg det.

Tack för ännu en underbar dag i vårt liv!

Eyal parerar den leriga backen upp för Svedberga kulle.

Lön för mödan: härlig utsikt och salladslunch.


Läs mer

Läs om ett tidigare besök på Svedberga kulle här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.