Vandra till Svedberga kulle i Kullabygden

Utsikt från Svedberga kulle.

Toppen av Svedberga kulle bjuder på vidsträckt utsikt över Bjärehalvön, Skälderviken och Kullabygdens odlingslandskap.

 

Naturreservatet Svedberga kulle har gott om lockbeten. Vidsträckt utsikt över Bjärehalvön, Skälderviken och Kullabygdens odlingslandskap. En av Skånes största askar. Och helt oemotståndligt för oss fågelintresserade: både havsörnar och kattugglor. Häng med på en tur till en riktig fin pärla!

 

Lockbeten

Vi är förvånade över att inte fler hittar till denna dolda pärla i Kullabygden, bara någon mil inåt landet från Höganäs. Det är enkelt att gå på banvallen från Höganäs. Det är meditativt att gå framåt och andas lantlig luft. Det är en vinterdag och snön gnistrar i solen på fälten runt banvallen. En rörelse i ögonvrån och vi hejdar oss. Sju rådjur betar på fältet på betryggande avstånd. De vet var vi finns och betar på.

Annars har ingenting exceptionellt inträffat under milen som vi har tillryggalagt. Ändå känner vi oss omåttligt motiverade av alla lockbeten. Havsörn vet vi brukar hålla till runt reservatet på vintern. Kanske även kattuglor!

Vida vintriga vyer över den skånska landsbygden från vandringen längs banvallen.

Rimfrost.

 

Naturreservat Svedberga kulle

Efter ett litet kärr till höger om banvallen viker vi av till höger och passerar en bom. Sådär. Nu är vi inne i naturreservatet och tystnaden inträder ögonblickligen. Inga bilar, inga jordbruksmaskiner, inga människor. Dock ett stort undantag: fågelljud. Fågelljudet genljuder bland eken, boken och björken. Påfallande många lövträd är resliga. Vi får ännu en anledning att höja blicken. Svedberga kulle! Den ligger ungefär 50 meter över omgivningen, 50 meter av sten, grus och sand i ett 40 meter tjockt lager (källa: Länsstyrelsen i Skåne). Högsta punkten är 62 meter över havet. Dit ska vi förstås.

Framme vid bokskogen i Svedberga kulle naturreservat. Visst är det trevligt med vinterskog?

 

Fynd

Ännu håller vi oss så att säga på mattan. Vi måste hejda oss för ett fynd på ett dött träd: Judasöron, ett underligt namn på en udda svamp. Vid närmare betraktelse hittar vi ännu ett fynd på samma träd, spår efter fågelspillning i ett hål som tycks ha använts som fågelbo. Vad ska man säga? Den enes död, den andres bo?

Troligen judasöra, en sorts svamp.

 

Enorm ask

Nix. Väldiga bokar och ekar syns med jämna mellanrum, men inga askar. Så vad har vi gjort för fel? Vi råkar två trevliga damer och undrar om de har sett en av Skånes största askar. En av damerna medger: “Jag har just kramat ett träd, jag trodde det var en ek, men det kanske var en ask. Man mår bra av att krama ett träd.”

Damen har rätt, man mår underbart av att krama ett träd. Och det var en ask hon kramade, en alldeles mäktig och respektingivande ask.

Några ugglor syns inte till, vilket innebär att det inte finns några för tillfället eller att ugglorna gör det de är mästare på – gör sig osynliga högt uppe i ett träd. Däremot missar vi inte en av Kullabygdens bästa pulkabackar (med grillplats). Och vid ruinerna av torpet Lillhult från slutet av 1800-talet skådar vi förvridna bokar.

Eyal får en kram av en ek.

En av Skånes största askar.

 

Vidunderlig utsikt

Vi studsar upp genom skogen. Nu måste det ske. Havsörnen! Eller är det hungern som pockar på efter några timmar i den friska vinterluften? Trots hungern lägger vi märke till en stor gård nedanför skogen vi går igenom, en gård med samma namn som naturrreservatet: Svedberga gård. Och nu har vi nått kullens högsta punkt. Allt är öppet och utsikten kan inte sägas vara något annat än magnifik. Här Bjärehalvön. Här Skälderviken. Här stora fält. Här Höganäs ikoniska vattentorn. Och här är vår medhavda lunchsmörgås.

Havsörnen behagar dock inte visa sig för oss. Kråkfåglarna är däremot både talrika och talföra. Kraa, kraa. Och på håll siktar vi sångsvanar på ett av fälten. Direkt efter kaffet med dopp hastar vi neråt innan även vi förvandlas till snö. Här på kullen är det underbart vinterlandskap, och kallt. Blåsten på toppen gör sitt förstås.

Fyllda med ny energi, kaffe och alldeles kopiöst med frisk luft beger vi oss tillbaka mot kuststaden Höganäs. Havsörnen får vi ta itu med en annan gång. Vi har en plan.

En av områdets längsta pulkabackar.

På spaning efter havsörn från toppen på Svedberga kulle.

Ingen örn, men Eyal tröstar sig med semla och kaffe.


Vandringsfakta

Vi följde gång- och cykelvägen längs den gamla banvallen ut ur Höganäs i riktning mot Mjöhult. En liten bit efter att vi passerat Mjöhult ligger naturreservatet direkt på höger sida om banvallen. Från Höganäs till naturreservatet är det runt en mil. Inne i naturreservatet finns det gott om stigar att ta sig runt på.

Det finns också parkeringsplatser i anslutning till naturreservatet för den som föredrar en kortare vandring.

Läs mer om naturreservatet på länsstyrelsens hemsida.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.