Vandra längs sagolika Örjabäcksleden ger vårkänslor

Vitsippsmattorna i det undersköna årummet längs Örjabäcksleden är ren och skär glädje.

 

Under lövsprickningstiden bågnar det undersköna årummet längs Örjabäcksleden av vitsippor och luften är mättad av blomdofter, fågelkvitter och dansande fjärilar. Klart vi blir glada.

 

Start i Ausås

Glädjen har ännu ett skäl, därom om en liten stund. Nu säger vi adjö till Ausås prästgård och även till möllan – på lite längre håll – och kastar loss mot Strövelstorp. Leden är väl markerad så det är bara att följa markeringarna och landskapet längs den meandrande Örjabäcken. Runt leden breder en skog ut sig liksom ett jordbrukslandskap med vidsträckta åkrar. Men årummets artrika miljö har sparats och trollbinder med växter och djur.

Så snart vi äntrar den sparade skogens lilla värld runt årummet inleds förtrollningen. De gröna mattorna omkring pryds av gulblommande svalört. Gärdsmygen smyger vid bäcken. Häggen börjar få blad och det doftar vårlök. Det porlar under bron och myllrar av ringduvans kuttrande, binas surr och gransångarens sång: salt sill, salt sill…

Sagolikt landskap längs meandrande Örjabäcken.

Vårlök lyser upp.

 

Glädjande möte

I denna undersköna miljö möter vi oförhappandes en synnerligen trevlig herre, Karl-Erik Söderqvist. Han är fågelskådare och styrelseledamot i Kullabygdens Ornitologiska förening, men denna vårdag har han mest sett fjärilar. Under samtalet flyger en fjäril förbi och sätter sig på en torr växt framför oss. Som av ett trollslag tystnar samtalet och vi förenas i en stum beundran. Karl-Erik förevigar fjärilen med kameran och talar om vad hedersgästen heter: vinbärsfuks. En sällsynt gäst så här tidigt på året då den brukar dyka upp mer fram mot sommaren.

– Det är dagens höjdare för mig, säger han.

Delad glädje är som bekant dubbel glädje.

Skogen smalnar av och den lilla remsan med bäckfåran skär genom åkerlandskapet och charmar stort. Så småningom kommer landsvägen emellan och vi korsar den vältrafikerade vägen på stället med bäst sikt över trafiken. Välbehållna knallar vi på pastoral gräsmatta vid åkrar, bara tuppens upprepade galande ruskar om oss.

Vi går vid en sluttning med pestskråp i stora skaror och över en gammal stenbro. Därmed är vi återbördade till årummet omgivet av gräs och gyllene svalört.

En vinbärsfuks är dagens höjdare för Karl-Erik Söderqvist. Det kan vi gott förstå.

På en gammal stenbro över Örjabäcken.

 

Strövelstorp

Ljudet av motorvägen nalkas, men också ett korsvirkeshus på en gård. Efter en viadukt klingar bilbullret sakta av allt medan vi når allt djupare in i årummets sagovärld. Svalört speglar sig i bäckens stilla vatten. Och efter nästa träbro omfamnas dammen av vitsippor, fåglarna sjunger och gräsänderna lapar sol och mumlar hemlighetsfullt till varandra. Vi är i utkanten av Strövelstorp.

Korsvirkeshus på väg mot Strövelstorp.

En vitsippa kan glädja mer än tusen ord.

 

Landets första kvinnliga pilot

Vid nästa bro påminns vi om Strövelstorps stolta dotter som var landets första kvinnliga pilot, Elsa Andersson. Under sitt tredje publika fallskärmshopp vecklade fallskärmen inte ut sig. Hon dog i 25-årsåldern. Hennes gravplats ligger 200 meter från bron.

Strax är vi på stället intill Örjabäcken där ett badhus byggdes 1894, eftersom vattnet här lär innehålla mycket järn. Därefter dracks ett otal glas med brunnsvatten. Nu syns inga spår efter varken badhuset eller glasen – förutom skylten förstås. Men sädesärlan skymtar emellanåt. Det är ju vår.

Hembygdsföreningen har satt upp föredömligt informativa skyltar längs vägen.

Mer vitsippsglädje.

 

Grodor

Nästan framme når vi en oansenlig liten damm. Under ytan visar sig dammen sjuda av grodliv. Grodorna håller sig tätt intill varandra två och två och producerar ständigt nya ägg till en redan imponerande samling av koralliknande romklumpar. Ännu ett vårtecken.

Återstår att följa Örjabäcken längs Örjaparken fram till parkering. Nu är vi fulladdade med vårkänslor.

En groda njuter av vårsolen ovanpå grodrommen i dammen.


Vandringsfakta

Startpunkt: Prästgården i Ausås.
Slutpunkt: I Strövelstorp på parkeringen vid Bankvägen-Rubinvägen.

Längd: Cirka 5 kilometer.
Höjdmeter: Marginella.
Tid: En dryg timme.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Obs: Ta det försiktigt när du passerar landvägen (väg 17), gå upp på backkrönet så du har sikt åt båda håll.

Tips1: För den som vill gå längre ansluter Vegeåleden när man når Strövelstorp. Denna led är runt 10 kilometer och slutar vid Skälderviken i Utvälinge. Du kan läsa mer om vår vandring på Vegeåleden här.

Tips2: Det går att nå såväl Ausås som Strövelstorp med buss. Dock verkar dock inte finnas någon direktbuss mellan, så bussresan kräver ett byte och tar runt en halvtimme. Mer information på Skånetrafikens hemsida.

Läs mer: Här hittar du alla våra vandringar i Skåne.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.