Vandra från Höganäs till Kattarp

Rulla med oss längs KullaRulla genom det stillsamma skånska odlingslandskapet.

 

Sträckan från Höganäs till Kattarp genom det stillsamma skånska odlingslandskapet är välgörande för själen. En kontemplativ pilgrimsvandring med gott om tillfällen att se både fåglar, harar och rådjur.

Förvisso kan 16 kilometer (enkel) låta mycket, men denna markerade rullstolsled är så plan att du nästan rullar fram. Ändå är det härligt med några pauser för fika, andhämtning och djurskådning.

I faktadelen kan du få läsa om hur du kan korta vandringen. Vi tipsar också om hur du ta dig vidare kollektivt från Kattarp, om du nu inte vill göra som vi och vandra samma väg tillbaka till Höganäs.

 

Höganäs

Vi startar en flämtning från havet vid Kullaledens informationstavla vid Hamnplan. Följer markeringarna förbi Sundstorget och längs Bruksgatan. Tar till höger vid Peter Lundhsparken och vips är vi framme vid banvallen. Nu är det rakt fram ända till utkanten av Kattarp. Enkelt, eller hur?

Vandringen startar vid Höganäs hamn.

 

Skånskt odlingslandskap

Det är något egendomligt med denna banvall. Så fort du lämnar staden tar de urbana distraktionerna slut. Jag går ner i varv. Ett behagligt lugn infinner sig. Perceptionsförmågan skärps. Jag förnimmer. Lärkornas spralliga flygturer välkomnar till ett odlingslandskap som banvallen skär igenom. Bördiga åkrar brer ut sig på marken. Änder och gäss brer ut sig i luften. De hörs och snart även syns. Streck efter streck. Harar hoppar på åkrarna och korsar hemtamt banvallen. De är många och syns överallt där de hittar föda på marken.

Den till synes oändliga banvallen skär genom odlingslandskapet.

Titt som tätt skuttar hararna omkring.

 

Våtmark

Här gästar allsköns fåglar, denna bittida morgon ett par tofsvipor, eller kanske tre. För visst piper det från vassen bredvid? Och på ett närliggande gärde vistas både grå- och kanadagäss. Ingelsträde nästa.

Passerar Görslövsån och våtmarken intill.

Gulsparv – en av många härliga små fåglar längs vägen.

 

Mjöhult

Trots vandringens sköna långsamhet passerar vi snart Mjöhult. Den senaste timmen har vi mött en enstaka person. Nu möter vi ingen. Däremot hörs ljud i buskar och träd som omgärdar banvallen. Talgoxe, blåmes, grönfink, gulsparv, allsköns småfågel. Upp i skyn svävar småfåglars fiende – röd glada.

I höjd med naturreservatet Svedberga kulle avtecknar sig sju rådjur, varav två har horn med basthuden kvar. Ungefär där övergår asfalten till grus. Ännu en hare som står blick stilla och leker osynlig, det funkar ända tills vi är runt tio meter när. Då far den upp som ett skott och galopperar i väg. Det är vi, en rad träd och ett öppet landskap som representerar Sverige i kubik, en slags frihet, något oemotståndigt, något som får hjärtat att ta ett glädjeskutt.

Liv pågår mest hela tiden. Trummande ljud från två större hackspettar. En nötskrika ger skäl för namnet å det gällaste. Ett kärr. En tornfalk passerar i väldig hastighet. Nu är både magen och fötterna eniga: dags för en paus.

Skogen i höjd med naturreservatet vid Svedberga kulle. Luften dallrar av alla fågelljud.

Gott om rådjur vid Svedberga.

 

Lunchdags

Vi slår oss ner på marken vid ett vattenfyllt dike spejandes över ett grönt fält. Vi är så väl dolda av buskar att en bakomvarande ormvråk inte upptäcker oss förrän på 10 meters håll. Abrupt ändrar den flygkursen. Tror aldrig vi skådat en ormvråk så nära.

Medan vi smörjer kråset med vår medhavda sallad pågår en skytteltrafik med svanar ovanför. Men vänta nu! Vi får ett oanmält finbesök: en ung havsörn gracilt svävande högt upp, en väldig fågel. Eller kan det vara kungsörn? Nej, nej havsörn. Vi säger det. Örn i varje fall.

Stärkta går vi vidare och siktar rätt omgående minst 50 sångsvanar. Livet leker, i varje fall gör fem röda glador det uppe i luften, än jagar de varandra, än flyger de tillsammans.Tofsvipor imponerar med en flyguppvisning och alldeles straxt nalkas vi Stureholms gamla stationshus och hör fasanens varningsläte. Är vi verkligen så farliga?

Äntligen lunch!

Förbi gamla nedlagda tågstationer.

Några av dagens alla sångsvanar.

 

Kattarp

Det dröjer inte länge innan vi passerar Västraby ståtliga gård. Otal vintergäck lyser gult i eftermiddagsolen och ett par hästar tittar efter oss. Här lär tydligen finnas märgelgravar, men innan vi hinner leta efter några av dessa gropar efter kalksten fastnar blicken på en ensam sångsvan liggande vid åkerkanten alldeles intill banvallen. Så ensam.

Svanen tittar på oss och verkar vara lättad när vi går vidare.

Banvallen är slut och ledmarkeringens pil pekar åt höger mot en asfalterad liten bilväg, som leder oss till Kattarp station. Snart kommer tåget. Men vi tar ett djupt andetag och går tillbaka. Hela vägen ända till Höganäs.

När vi passerar svanen ligger den alltjämt kvar på åkerkanten.

Hus vid Västraby.

Framme vid Kattarps station.


Vandringsfakta

Startpunkt: Hamnplatsen i Höganäs.
Slutpunkt: Stationen i Kattarp.

Längd: Cirka 16 kilometer.
Höjdmeter: Marginella.

Tid: Runt 4 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Tips1: Den som vill ha en kortare vandring kan exempelvis starta i östra kanten av Höganäs där banvallen går ut på landet. Eller sluta i Mjöhult, där det går att ta buss tillbaka till Höganäs. Men då missar man den djurrika delen av vandringen mellan Svedberga kulle och Västraby. Eller börja i Mjöhult och gå till Kattarp.

Tips2: Startpunkten i Höganäs ligger några hundra meter från busstationen (och leden passerar några tiotal meter från busstationen).  I Mjöhult går det att ta buss till Jonstorp eller Arild och därifrån vidare till Höganäs. Från Kattarp kan du ta tåget till Helsingborg eller Ängelholm.

Obs: Sista lilla biten på asfaltvägen till Kattarp station saknar markeringar. Men man ser ju järnvägspåren.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.