Vandra från Kattvik till Hovs Hallar

Ett skälvande ögonblick alldeles intill havet på väg från Kattvik till inspelningsplatsen vid Hovs Hallar.

 

Denna storslagna rundvandring mellan Kattvik och Hovs Hallar tar andan ur oss flera gånger och lämpar lika väl för stora tankar som för mäktiga naturupplevelser. Här vandrar vi på klapperstensfältet alldeles intill vågorna och passerar den ena grandiosa klippan efter den andra fram till ikoniska Hovs Hallar. Tillbakavägen har ingenting att skämmas för, med svindlande utsikter och Bjärehalvöns högsta topp.

 

Kattvik

Småbåtar guppar i Kattviks hamn och på stenstranden intill skriker måsarna. Upp för backen får vi ordentligt med krispig höstluft i oss. Rätt omgående genar vi till höger över en gräsplätt och hamnar på en väg intill en stenstrand med Laholmsbukten susande bredvid. Nypon lyser upp stenstranden. Stenar finns överallt, även i vattnet, och till vänster börjar klippor resa sig. Välkommen till stenriket!

Spegelblankt i hamnen vid Kattvik.

Nyponen lyser upp stenstranden nära Kattvik.

 

Stenriket

Det blir bättre och bättre, vildare, och spännande för ögat när vi äntrar naturreservatet Bjärekusten. Förbi en lövskog på en brant, följer vi en träskylt pekande mot Hovs Hallar. Denna stenstig är granne med ett skummande hav och Smygeslätts klapperstensfält – det senare utgör spåren efter Littorinahavet. Dramatiska klippor böljar sig fram över havet och vi håller andan. Hur ska vi kunna ta oss upp för dessa branta klippor?

Oändligt med stenar på Smygeslätts klapperstensfält.

Skumkaskader där havet möter klipporna.

Dessa branta klippor ska vi upp på. Frågan är bara hur.

 

Mäktiga vyer över Bjärekusten

Det går! På en smal och stupnära stig med små stenar. Vi tar ett steg i taget genom svindlande havsutsikter och väl uppe fortsätter vi att njuta av vyer över Bjärekusten och klapperstensfältet genom enar. Men snart blir det krypenar och ingenting skymmer den mäktiga utsikten.

Som belöning för den branta uppförsbacken väntar en lika brant nedförsbacke, men trots små stenar här och var är det inte svårt. Tillbaka “på markplan” igen stävar vi över ett  klapperstensfält utan att kunna få nog av skådespelet som uppstår när höga vågor slår mot dramatiska klippformationer intill oss. Vad kan överträffa detta?

Svar: En pilgrimsfalk, så klart.

Denna sällsynta rovfågel som kan flyga över 300 kilometer i timmen sätter sig på en uthängande gren på klippan. I lugn och ro kan vi betrakta dess svarta mustasch och gula fötter. En aha-upplevelse för oss fågelintresserade.

Smygeslätts klapperstensfält uppe från klipporna – en mäktig upplevelse.

Wow!

Nästa mäktiga värld av klapperstensfält.

 

Litet lagom äventyr

Det är något speciellt att stå nära dessa mäktiga klippväggar. Så nära att man känner sig hopplöst liten, så nära att man lägger märke till all grön lav som växer på delar av klippan.

Och nu är stunden inne för ett litet lagom äventyr för oss tämligen försiktiga resebloggare. Vi måste passera ett nålsöga bestående av en smal passage med sjögräs intill ett skummande och dånande havet. Vid stormande hav är det bara att glömma denna passage och ta en annan och mindre spännande väg. Vi tittar på havet. Vi tittar på vågorna. Och vi fattar vårt beslut. Vågorna är inte så kraftiga, vi vågar!

Sjögräset sviktar under våra fötter utan att blöta ner skorna. Havet håller sig i skinnet, och snart är detta lite kittlande ögonblick överståndet. Detta var kanske bara några få steg, men samtidigt ett rejält kliv närmare rundvandringens höjdpunkt, filminspelningsplatsen vid Hovs Hallar.

Myran på bilden är Eyal.

Skälvande ögonblick. Tack och lov är vågorna rätt beskedliga just nu.

 

Inspelningsplatsen

Ännu har vi ett väntande klapperstensfält att passera. Stenarna närmast havet är välslipade och runda. Med sporadiskt buskklädda klippor bildar fältet ett hemligt rum. Och när vi går genom en smal gång mellan två klippor kommer ännu ett hemligt rum i dagen. Mellan klipporna skymtar en skarv som breder ut sina vingar “på tork”. Nu skymtar inspelningsplatsen vid Hovs Hallar och ett väldigt fält med stenrösen. Vägen dit går förbi äppel-, päron- och körsbärsträd. Stentrappor leder oss upp genom en storslagen kuliss, med livliga vågor som oupphörligt slår mot väldiga stenformationer – som gjort för en Ingmar Bergmanfilm…

Välslipade stenar.

Fält med stenrösen. Vi åt lunch på solvarma stenar alldeles bredvid.

Skylt över filmarv

Inspelningsplatsen vid Hovs Hallar för Ingmar Bergmans ”Sjunde insleglet” har förlänats utmärkelsen Treasure of European Film Culture.

 

Lunchpaus

Här någonstans vill vi naturligtvis ta en matpaus, så vi slår oss ner på solvarma klapperstenar bara en vindpust från vågorna, som bryts i skumkaskader mot den rödaktiga urbergsgnejsen. Efter maten är vi lite dåsiga av maten och alla intryck. När vi vaknar upp svävar tre skärmflygare över våra huvud.

Skärmflygarna gillar Hovs Hallar.

 

Mot högsta toppen – Knösen

Utvilade studsar vi upp och viker av till vänster vid restaurangen och parkeringen till Hovs Hallar. Rundturen är långt ifrån slut och även tillbakavägen mot Kattvik bjuder bokstavligen på en höjdpunkt: Knösen, som med dess 155 höjdmeter är Bjärehalvöns ohotade bjässe.

Ännu har vi en bit kvar till Bjärrehalvöns högsta topp, men redan på vägen upp öppnar sig en duglig utsikt över Hallands Väderö, Bjärehalvön och Kullaberg i horisonten. I havet guppar ett par vitmastade segelbåtar. En stund följer vi Skåneleden förbi ett svindlande stup med bara havet som överröstar hjärtslagen. På marken ligger några ljusgröna äpplen. Stigen vindlar mellan lövträd och enar, vilka med viss oregelbundenhet öppnar kikhål mot hav och klapperstensfält långt ner på stranden. Vågornas dån hörs hela vägen upp, även utan kikhål.

Då vi går över en stätta och höger inåt land blir det genast avgjort tystare. Snart är vi på Knösen och kan ta in fina vyer från toppen: Kullaberg, Hallandsåsen, stränder och den böljande Bjärehalvön.

Sedan är det bara att “rulla” vidare på Skåneleden tills vi lämnar leden med en vänstersväng en stund efter en informationstavla om just Skåneleden. Vägen går över en öppen äng och skog. Och vid skylten om Knösaliden vänster och neråt genom ett villaområde med många hus med strålande vyer över havet. Efter en kort stund är vi tillbaka i Kattvik hamn.

Nu behöver vi resten av dagen för att smälta vandringens storslagna upplevelser. En vandring som vi har redan längtar tillbaka till!

På väg upp mot Knösen – i bakgrund skymtar Hallands Väderö.

Vidöppen utsikt över Laholmsbukten.

Genom skogen längs klipporna mot Knösen.

Panoramat från Knösen, Bjärehalvöns högsta punkt. I bakgrunden skymtar Kullaberg,

Blir det ett bra svampår i år tro?


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Kattviks hamn.

Längd: Knappt 10 kilometer.
Höjdmeter: +/- cirka 250 meter
Tid: Cirka 3 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Obs: En kort sträcka på stigen upp från det första klapperstensfältet mot klipporna kan möjligen uppfattas som lite besvärlig av den som är svindelkänslig.

Läs mer:
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.