På stillsam upptäcktsfärd på högmossen på Bjärehalvön

Eyal utforskar Älemossen, en av sydvästra Sveriges få högmossar.

 

På en liten höjdplatå 180 meter över havet på Bjärehalvön finns en av sydvästra Sveriges sällsynta högmossar, Älemossen. Ett eget mikrokosmos som väntar på att bli utforskat. Självklart spanar vi efter köttätande växter.

 

Älemossen

Stillheten omfamnar oss redan på Lya fäladsväg, en föga trafikerad bilväg, flankerade av fälad som uppenbarligen ännu betas av tamdjur. Råmanden bärs av vindpustarna. Rönnbären strålar i solen som blankpolerade körsbär. Vid Skåneleden-markeringen – en del av Europavandringsvägen – viker vi av till höger in till högmossens rike.

Rönnbären lyser i solen.

På väg till mossen.

 

Restaurerad mosse

Högmossar brukar betraktas som Sveriges vildmarks sista utposter. Fast här har naturen fått hjälp på traven för att ta sin rättmätiga plats. Älemossen är nämligen restaurerad; björk och tall har röjts undan för att höja vattennivån och återskapa mossen. Uppe på spänger och genom fuktigt gräs tyder en krälande padda på närhet till vatten.

Sprängfyllda röda mjölon lyser vid en stenmur intill frodigt gröna buskar. När vi passerar björn- eller stjärnmossa avtecknar sig ljunghed på håll i all dess rosalila fagerhet. Marken vi nalkas är torrare, som gjort för enbär, ljung och blåbärsris som omfamnar oss. Vita tussar efter överblommad ängsull. Nu händer något som får hjärtat att bulta, landskapet runt spången öppnar sig, med ens vidgas horisonten, vi överväldigas av känsla av rymd och frihet.

Mjölon strålar i rött.

Denna fina slända är antagligen en blodröd ängstrollslända.

 

Köttätande växter

Älemossen omfamnar oss. Och vi omfamnar den tillbaka. Vi välkomnas av mossens flora. Rosa skira ris. Mossväxten lummer står rakt likt tennsoldater. Omgivna av högmossen och enstaka fågelljud av någon okänd sångare siktar vi rosa klockljung. Också tranbär och blad av hjortron visar upp sig, båda karaktäristiska växter vid en högmosse. Givetvis letar vi febrilt efter köttätande växter. Till slut hittar vi: rundsileshår. Nu kan vi pusta ut, och vända tillbaka längs spången.

Så småningom viker vi av till vänster. Stigen häver sig upp och snart står vi uppe på en kulle. Från denna utsiktsplats blickar vi ut över högmossen, ljungbuskarna och den omgivande skogen. Hela härligheten. Ett litet eget universum att vila ögonen på.

Vi stannar till tills hungern pockar på.

Klockljung är en typisk växt på högmossen.

Tranbären som inte är riktigt mogna och därför inte helt röda än.

Äntligen hittade vi en köttätande växt – rundsileshår. Om man tittar noga kan man nog se några små svarta fångade insekter.

Vyn över Älemossen från utsiktspunkten.


Läs mer

Vi parkerade på naturreservatets norra parkering, precis invid Lya ljunghed. Det går också att vandra eller cykla från Båstad, är drygt 5 kilometer. Enklast är att följa Skåneledens markeringar.
Information om Älemossen hittar du på länsstyrelsens hemsida.

När du ändå är här, passa på att uppleva Lya ljunghed.

Mjölon är en riktigt fin växt, eller hur?


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.