Runt Jönköpings sjöar

Jönköping har gott om sjöar mitt i stan. Alltså utmärkta förutsättningar för naturupplevelser, i alla fall i teorin.
Förutom Vättern har Jönköping två mindre kända sjöar som skulle passa exceptionellt bra att vandra runt. Men bara i teorin. I verkligheten har staden spärrat de bästa stråken längs dessa sjöar så att alla våra försök till en vettig vandring slutar i frustration.
I detta inlägg gör vi ett avsteg från vår föresats att i det längsta ha fördragsamhet med små brister och inspirera. Detta inlägg är en varning så att du slipper slösa din tid på en vandring runt Jönköpings sjöar. Låt oss berätta om våra försök.
Munksjön runt
Start vid reningsverket intill sjön. Vi rynkar på näsan och tar oss vidare längs stranden. En fiskare står vid sjön, ett par flanerare strosar förbi. I vattnet markerar gräsänder och sothönor revir. Och ett trevligt inslag i form av ett “nappträd” i form av en hägg. Området är föga upphetsande och i ett uppenbart behov av städning. Men värre blir det.
Efter kvarteret Ödlan är det tvärstopp. Staden har spärrat vägen närmast sjön på grund av byggnation av en helt ny stadsdel, Skeppsbron. Man tycker att staden hade kunnat spara ett par meter närmast sjön för gående och cyklister. Det hade betytt enormt för trivseln här. Men nej – varenda centimeter av trivsel är effektivt blockerad. I stället dirigeras vi om till ett fult och bullrigt industriområde. Och så ska det förbli i åtminstone ett par år till, enligt en stor skylt.
Efter en rejäl omväg är vi tillbaka vid vattnet för en stund, vid Munksjötornet – en feltänkt kontorsbyggnad vars södervettande fönster uppenbarligen gjort arbetet inne outhärdligt; panoramafönstren är fördragna. Även om vi nu passerar ett nybyggt och mondänt kvarter känns sjön inte särskilt tillgänglig. Snart hejdas vi av ännu ett hinder, Munksjö pappersbruk som ännu är i bruk och grumlar sjöns skönhet.
Det enda glädjeämnet är ett fågelbo vid en äldre byggnad. Helt oberörd av stadens buller och utsläpp flyger en trastmamma i skytteltrafik till och från boet för att mata ungarna. Vid Jönköpings högskola närmar vi oss sjön, och trafiken, igen. Från en bilbro får vi en utsikt över ännu ett nybyggt bostadsområde vid sjön.
Det är sorgligt att konstatera att Jönköping här vid Munksjön inte tar tillvara sina exceptionellt goda förutsättningar.
Rocksjön runt
Rocksjön är ett naturreservat så vi hyser en stor förhoppning att åtminstone denna vandring blir lyckad. Återigen blir vi besvikna.
Vi startar vid en ny park, Kålgårdsparken. Det är bullrigt, men snart varslar en markering om ett naturreservat att vi är inne i naturens rike. För några förstulna ögonblick njuter vi av fåglars sällskap. Gräsänder och skrattmåsar matas av två små flickor intill en vit brygga. Förtjusta upptäcker vi en skäggdopping ruvande på ägg. Och i vattnet simmar en mycket ung sothöna med tofsen kvar. Snart ansluter ett par syskon, liksom mamma och pappa. Titta, en tärna! Så skickligt den flyger och tvärvänder.
Verkligheten
Snart tränger sig dessvärre verkligheten på med buller såväl från tåg som motorvägen. Samtidigt blir sjön otillgänglig på grund av omfattande växtlighet. Efter en bra stund finns dock möjlighet att gå upp i ett fågeltorn och titta på sjön. Självklart gör vi det.
Spärrade spänger
Vi kommer fram till ett ställe som skulle vara höjdaren här, långa spänger med nära sjökontakt. Men Jönköping tar priset. Även spängerna är spärrade. De gamla spängerna ansågs vara osäkra så man började bygga nya under vintern 2019. Uppenbarligen är det ett komplicerat projekt att bygga spänger, eftersom man inte hann göra det klart under vintern. Så arbetet ska fortsätta efter häckningsperioden och beräknas ta ännu ett år. Vi pratar inte om en kärnkraftsanläggning, utan om spänger.
Vi får väl återvända till Jönköping någon gång om tio år. När avspärrningarna är borttagna och allmänheten kan röra sig fritt runt Munksjön och Rocksjön. Under tiden får man njuta av en fin vandring längs Vätterns strand.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar i Småland.
Text: Eyal
Bild: Kerstin