Vandring genom de vilda djurens dal ovanför Grindelwald

Stengetter i bergen

Överraskning. Vi letade efter murmeldjur, men hittade betydligt fler stengetter.

 

Vilda djur är vilda. Det finns ingen garanti att de väntar på att bli betittade. Men med lite flax, tålamod och respekt kan du se både murmeldjur och stengetter under den här vandringen i de schweiziska alperna nära Grindelwald.

Vi har sett enstaka murmeldjur både här och var under våra vandringar i Schweiz. Lite mer sällsynt och på ännu längre håll har vi kunnat skönja några stengetter. En dag hejdades vi av en vandrare, kanske för att vi höll i kikaren och spejade runt.
– Vill ni se vilda djur, ta den här stigen, sa han.

Nu gör vi det. Från toppstationen av First linbana följer vi skylten mot “Murmeltierlehrpfad”. Området är tänkt som en kul plats för barnfamiljer med skulpterade murmeldjur här och var. Men verkligheten är långt mer överväldigande. Sluttningarna runt oss är bemängda med stenar och hålor. Med andra ord, den idylliska omgivningen för murmeldjur. Vid vårt besök är det sent på eftermiddagen och människotomt. Vi är tysta som möss. Går sakta, tittar, avvaktar.

I den här steniga dalen trivs murmeldjuren.

Rinnande bäck.

Porlande vattendrag längs vägen.

Inte förrän vi har gått en kvart djupare in i området börjar det hända något. Ett murmeldjur visar sig. Ställningen är klassisk. Sittande på lur och spejande. När den får korn på främmande försvinner den ner i det närmaste hålet. Ett annat murmeldjur märker antagligen inte oss på grund av vinden och springer över ängen. Dess mörkgrå och bruna päls är lätt att skilja från ängens grönska.

Murmeldjurshåla

Knack, knack, är det någon hemma?

Murmeldjur

Nej, murmeldjuret är ute och spejar.

Efter en halvtimme hittar vi en bänk med fantastisk utsikt över de snöklädda bergen och bestämmer oss för en liten paus för att stärka oss med ett äpple. Nu händer följande. I dalen nedanför bänken upptäcker vi två flockar med stengetter, de är ofantligt många. De dåliga nyheterna är att bakom oss kommer en man med en lösspringande hund. I bästa fall har vi fem minuter av frid, sedan kommer stengetterna att få korn på hunden och kuta i väg.

Man med kikare.

En spejande Eyal med stengetter i blick.

Det blir alltså inget äpple ätet. Vi skyndar oss nerför backen och pulsar genom snö mot en av flockarna. Vi stannar till på behörigt avstånd och jag sätter mig ner i gräset för att om möjligt inte upplevas som hot. Stengetterna stannar på plats, men observerar oss intensivt. De har full koll. Det försöker även vi ha. Vi tittar på dem genom kikaren, vi fotograferar dem, vi räknar dem. Och räknar om. Kan det vara sant? 70 i den ena gruppen och åtminstone 30 i den andra. Sammanlagt 100 stengetter. Vi är euforiska.

Och hunden och hundägaren verkar har vänt. Vi kan andas ut och titta noga. Vad är det exakt vi ser? Getter med diande killingar. Unga killingar som kutar runt och tycks leka med varandra. Några vakter som tittar oavvänt mot oss, däribland ett par som verkar vara ledare och har ett vitt ”bockskägg”

Stengetter

Vi tittar på dem och de tittar på oss. Det kanske slutar med härlig vänskap.

Stengetter

Dags för killingen att dia.

 

100 stengetter. Här.

Tittar man omkring i omgivningen så kan man förstå dem. Denna förborgade dal ligger idylliskt. Högt upp i alperna. En bra bit från de hårt befolkade vandringsstigarna. Inte minst bjuder detta sagolandskap med vattendrag som porlar genom gröna ängar bräddfyllda med blommor på prima käk och dricka.

Den största flocken har rört sig lite mot högre höjder och vi bestämmer oss för att inte följa efter. I sakta mak går vi längre ner i dalen. Där är det svårt att undgå att få syn på något murmeldjur. Här står den stilla på en sten och lyssnar. Här springer det över den gröna ängen med de gula smörblommorna. Innan vi lämnar stigen har vi räknat uppemot 30 murmeldjur.

Klockan närmar sig sex på kvällen. Halvsju går sista kabinbanan ner. Nu får djuren vara i fred.

Stengetter

Trivsam levnadsmiljö för stengetterna. De har verkligen god smak.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Vi startade och slutade vår vandring vid toppstationen av linbanan i First. Men markerade vandringen Erlebnisweg Murmeltiere går från First till Grosse Scheidegg. När man gått genom den dal där murmeldjuren främst finns kommer man till en korsning där man kan välja att ta till höger och gå tillbaka mot First eller till vänster och vidare mot Grosse Scheidegg.

Längd: Uppskattningsvis runt 4-5 kilometer.
Höjdskillnader: Uppskattningsvis cirka +/- 350 meter
Tid: Cirka 2 timmar.

Karta och detaljer: Tyvärr finns inte vandringen på vår profil på Wikiloc. På kartan i den här länken har murmeldjusvandringen nummer 17 på kartan i broschyren.

Tips: Vi var här dels en sen eftermiddag en gråmulen dag, dels tidigt en morgon. Båda gångerna var vi i stort sett själva i dalen. Skönt, och ökar förstås också möjligheten att se många djur.

Läs mer: Läs gärna om våra andra vandringar i Jungfrau-regionen.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.